För tidigt utse vinnare och förlorare i vård- och landskapsreformen
Vård- och landskapsreformen förändrar kommunernas intäkter och utgifter i grunden. Samfundsskattens och fastighetsskattens betydelse växer när reformen träder i kraft 2019. Skillnaderna mellan olika kommuner kan vara stora.
I takt med att Finansministeriet presenterat nya beräkningar har medierna börjat utse landskapsreformens vinnare och förlorare. Helsingin Sanomat har korat Uleåborgstrakten till största vinnare medan Nyland och den österbottniska kusten hör till förlorarna. Aamulehti visade för sin del hur kommuner som Kuhmoinen och Urjala förlorar stort. Markku Nissinen, finansråd vid Finansministeriet, varnar för långtgående slutsatser av rankinglistorna.
– Vi försöker analysera de regionala konsekvenserna, men vi gör inga rankinglistor. Reformen träder i kraft 2019 och nu har vi arbetat med siffror från 2016. I februari visar vi nya uppgifter som bygger på budgetar för 2017. Det är några år tills reformen träder i kraft, siffrorna lever och mycket hinner förändras, säger Nissinen till Kommuntorget.
Klart är i alla fall att året 2019 medför radikala förändringar. Skatteintäkterna är grundpelaren för kommunekonomin. År 2016 inbringade kommunalskatten sammanlagt 18,8 miljarder euro, samfundsskatten 1,5 miljarder och fastighetsskatten 1,7 miljarder. År 2019 kan kommunerna inte längre själva besluta om kommunskatteprocenten, utan den fastställs som skatteprocenten för 2018 minus 12,5 procentenheter – den exakta siffran klarnar med tiden. Samtidigt övergår kostnaderna för social- och hälsovården till landskapen. En typisk kommunalskatteprocent ligger någonstans kring 7,5 procent år 2019.
Samfundsskatten viktigare
Som läget är i dag får kommunerna behålla en del av intäkterna från samfundsskatten. I och med reformen förlorar kommunerna en tredjedel av de nuvarande samfundsskatteintäkterna. Eftersom kommunerna förlorar en ännu större andel av kommunalskatteintäkterna kommer samfundskattens relativa betydelse att växa 2019. Och när samfundsskattens betydelse ökar, får näringspolitiken en accentuerad roll för beslutsfattarna i ”den nya kommunen”. Ett välfungerande näringsliv som är lönsamt och betalar skatt blir allt viktigare både för sysselsättningen och med tanke på skatteintäkterna.
Också fastighetsskattens relativa betydelse växer. Kommunerna får idag liksom i framtiden behålla fastighetsskatteintäkterna i sin helhet och varje kommun bestämmer inom vissa givna ramar procentsatsen. Grovt taget kan man säga att fastighetsskatten som inkomstkälla blir dubbelt så viktig som förut när andra skatteintäkter minskar.
Samfunds- och fastighetsskatternas relativa betydelse ökar alltså. Skillnaderna mellan olika kommuner kommer att vara stora år 2019, som exemplen i grafiken visar. Finansministeriets beräkningar antyder att kommunalskatten är den viktigaste inkomstkällan i alla tre exempelstäderna. I Helsingfors är samfundsskattens andel dock mycket stor och i Pargas är fastighetsskattens andel betydande. Korsholm hör till de kommuner där kommunalskatten helt dominerar år 2019.
Fördelningen av några kommuners skatteintäkter år 2019
Att samfundsskatten är så viktig för huvudstaden beror på ett omfattande näringsliv. Att Pargas sticker ut för fastighetsskattens del beror delvis på en relativt hög fastighetsskatteprocent men framför allt på det stora antalet sommarstugor. Skärgårdsstaden med sina tusentals öar, holmar och skär betecknar sig själv som ett sommarparadis, vilket också syns i statistiken. Med 15 500 invånare och hela 8 600 fritidsbostäder är Pargas en av de ”stugtätaste” kommunerna i hela Finland.
