Utsikterna för kommunernas ekonomi är mycket svag
Regeringen Rinnes kommunekonomiprogram förutspår höjd kommunalskatt och ökande lånebörda för kommunerna.
- Det nya kommunekonomiprogrammet, som omfattar valperioden fram till 2023, fördjupar den bedömning av kommunernas ekonomi som ingår i planen för de offentliga finanserna.
- Syftet med kommunekonomiprogrammet är att bedöma kommunernas ekonomiska läge och deras möjligheter att klara av att ordna basservicen i enlighet med de åtgärder som anges i budgetförslaget och planen för de offentliga finanserna.
- I programmet prioriteras en bedömning av utvecklingsperspektiven för kommunekonomin och av de regeringsåtgärder som har verkningar för kommunekonomin.
- Åtgärdernas verkningar har bedömts utifrån kommunalekonomin som helhet, enligt kommunstorleksgrupp och med avseende på genomförandet av finasieringsprincipen.
- I beredningen av programmet har man beaktat verkningarna av åtgärderna i regeringsprogrammet för statsminister Antti Rinnes regering för den kommunala ekonomin till den del åtgärderna ingår i budgetpropositionen för 2020 och planen för de offentliga finanserna.
- Programmet innehåller därmed endast de åtgärder i regeringsprogrammet som har preciserats tillräckligt.
- En del av verkningarna av de åtgärder som regeringen berett klarnar först under valperiodens gång och beaktas i de kommunekonomiprogram som bereds senare under regeringsperioden.
Obalansen mellan inkomster och utgifter förblir stor
Bakom den försvagade kommunekonomin 2018 låg en snabb tillväxt av kommunernas omkostnader och ökningen i kommunernas investeringar.
Trots den goda utvecklingen inom ekonomin och sysselsättningen började kommunernas skatteinkomster minska bland annat på grund av att skatteåterbäringarna var högre än väntat. Kommunernas inkomstbas försämrades också av att statsandelarna minskade.
Enligt den kvartalsstatistik som Statistikcentralen publicerar fortsätter utgiftsökningen inom den kommunala ekonomin 2019. Samtidigt ökar verksamhetsinkomsterna måttlig och ökningen av skatteinkomsterna är svagare än väntat.
Inflödet av skatteinkomster har under det innevarande året påverkats av flera faktorer som har varit svåra att förutse. I år sänks skatteprognosen inte bara på grund av de försämrade konjunkturutsikterna utan också till följd av ändringarna i beskattningssystemet, dvs. ändringarna i förfarandet med förskottsinnehållning och införandet av inkomstregistret.
Det beräknas att resultatet av kommunekonomin försvagas betydligt i år, även om man ännu i vårens kommunekonomiprogram uppskattade att det kommer att förbättras något jämfört med året innan.
Enligt den utvecklingsprognos som finansministeriets ekonomiska avdelning gjort är utvecklingsutsikterna för kommunekonomin oroväckande svaga under hela ramperioden 2020–2023, och obalansen mellan inkomster och utgifter förblir stor åren 2020–2023. Omkostnaderna beräknas fortsätta öka med i genomsnitt 3,4 procent per år.
Bakom utgiftsökningen ligger såväl den ökade efterfrågan på social- och hälsovårdstjänster, åtgärderna i regeringsprogrammet och den beräknade ökningen av inkomstnivån som investeringstrycket i kommunerna. Samtidigt beräknas skatteinkomsterna öka med i genomsnitt 2,7 procent och statsunderstöden med 4,2 procent per år.
Kassaflödet från verksamheten och investeringarna, som återspeglar lånebehovet inom den kommunala ekonomin, kommer enligt utvecklingsprognosen att vara 1,9-2,7 miljarder euro negativt under ramperioden.
