Ny ekonomisk recession oroar Anna Rotkirch: Antalet födslar i Finland riskerar fortsätta sjunka
Forskningsdirektören Rotkirch vill se en bred diskussion om barnlöshet, och tycker att unga ska vara mindre känsliga för uttalanden om deras ansvar för framtiden.
Den sjunkande nativiteten i Finland kan inte förklaras med en enda orsak. Inte heller kan den jämföras rakt av med liknande trender på 1970- och 1990-talet och i 2000-talets början. Nya orsaker har dykt upp.
Det säger forskarprofessorn Anna Rotkirch, forskningsdirektör vid Institutet för befolkningsforskning vid Befolkningsförbundet och idag aktuell med tankesmedjan Magmas skrift ”Perspektiv på den demografiska utvecklingen”, där också tankesmedjans chef Nils Erik Forsgård är medförfattare.
Det finns bra gissningar vad gäller orsakerna bakom den sjunkande nativiteten, säger Rotkirch. Men det är också viktigt att kunna utesluta orsaker. Att kunna göra det betyder inte att man inte vet. Snarare bidrar det till förståelsen av nativitetstrenderna.
– Det är viktigt att man nu inser att till exempel arbetslöshetsprocenten inte avspeglas i fruktsamheten.
Också coronaviruset inverkar
Samtidigt är det klart att ekonomin, och i synnerhet en upplevd ekonomisk osäkerhet, har betydelse, fortsätter Rotkirch.
I fjol var det summerade fruktsamhetstalet i Finland 1,35 – alltså det uppskattade antalet barn per kvinna om den nuvarande trenden fortsätter. Det här är det lägsta som uppmätts i Finland, och i hela Norden.
De senaste månaderna har trots allt antytt att utvecklingen bromsats upp. Men där slutar de goda nyheterna. Nästa globala recession står vid dörren.
– Jag har funderat vad som händer när nästa ekonomiska kris kommer och hur den påverkar nativiteten. Nu verkat nativitetsfallet ha dämpats, och just då inträffar en global recession som verkar bli drastisk.
Det är alltså rimligt att anta att nativiteten fortsätter sjunka?
– Låt oss säga att recessionen inte hade inträffat. Då hade vi förutspått en uppgång. En del kvinnor som väntat med att skaffa barn kommer att skaffa barn för att de inte kan vänta längre, men andra kommer att förbli barnlösa. Vi har länge väntat på en uppgång och min kvalificerade gissning är att den ekonomiska utvecklingen dämpar den. Men i slutändan kan vi inte vara säkra.
Rotkirch utesluter inte heller att corona-pandemin kan lämna spår, på det ena eller andra sättet.
– Om arbetande par tvingas jobba hemifrån, vem vet vad som händer. Det kan bli barn, eller skilsmässor.
Motiverad fokusering på kvinnor
Av tradition har befolkningsforskningen fokuserat på kvinnor – tidigare till och med enbart på gifta kvinnor – men numera rapporteras också om mäns fruktsamhet. Rotkirch tycker trots allt inte att kvinnor bär en orättvist stor börda i diskussionen om det sjunkande antalet födslar.
Män och kvinnor har väldigt olika alternativ när det handlar om att skaffa barn, säger hon. En man utan partner kan inte bli förälder, och för en ensam man är adoption i praktiken uteslutet.
– Ensamma kvinnor har möjligheten att adoptera eller att genom olika behandlingar bli mammor. I nativitetsdebatten på sociala medier påstås att kvinnor skuldbeläggs, men jag vill betona att i Finland finns ett stort svängrum för kvinnors reproduktiva beslut. Vi vet att kvinnor är i en central ställning när det handlar om sådana beslut, och utan att förringa pappornas betydelse vill jag betona detta på ett bejakande sätt.
Samtidigt, fortsätter Rotkirch, har den här centrala rollen en baksida. Valet som kvinnor står inför kan vara väldigt ångestfyllt.
– Ska en kvinna vänta på den ideala partnern innan hon skaffar barn? Med den makt kvinnor har kommer svåra beslut, och vi borde prata om det utan att skuldbelägga.