Genom förändringar i fastighetsskatten, olika satsningar på attraktionskraften och en uppgradering av näringspolitiken kan kommunerna själva på sikt påverka utvecklingen.
Statsandelar förändras
När landskapen tar över några av kommunernas viktigaste uppgifter försvinner också de statsandelar som är knutna till social- och hälsovården. Dessa ca 6 miljarder euro går i stället direkt till landskapen. Slutresultatet är att statsandelarna i framtiden står för en mindre andel än förut av kommunernas totala intäkter – i medeltal 12 procent mot nuvarande ca 20 procent, enligt preliminära beräkningar. Statsandelar kommer i framtiden att utdelas framför allt på basis av åldersgrupperna under 16 år, särskilt relaterat till skola och bildning. Det finns också planer på nya kriterier för statsandelar såsom ”främjandet av välfärd och hälsa”. Tanken är att preventiva åtgärder minskar de framtida kostnaderna för hälsovården i landskapen.
Regeringens utgångspunkt är att vård- och landskapsreformen genomförs så att den nationellt sett är kostnadsneutral – alltså om man betraktar Finland som helhet. I princip betyder det här att de intäkter som kommunerna förlorar till landskapen är lika stora som de kostnader som övergår till landskapen. På kommunnivå uppstår dock skillnader vilket kunde leda till vinnare och förlorare. För att undvika att enskilda kommuner drabbas mycket olika av reformen tar man i bruk flera varianter av så kallad övergångsutjämning, av vilka en del är tillfälliga och en del förblir i kraft.
– Också det här gör att dagens rankinglistor som pekar ut vinnare och förlorare bland kommunerna måste tas med en nypa salt. Mycket hinner förändras före 2019. De olika utjämningsmekanismerna har också som avsikt att garantera att de enskilda kommunernas ekonomiska läge under reformens övergångsperiod så bra som möjligt motsvarar läget innan reformen träder i kraft, betonar Benjamin Strandberg, sakkunnig inom kommunalekonomi vid Kommunförbundet.
Den nya kommunen
När kommunerna inte längre ansvarar för social- och hälsovården framstår skola och bildning som centrala uppgifter för den ”nya kommunen”. Näringspolitiken ska både främja sysselsättningen och säkra skatteintäkterna. Markanvändningen och stadsplaneringen kvarstår som viktiga uppgifter, liksom kultur, fritid och ungdomsverksamhet.
I teorin ska kommunernas uteblivna intäkter motsvara de kostnader som uteblir när landskapen tar över social- och hälsovården. Det här resonemanget beaktar dock inte att kostnaderna inom hälsovården skenar i väg under kommande år när befolkningen åldras.
Vårdutgifterna kommer i praktiken att stiga snabbare än skatteintäkterna. I och med landskapsreformen flyttas ansvaret för kostnadsjakten över från kommunerna till landskapen. Enligt kalkyler som konsultföretaget Perlacon Oy har gjort på uppdrag av ”Stiftelsen för kommunal utveckling” står landskapen inför ett effektiveringsbehov i miljardklassen fram till år 2030.
De tio senaste årens trend ger en bild av problemet. Under perioden 2006-2015 svarade social- och hälsovårdsutgifterna för hela 70 procent av ökningen i kommunernas sammanlagda utgifter.
Enligt Perlacon växer skillnaden mellan intäkter och kostnader i fortsättningen särskilt snabbt i Nyland och Österbotten. Hur landskapen ska hantera detta växande underskott återstår att se, eftersom landskapen ännu inte existerar och deras beslutsfattare inte har valts. Eftersom landskapen saknar egen beskattningsrätt och eftersom de har mycket begränsade möjligheter att låna pengar, återstår egentligen tre möjligheter: att spara, att skära ned och att effektivera verksamheten. Men ett är säkert:
– Kommunernas anpassningsbehov flyttar nu över till landskapen, säger Eero Laesterä som står bakom Perlacons kalkyler.
Det betyder att kompetenskraven kan förväntas bli höga på förtroendevalda och tjänstemän i landskapen.
