Professor: Olika uppgifter för olika kommuner är i enlighet med grundlagen

Juha Lavapuro är professor i offentlig rätt vid Åbo universitet. Foto: Dan Lolax
Juha Lavapuro är professor i offentlig rätt vid Åbo universitet. Foto: Dan Lolax
24.9.2019

Bara lagberedningen är grundlig hindrar grundlagen inte samhällsutvecklingen, säger Juha Lavapuro.

Juha Lavapuro, professor i offentlig rätt, är tillbaka vid Åbo universitet efter ett förmiddagsmöte med ledningsgruppen vid Social- och hälsovårdsministeriet.

Inför mötet på ministeriet skrev Lavapuro på Twitter – lite sarkastiskt, det medger han själv – att kanske grundlagen inte sätter stopp för precis allt.

– Det har funnits en sådan tankegång, om att grundlagen hindrar allt. Men om lagberedningen görs omsorgsfullt så hindrar grundlagen inte samhällsutvecklingen.

Bakgrunden är förstås de många försök till en social- och hälsovårdsreform som fällts av grundlagsutskottet. Dessa misslyckanden har, åtminstone indirekt, lett till att Lavapuro och hans team nu granskar kommunernas uppgifter ur ett statsrättsligt perspektiv.

Tidigare har man utgått från att samtliga landskap och kommuner behandlas lika om de får likadana uppgifter, oavsett storlek, förklarar Lavapuro.

– Vår uppgift är att granska randvillkoren för kommunernas uppgift, se om grundlagen hindrar att uppgifterna differentieras.

Särlösning möjlig, men allt går ej an

Med andra ord söker Lavapuro och hans team svar på frågan om två kommuner kan ansvara för olika typer av service och tjänster, utan att kommuninvånarna hamnar i en ojämlik ställning.

Social- och hälsovårdsreformen aktualiseras av att regeringen Rinne i sitt regeringsprogram tillsatt en utredning av en särlösning för Nyland. Den särlösningens grundlagsenlighet är också föremål för Lavapuros granskning.

För en vecka sedan publicerades en mellanrapport, och även om den inte är offentlig så är Lavapuro tydlig med vad som är svaret på frågan ovan.

– Grundlagen hindrar inte en särlösning för Nyland och den hindrar inte att olika kommuner skulle ha olika uppgifter. Det betyder inte att allt går an. Det får inte uppstå jämställdhetsproblem och kommunernas självstyre får inte hotas.

Lavapuro säger att även om det blev möjligt för olika kommuner att ha olika uppgifter, så skulle det fortfarande finnas lagstadgade uppgifter som kommunen måste ansvara för, själva eller i samarbete med andra kommuner.

– Sedan skulle det finnas uppgifter som kommunerna kan välja om de erbjuder. Sannolikt skulle centralorter erbjuda fler tjänster än mer perifera kommuner. Jag ser det som att det handlar om att trygga kommunens roll, samtidigt som man ska undvika att små kommuner tar på sig för stora uppgifter. Vad det betyder i praktiken måste politikerna fatta beslut om. Vår uppgift är att säga att om kommunernas basservice tryggas är en differentiering möjlig.

Lavapuro understryker att kommunernas självbestämmanderätt är stark. Det finns en gräns för hur många uppgifter som kan avlägsnas från kommunerna. Överskrider man den finns ingen kommun kvar.

– Det finns tjänster som är viktiga för kommuninvånarna och som måste bli kvar. Allt kan inte tas bort.

Exakt vad som kan tas bort och vad som kan bli kvar är svårt att säga, säger Lavapuro, också med tanke på att innehållet i social- och hälsovårdsreformen och särlösningen för Nyland är en öppen fråga.

Varför väcks frågan om det grundlagsenliga i kommunernas olika uppgifter just nu?

– Egentligen är det lite märkligt, för det har inte varit ett problem tidigare. Det har inte funnits något grundlagskrav på att kommunerna måste ha exakt samma uppgifter. Snarare tvärtom. Fram till 1976 hade vi landskommuner som hade andra uppgifter än städerna. Jag antar att nu ville man bara försäkra sig om att det inte finns ett grundlagsproblem.

Stram tidtabell, öppet innehåll

Lavapuro säger alltså att det problemet inte finns, men det utesluter inte att det finns saker att beakta, som kan bli problem. Därför har Lavapuro kontakt med utredningsman Kari Nenonen, som utreder särlösningen för Nyland.

– Tanken är att synkronisera våra utredningar. Vi kan säga om deras slutsatser är grundlagsenliga och samtidigt erbjuda dem ramar för Nylandsutredningen.

Lavapuro betonar att hans utredning inte görs av en konsultbyrå. Det handlar om ett forskningsprojekt som vill dra slutsatser av så mycket information som möjligt.

Hans gissning är, att när arbetsgruppens rapport slutförs i november så kan det dyka upp andra frågor som måste utredas – till exempel Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts framtida roll, finansieringsfrågor och så vidare.

Tidtabellen är alltså stram, och Lavapuro säger att han och hans team på sin höjd kan erbjuda beslutsfattarna ramar som de bör hålla sig inom för att inte stöta på grundlagsproblem.

– Vi kan inte säga vad beslutsfattarna ska göra med den informationen. Reformens innehåll är också vidöppet, vilket är en utmaning, men oavsett vilken modell man går in för så måste några saker uppfyllas: invånarna måste ha ett demokratiskt inflytande, kommunerna får inte behandlas ojämlikt och en del uppgifter måste bli kvar i kommunerna.

– Om man lyckas införa en modell där kommuninvånarna kan inverka på sin näromgivning, och där social- och hälsovården fungerar bättre och mer jämställt än tidigare, då kan kommuninvånarna vara nöjda.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här