Ekologisk minskning av befolkningen
Diskussionen måste också breddas på andra sätt, säger Rotkirch. Nu kopplas den sjunkande nativiteten ofta ihop med den demografiska utvecklingen, det vill säga att Finlands befolkning blir allt äldre. Den här samhälleliga hållbarhetssynvinkeln är för snäv och fångar inte upp varför människor fattar personliga val, säger Rotkirch.
Hon konstaterar att även om Finland under 2010-talet drabbats hårdast – eftersom barnlösheten varit högst här – så har samtliga nordiska länder upplever en nedgång i nativiteten. Korrelationen mellan hög fruktsamhet och hög jämlikhet har därmed fallit sönder.
En intressant iakttagelse, säger Rotkirch, är att Danmark inte drabbats lika hårt som de övriga länderna, och i Danmark har diskussionen handlat mera om biologi och fruktsamhet.
Finland kommer inte undan en diskussion om nativitet, fortsätter Rotkirch. Den negativa trenden kommer inte att dämpas.
I sin text ”Millenniegenerationen – en ny syn på barnafödande” i Magmas skrift skriver hon att Finland behöver tydliga befolkningspolitiska mål och medel för en önskad befolkningsstorlek, nativitet och immigration.
Tidigare har man tänkt att kompensationsgraden – alltså antalet födda per kvinna – borde vara 2,1 för att befolkningsunderlaget ska vara stabilt. Det här är inte längre realistiskt, och det finns inte heller något som säger att det är ekonomiskt vettigt, säger Rotkirch.
– En kompensationsgrad på 1,6 eller 1,7 vore bättre, och också ekologiskt hållbart. Då skulle befolkningen minska på sikt men inte på ett drastiskt sätt.
Inget patriarkaliskt angrepp
Kan situationen hanteras på fel sätt, till och med så att lösningar har motsatt effekt än den önskade? Jag tänker till exempel på ilskan mot begrepp som ”babytalko”.
– Min personliga åsikt är att ”babytalko” inte är ett problematiskt begrepp. Talko är något frivilligt. Det finns de som är känsliga för sådana uttalanden, men man måste komma ihåg att vi inte lever i Turkiet där kvinnor stigmatiseras om de inte får tre barn. Det handlar inte om ett patriarkaliskt angrepp. Det finns också en ansvarsfråga här: Vem ska ta hand om dig när du blir gammal?
Rotkirch påminner om att när tjänstemannacentralorganisationen STTK frågade om ökad invandring kan lösa problemet så var under 30 procent av de unga för en sådan lösning.
– Så om unga människor inte vill föda barn, eller föder få barn, är ansvarsfrågan legitim. Hur ska detta lösas?
Finländska barnfamiljer är lyckliga
Hon ondgör sig över att man inte tillräckligt talar om barnfamiljers samhällsekonomiska insats. Istället har det stora problemet, enligt politikerna, varit att kvinnor stannar för länge hemma med sina barn.
– Jag vill inte se någon ärkekonservativ familjepolitisk diskurs, men det finns frågor som helt saknas i debatten, som ofta är ganska hård och snäv och som ofta blir negativ och plattar till diskussionen. Det är inte fel att föra en diskussion om ekonomi i det här sammanhanget, samtidigt som det inte förstås heller är fel att välja att inte skaffa barn.
Är det här en imagefråga, det vill säga handlar det om att skapa en positiv bild av barnfamiljer?
– Det handlar inte om att skapa en positiv bild utan om att förmedla det som är sant. Forskning visar att barnfamiljer i Finland är lyckliga. Föräldrar orkar med barnen, med jobben och har tid för varandra. På föreläsningar brukar jag fråga studenterna hur stor procent av föräldrarna som är lyckliga. Gissningarna brukar vara 50 procent, men 90 procent av barnfamiljerna är lyckliga. Det överraskar också mig hur nöjda barnfamiljer är. Det finns få samhällen som är så bra som Finland i det här avseendet.
Rotkirch säger att när unga oroar sig över hur de ska klara ett föräldraskap ekonomiskt så gör de klokt i att påminna sig om att barnfattigdomen i Finland är den lägsta i alla OECD-länder. Risken för fattigdom är väldigt liten.
-Å andra sidan bygger de stora besluten i ens liv ofta på känsla, och om unga människor upplever att barnfamiljer har det dåligt ställt så påverkar det besluten.
