Finland behöver hitta nya samarbetsformer mellan den offentliga och idéburna sektorn, säger ordförande Christina Merker-Siesjö från den framgångsrika Yalla Trappan i Malmö. Christina Merker-Siesjö är en av föreläsarna på de finlandssvenska integrationsdagarna 19-20.11 på Hanaholmen.

Elena Zapolskaya besöker för första gången de finlandssvenska integrationsdagarna på Hanaholmens kulturcentrum. Hon har tidigare avlagt en magisterexamen i filosofi i S:t Petersburg, men studerar nu till barnmorska på Arcada och är starkt engagerad inom Folkhälsans doula-verksamhet. Zapolskaya är praktikant på Ad-Astra, en organsation som arbetar med barn och unga, mångkultur och dialog.

– Jag är här för att träffa människor och skapa nätverk, säger Andrej Shcherbakov.

Shcherbakov och Zapolskaya har invandrat från Ryssland vid olika tidpunkter, men har valt att integrera sig på svenska i Finland.

– Det passar kanske inte alla, men för vissa människor är svenskan det bästa alternativet, säger Elena Zapolskaya.

Temat för årets integrationsdagar som ordnas för tredje gången är kvinnor och ensamkommande barn samt sysselsättning. Evenemanget arrangeras i samarbete med Bildningsalliansen, Folktinget och Hanaholmens kulturcentrum, och är ett sätt att samla Svenskfinland kring ett angeläget tema.

Utmaning till Finland

En av gästföreläsarna är Christina Merker-Siesjö. Hon är ordförande för det arbetsintegrerade sociala företaget och kvinnokooperativet Yalla Trappan i invandrartäta Rosengård i Malmö.

Den ideella föreningens målsättning är att skapa arbetstillfällen och ökad ekonomisk självständighet för utlandsfödda kvinnor som befinner sig utanför arbetsmarknaden.
Kooperativet har vuxit kraftigt till omfång och innehåll under de åtta år som verksamheten pågått.

Idag upprätthåller man till exempel en syateljé i samarbete med Ikea. Den växer explosionsartat. Därtill har Yalla Trappan kafé- och cateringverksamhet, städ- och konferensservice och därtill erbjuder man olika nivåer av utbildningar.

– Yalla Trappan är nuförtiden också en seriös part i de offentliga upphandlingsprocesserna.

Här ville Christina Merker-Siesjö rikta en utmanande uppmaning till Finland.

Folktingets sekreterare Markus Österlund. I förgrunden Henrika Nordin från Bildningsalliansen.

– Ni behöver hitta nya samarbetsformer mellan den offentliga och den idéburna sektorn (red.anm. tredje sektorn i Finland).

Folktingets sekreterare Markus Österlund nappade på kroken och frågade:

– Har du några råd att ge oss?

– Det gäller att hitta rätt personer, modiga tjänstemän och politiker som förstår det här. Sedan måste man ha tålamod och bra argument, blev svaret.

Jobb utan girighet

Yalla Trappan hade till en början sex heltidsanställda. Idag är man trettiofem personer som arbetar heltid med att upprätthålla och utveckla verksamheten. Kvinnorna i kooperativet härstammar från cirka tjugo olika länder och man samarbetar även med lokala bostadsbolag.

– Om samhället berövar människor deras möjlighet till ett arbetsliv, bygger man in konflikter, sa Christina Merker-Siesjö.

Medbestämmande hör till den icke-hierarkiska maktstrukturen inom kooperativet. Här synliggörs ett imponerande arbete där människor gått från att komma med ”skygga blickar och krökta ryggar” till att leva med ”yrkesstolthet och pondus”.

Christina Merker-Siesjö (t.h.) är ordförande för kvinnokooperativet Yalla Trappan i Malmö.

– Basen för jämställdhet är att man som individ har en egen ekonomi och egna pengar. Vi vill samtidigt vara en ny sorts arbetsplats där girigheten inte får styra.

Christina Merker-Siesjö lyfte fram några centrala begrepp från verksamheten som idag är välkänd i många kommuner i Sverige.

– Återbruk, närproducerat, solidaritet och rättvisa. Yalla Trappan är ett litet Mini-FN, men här håller vi fred. Vi fokuserar på det som människor har gemensamt. I hjärtat är vi väldigt lika, oberoende var i världen vi bor.

Inte bara finska

Elena Zapolskaya har i likhet med många besökare, berörts starkt av Allyana Thomas personliga anförande på god svenska. Hon är ett levande exempel på att integrering på svenska i Finland kan vara ett lyckat drag. Allyana Thomas är uppvuxen i New York där hon studerat antropologi och lingvistik. Idag är hon bosatt i Finland och arbetar på ett IT-företag som understöder integrering på svenska.

Allyana Thomas höll ett berörande inslag på integrationsdagarna på Hanaholmen.

Hon anlände till Finland 2010 med avsikten att lära sig finska. Men trots ihärdiga försök lyckades hon inte knäcka koden till det finska språket, även om hon från tidigare talade ryska, engelska, tyska, franska, spanska och holländska.

– Det skapade en känsla av misslyckande. Alla sa att finskan är nyckeln till Finland. Men när det enda som räknas är språket, ignoreras personen. Man blir sårbar och det sliter på självförtroendet.

När Allyana Thomas återvände till Finland efter en längre tids vistelse i Tyskland, valde hon att ändra strategi. Hon började studera svenska vid Arbis i Helsingfors. Strategin lyckades, och efter fem månader kunde hon avlägga ett språkprov på svenska och ansökte därefter om finländskt medborgarskap.

– ”One size fits all”, does not work, säger hon.

Partierna i paneldebatt

Den första integrationsdagen avslutades med en paneldebatt med sex partier representerade. Debatten präglades av stor samsyn, inte minst när det gällde viljan att öka kvotflyktingarnas antal.

Debatten leddes av vicehäradshövdingen Astrid Thors och inledningsvis fokuserade den på partiernas integrationspolitik i det kommande riksdagsvalet.

I paneldebatten deltog fr.v. Thomas Wallgren (SDP), Anders Adlercreutz (SFP), Mia Haglund (Vf), Eeva Kärkkäinen (C) och Juhana Vartiainen (Saml).

– Församlingarna och de kristna samfunden har en viktig roll när det gäller integration. Den behöver också vara sektorövergripande, sa Hanna-Kaisa Simojoki (KD).

Juhana Vartiainen (Saml) sammanfattade partiets kommande integrationspolitik i tre punkter: behovsprövning, förskola och studenter.

Centerpartisten Eeva Kärkkäinen lyfte fram ordet delaktighet och det beskrivande finska begreppet för integration dvs.  ”kotouttaminen”.

Anders Adlercreutz (SFP) betonade vikten av rättshjälp och familjeåterförening, samt vikten av att erbjuda de nyanlända en möjlighet att kunna integreras på två språk.

– Det viktigaste är att försöka minska polariseringen och den emotionella laddningen när det gäller integrationsfrågor och istället sätta energi på att lösa konkreta problem i vardagen, sa Thomas Wallgren (SDP).

Mia Haglund (Vf) lyfte fram betydelsen av kontaktskapande möten på mikronivå, samt bostadspolitikens betydelse för att undvika segregation. Hon gick hårt ut mot
Migrationsverket.

– Vi måste undersöka vad det är som händer där. Vi har ett demokratiproblem om vi inte kan lita på våra institutioner.

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *