Ordkrig om vinster i välfärden i Sverige
En begränsning av vinster i välfärden är en förutsättning för att kunna ställa kvalitetskrav. Det slog Ilmar Reepalu fast då han i tisdags presenterat sitt slutbetänkande i den så kallade välfärdsutredningen i Sverige. Oppositionen och näringslivet risar utredningen.
Välfärdsutredningen är en utredning som Ilmar Reepalu gjort på uppdrag av regeringen. Uppdraget var att utreda den svenska välfärdens organisering särskilt i avseende på frågan om vinster i välfärden.
I sitt slutbetänkande konstaterar Reepalu bl.a. att kvalitet inom välfärden är väldigt svårt att mäta. Det här beror på att det viktiga inte framför allt är vad som görs utan hur det görs.
Forskningen har visat att marknadsstyrning genom privata utförare passar bäst för tjänster som är enkla, lätta att specificera och mäta och som inte kräver särskilda investeringar. För välfärdstjänster har det däremot visat sig komplicerat att skriva kontrakt som upprätthåller och utvecklar kvaliteten, skriver Reepalu.
Reepalu föreslår vinstbegränsning som ett sätt att förbättra kvaliteten. Däremot tror han inte på mer detaljerade kvalitetskrav.
Genom införande av vinstbegränsning finns förutsättningar för en mer tillitsbaserad styrning eftersom man då vet att pengarna används i verksamheten. En vinstreglering kan också i sig bidra till en bättre kvalitet genom att mer resurser finns tillgängliga för en bättre vård, skola och omsorg, skriver han vidare.
”Släng i papperskorgen”
Utredningen har väckt en häftig debatt i Sverige. Enligt Aftonbladet kräver Alliansen att Ilmar Reepalus utredning kastas i papperskorgen medan Vänsterpartiet kräver ett vinsttak. Inom Alliansen kallar man också utredningen för ett beställningsverk.
– Han (Ilmar Reepalu) gillar inte valfrihet och privata alternativ i välfärden. Han gillar inte heller kvalitet, därför kommer han fram till att det inte går att mäta kvalitet. Det är en slarvig slutsats, säger Ulf Kristersson (M) till Aftonbladet.
Regeringen har å sin sida kontrat med att anklaga näringslivet för att ha försökt tysta utredningen.
– Det finns företag och lobbyorganisationer som bedriver en aktiv lobbying. Kraften i lobbyismen är otroligt stark eftersom det handlar om enorma summor pengar och enorma ekonomiska intressen, sade civilminister Ardalan Shekarabi vid en presskonferens enligt Dagens Industri.
Läs slutbetänkandet: Kvalitet i välfärden – bättre upphandling och uppföljning i sin helhet här
