Individualism ger ramen för personalpolitiken

Vår tid är individualismens tid. Våra liv omformas av en teknologidriven globalisering som gör att vi ständigt måste skapa vår identitet på nytt. Fikt frågade 2011 professor Anthony Elliot som deltog i en personalpolitisk konferens, vad det innebär för arbetet i kommunerna.

Fråga: Vad går den nya individualismen ut på?

Svar: Den nya individualismen är ett fenomen som blir allt tydligare. Det påverkar de mest vardagliga, triviala aspekterna av vår identitet inom alla livsområden – arbete, fritid, familj, relationer och intimitet.

Tillsammans med globaliseringen och kommunikationsrevolutionen är den nya individualismen en av de stora sociala förändringarna som definierar våra orostider liksom våra liv här och nu.

En känsla av ”ny individualism” sprids bland samtida män och kvinnor inom ungdomskulturer, över näringslivsorganisationer och i hela det globala civila samhället. Det här förklarar till stor del den utbredda känslan av att vi lever i en ”ny tid”, i en värld som skiljer sig väldigt mycket redan från gårdagens.

Paradoxalt nog är den nya individualismen inte alls något individuellt. Det vill säga, den nya individualismen är en global kraft som påverkar var och ens liv och den ska alltså inte ses som ett psykologiskt fenomen.

Jag anser att den nya individualismen har uppstått till följd av den globala elektroniska ekonomin. Övergången till korttidsjobb, tillfälliga lagarbeten och decentraliserade nätverk är speciellt betydande i det här avseendet, eftersom övergången omdefinierar våra erfarenheter och förväntningar på arbetet.

De globala trenderna med nedskärningar, avvecklingar och omorganiseringar har också en stark emotionell betydelse. Den emotionella betydelsen återspeglar hur pålitliga och varaktiga vi uppfattar att de sociala relationerna är, det vill säga vår fallenhet för, våra insikter om och våra förväntningar på de sociala relationerna. Den reflekterar också det allt snabbare globala sociala livet. Kärnan i den nya individualismen utgörs av ett högt tempo, flexibilitet, slit-och-släng-mentalitet, förgänglighet, skapandekraft och förändring.

Fråga: Vem följer den nya individualistiska livsstilen?

Svar: Den ständiga omdaningen av identiteten på globaliseringens villkor sker genom många sociala processer och kulturella skikt.

Sådana tendenser är särskilt tydliga inom kändiskulturen. Madonna, Demi Moore, David och Victoria Beckham samt Jennifer Lopez: uppenbarligen är en omgående och kontinuerlig revidering av identiteten obligatorisk i den globala kändiskulturens högre kretsar. Men det här är inte ett fenomen som endast påtvingats de rika och berömda.

I vår bok The New Individualism (Den nya individualismen) beskriver vi många olika slags öden: från företagsledare och de som arbetar inom media till lärare, socialarbetare, aidssjuka och mammor som återvänder till universitetsstudierna samt på vilket sätt små barn försöker komma till rätta med de nya globala krafterna. Visst framträder den nya individualismen tydligast i väst, men dess närvaro är också tydlig i utvecklingsländerna.

Fråga: Berör inte den nya individualismen ändå främst de hippa och rika i världen?

Svar: Vi menar att det sker en strukturell förändring som påverkar människorna runt om i världen. Självklart gäller andra villkor för dem som tvingas in i den nya individualismen än för dem som väljer den nya individualismen och prisar den som en sund utveckling.

Vi bör komma ihåg att konsten att överleva och att omskapa sig själv antagligen började bland de fattiga och marginaliserade, som under århundraden har nyskapat sig själva för att klara sig i en hård värld. Begreppen gatusmart, lurendrejare, bluffmakare eller till och med bedragare har existerat så länge som de ekonomiskt marginaliserade försökt klara sig i en värld som inte bryr sig om dem.

Det här fenomenet kan kwanske inte direkt jämföras med när män från den övre medelklassen, såsom Larry i vår fallstudie (en mycket framgångsrik vd i boken), kämpar för att tillgodose sina egna önskningar och behov i en komplicerad värld. Men ändå är också den övre medelklassen involverad i en slags blåsning. Vi kunde tillägga att den övre medelklassen också lider på sitt sätt, men naturligtvis inte lika mycket som de riktigt fattiga.

Trots att globaliseringen är ett globalt fenomen är ändå ingen förändring i relationerna mellan människorna och deras institutioner någonsin likformig. Förändringarna är ojämna, svåra och till och med bryska när de påverkar människor med olika social status. Effekterna av den nya individualismen är visserligen till synes annorlunda i olika sociala grupper, och säkert på många sätt. Frågan är ändå om inte alla, var och en på sitt sätt, upplever att de måste ändra sina attityder och sina praktiska mål för att kunna svara på kraven på snabbhet och kontinuerlig förändring i den globala elektroniska ekonomin.

Fråga: Lagarbetet är mycket viktigt inom den offentliga sektorn. Vad händer med begrepp såsom teamarbete och gemenskap i ljuset av den nya individualismen?

Svar: Lagarbetet lever och mår bra som arbetsform. Vi påstår inte att den nya individualismen tar kol på lagarbetet och vi hävdar inte heller att känslan av gemenskap håller på att förtvina – vilket mycket inflytelserika kritiker i Nordamerika hävdar.
Men vad som är uppenbart för alla som bryr sig om att fundera på saken är att organisationerna i dag snarare nedmonterar än sätter samman grupperna för teamarbete. Med andra ord är grupperna i allt större utsträckning kortlivade, bräckliga och flytande.

För många är dagens melodi att de flyger till en annan stad eller ett annat land för att träffa kolleger och arbeta med dem i 6–8 veckor innan de packar ihop igen för att resa till nästa projekt. Därför är det inte överraskande att vi i dag i allt högre grad känner oss avskiljda från alla andra och ute på drift…

Fråga: Slutligen, vilka följder har det här för ledarskapet inom den offentliga sektorn?

Svar: Det här är en omfattande fråga som är omöjlig att besvara här. Men låt mig bara säga, som en utgångspunkt, att dagens nya individualister varken behöver traditionella ledare eller väntar sig sådana. De nya individualisterna leder sig själva.

Det är ett gör-det-själv ledarskap och det innebär att chefer, direktörer och vd:n inte förankras till vissa uppgifter utan låter sina kolleger inom organisationen ta itu med nya projekt, möjligheter och utmaningar. Det här kan lätt iakttas i olika samhällen och representativa organ där ”kunderna” står i fokus vid ledningen av nya satsningar i allt från boende till kollektivtrafik. Som jag ser på saken så är det stora problemet att vårt inlärda sätt att se på ledarskap är en relik från en svunnen tid. Trots att tiderna har förändrats använder vi fortsättningsvis förlegade kategorier såsom ledare och efterföljare. Det här är en angelägen fråga för politiska analytiker, intellektuella och politiker med flera.

Översättning: Eva Slotte

Läs mera om den nya individualismen i Anthony Elliot and Charles Lemert, The New Individualism: The Emotional Costs of Globalization, 2nd edition, London and New York, Routledge 2009