Utredning: Kommunerna lämnar konstnärerna i sticket – få får tillräckligt stöd
Kommunerna måste inkludera konstnärer i planeringsverksamheten. I Närpes gjorde man det när centrumparken designades.
Endast en bråkdel av konstnärerna i Finland stöds av hemkommunen och de stöd som finns motsvarar inte konstnärernas behov.
Det här framgår av Konst- och kulturbarometern 2020, som gjorts av det kulturpolitiska forskningscentret Cupore och Centret för konstfrämjande Taike. Temat för barometern, den sjätte i ordningen, är konstnärer och konstutövande i kommunerna.
Minna Ruusuvirta, specialsakkunnig på Cupore, säger att det finns stora skillnader mellan hur kommunerna stöder konstnärer. Orsaken till det här är att mycket av den finländska kulturverksamheten koncentreras till de stora städerna.
– Kommunerna har väldigt olika utgångspunkter. De stora kulturinstitutionerna finns i storstäderna och där finns också stödet och resurserna.
Tävlar konstnärerna om stödet med till exempel idrottsföreningar och uppskattar kommunerna i så fall föreningarna mer än konstnärerna?
– Jag skulle kanske inte beskriva det som ett motsatsförhållande, men i barometern ser man att i viss mån stöds motion och idrott mera än kultur. Det syns till exempel i hurdana lokaler som finns tillgängliga. Också här finns det en variation. I vissa kommuner har kulturen en stark ställning, i andra uppmärksammas den inte lika mycket.
Pandemin har gjort att konstformer som är beroende av en publik är i en svår situation just nu, säger Ruusuvirta, men överlag är det svårt att peka ut någon viss konstform som mest förfördelad av kommunerna. Snarare handlar det om utbudet. I de stora städerna är det betydligt mer mångfaldigt än på landsbygden.
I ert pressmeddelande står att bristen på kunnande och kunskap är ett hinder för främjandet av kulturen. Betyder det till exempel att i vissa kommuner finns ingen ansvarsperson för kulturfrågor?
– Så är det. I små kommuner sköter en ansvarsperson om många olika verksamheter – ungdomsverksamheter, idrott och motion och så vidare – och kulturfrågorna har en väldigt liten procentuell del av arbetsbilden, om de ens är definierade. Här påverkar också ansvarspersonens eget kunnande. Just den här aspekten har väldigt stor betydelse.
Ändå skriver ni att både kommunerna och konstnärerna är intresserade av ett större samarbete. Är problemet att konstnärerna och kommunerna vill olika saker med konsten?
– Säkert delvis, men det handlar också om en okunskap på bägge sidor. Det behövs mötesplatser där konstnärerna och kommunen kan diskutera. I kommunerna saknas ofta strukturer som gör det möjligt att knyta konstnärlig verksamhet till kommunernas verksamhet, till exempel stadsplanering och -utveckling.
Endast fem procent av de konstnärer som deltog i barometern uppgav svenska som modersmål och Ruusuvirta vill inte dra slutsatser av språkets inverkan på förutsättningarna att utöva en konstnärlig verksamhet.
Klart är trots allt att en större procentuell andel av de svenskspråkiga konstnärerna bodde landsbygden, jämfört med de finskspråkiga – 24 procent respektive 9 procent. Det här kan förklara varför svenskspråkiga konstnärer fått stöd av hemkommunen i mindre utsträckning än de finskspråkiga.
Vilket budskap sänder er rapport till partierna och kandidaterna i kommunalvalet?
– Konstnärerna saknar uppskattning i form av direkta stöd. De stöd som riktats till kulturverksamheter har kommit till exempel i form av hyreslättnader och det har gått förbi den bredare konstnärskretsen. Kommunerna måste fundera mera på hur ett stödjande samarbete kunde se ut och konstnärerna behöver mera kunskap om möjligheterna.
Lokal design i Närpes park
Victor Strömbäck, som är kultursekreterare i Närpes sedan drygt två år, säger att stadens samarbete med lokala konstnärer går främst via ortens fotoförening och bildkonstförening. Någon efterfrågan av professionella konstnärer om ett samarbete har inte kommit till hans kännedom.
– Där har vi kanske något att jobba på.
Däremot så har staden anlitat lokala konstnärer i projekt som syns i stadsbilden. Det har handlat om monument och nu senast om parken i Närpes centrum som blev klar för ett par somrar sedan och som designades av lokala krafter.
Föreningarna å sin sida kan anhålla om föreningsstöd och staden subventionerar hyran i utställningslokalerna. I praktiken betalar föreningarna endast städkostnaderna.
Strömbäck, som har enbart kulturfrågor på sitt bord eftersom Närpes har en idrottssekreterare och en ungdomssekreterare, jobbar främst med att se till att utställningslokalerna är i användning och att Närpesborna vet om vad som sker på kulturfronten i staden.
– Budgetmedel för att köpa in konst finns inte. Det måste man i så fall äska om. Å andra sidan så har staden en rätt stor samling tavlor som den förvaltar och som finns ute på boenden och skolor.
Läs också: Rosa Meriläinen: Oravais i Vörå är ett bra exempel på hur små kommuner ska använda sitt kulturarv