Utsikterna för kommunekonomin försvagas också av det ökade utgiftstryck som följer av förändringen i befolkningsstrukturen och det försämrade konjunkturläget. Möjligheterna till anpassning av utgifter har i synnerhet i de minsta kommunerna i hög grad redan utnyttjats, vilket innebär att det under de närmaste åren kommer att finnas ett betydande tryck på att höja kommunalskattesatserna.
Dessutom hotar skuldsättningen inom den kommunala ekonomin att öka.
Trycket på att anpassa ekonomin varierar
I kommunekonomiprogrammet bedöms förändringen i kommunernas finansiella ställning också enligt kommunstorleksgrupp. Bedömningen sker enligt samma principer som utvecklingsprognosen för hela den kommunala ekonomin.
Enligt bedömningen varierar kassaflödet från verksamheten och investeringarna (den finansiella balansen) stort mellan kommungrupperna under de närmaste åren. Enligt prognosen kommer kassaflödet från verksamheten och investeringarna att vara negativt i alla kommunstorleksgrupper under varje år som bedömningen gäller. I kommunstorleksgruppen med över 100 000 invånare är läget dock något bättre än i andra kommunstorleksgrupper.
Balansen i finansieringen försvagas mest i små kommunstorleksgrupper, eftersom ökningen av skattefinansieringen i de minsta kommunerna är svag och den inte räcker till för att täcka den beräknade ökningen av omkostnaderna.
Kassaflödet från verksamheten och investeringarna bedöms i programmet också med tanke på det kalkylerade skatteförhöjningstrycket. På basis av kalkylerna finns det ett tryck på att höja inkomstskattesatsen i alla kommungrupper och det största trycket på att höja inkomstskattesatsen gäller under hela bedömningsperioden kommuner med färre än 6 000 invånare.
Trycket på skatteförhöjning ökar i alla kommunstorleksgrupper mot slutet av perioden när balansen i kommunernas finansiering försvagas.
Kommunernas egna anpassningsåtgärder behövs
Statsminister Antti Rinnes regering har förbundit sig att se till att i en normalsituation för den globala ekonomin är de offentliga finanserna i balans 2023. I sin första plan för de offentliga finanserna har regeringen fastställt mål för det strukturella saldot i de offentliga finanserna och dess undersektorer. Regeringen har beslutat att underskottet i lokalförvaltningens finansiella ställning (kommunekonomin) får vara högst en halv procent i förhållande till totalprodukten.
Uppnåendet av målet förutsätter att läget inom den kommunala ekonomin förbättras. Enligt prognosen för de offentliga finanserna kräver uppnåendet av målen för det strukturella saldot ytterligare anpassningsåtgärder inom lokalförvaltningen till ett belopp av ca 1,8 miljarder euro 2023.
Regeringsprogrammet stöder sig starkt på att sysselsättningsmålet på 75 procent nås. Sysselsättningsfrämjande åtgärder gagnar också den kommunala ekonomin. Tryggandet av en stabil kommunekonomi förutsätter dock också strukturella reformer och kommunernas egna produktivitets- och anpassningsåtgärder.
För att målet för det strukturella saldot ska nås har regeringen fastställt en bindande utgiftsbegränsning i euro, som anger en övre gräns för det tryck som statens åtgärder får medföra för omkostnaderna inom den kommunala ekonomin.
Utgiftsbegränsningen gäller den ändring i utgifterna som statens åtgärder medför för den kommunala ekonomin. Hur utgiftsbegränsningen omsätts i praktiken följs upp i samband med den årliga justeringen av planen för de offentliga finanserna. Vid dimensioneringen av utgiftsbegränsningen beaktas de nya åtgärder som inverkar på den kommunala ekonomin och som ingår i planen för de offentliga finanserna 2020–2023 och budgetpropositionen för 2020.
Regeringen har beslutat att nettoeffekten av regeringens beslut får öka omkostnaderna för den kommunala ekonomin med 520 miljoner euro år 2023 jämfört med den s.k. tekniska planen för de offentliga finanserna som fastställdes våren 2019.
