Kommunerna går på offensiven för att minska utsläppen, men hur stor del av kommuninvånarnas utsläpp kan en kommun påverka?

Vi illustrerar frågeställningen med ett exempel:

I Helsingfors omfattar de mål som satts upp i stadens strategi och miljöpolitik lite mindre än hälften av  genomsnittshelsingforsaren klimatavtryck. Enkelt uttryckt: om de totala utsläppen för en helsingforsare är 1000 ton per år, så är ca 550 ton privat konsumtion, och resterande 450 ton sådant som staden kan påverka.

I figuren nedan markerar det gula området utsläpp som omfattas av stadens strategi. Nästan tre fjärdedelar av de utsläppen handlar om energiproduktion, och resten om trafik.

Det blå området omfattar helsingforsarens privata konsumtion, t.ex. mat, konsumtionsvaror och utlandsresor.

Hur kan staden påverka utsläppen?

Av den del av utsläppen som omfattas av strategin är endast 10 procent stadens egna. Ca 34 procent försöker man påverka genom t.ex. bestämmelser om byggande. Helsingfors stad har gjort åtaganden bland annat inom ramen för programmet Covenant of Mayors.

Största delen av utsläppsmålsättningarna, 56 procent, försöker staden uppnå främst genom det inflytande man har på energiproduktionen genom ägandet av bolaget Helen Ab (Helsingfors Energi). Bolaget utvecklar olika former av alternativ energi, och användningen av stenkol kommer att begränsas.

Borde staden påverka också den privata konsumtionen?

Främst arbetar alltså staden för att uppnå klimatmålsättningarna genom dessa kanaler, inte minst genom sitt ägande i Helen Ab.

Om man vidgar sättet att se på klimatfrågan kan man fundera på om satsningar på lokal turism kan leda till att kommuninvånarnas efterfrågan på utlandsresor minskar, och därmed minska helsingforsbornas klimatpåverkan.

Not: Figurerna är omarbetade utgående från en presentation från Miljöministeriet

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *