Korsnäs kommuns skattebas är beroende av småbruken. Klimatpolitiken riskerar öka arbetslösheten, säger Christina Båssar.

Regeringen Marin enades på torsdagen om nästa års statsbudget. Förhandlingarna gick betydligt smidigare än vårens budgetramförhandlingar, även om De gröna och Centern igen visade hur de ser olika på klimatfrågan.

Kompromissen den här gången kretsar kring att de åtgärder som regeringen vidtar granskas av en klimatpanel i mars. Om åtgärderna visar sig vara otillräckliga kan nya beslut tas, men några skärpta åtgärder, till exempel höjda bränslepriser, genomförs inte per automatik.

Regeringens klimatmål är ändå ambitiösa. Finland ska vara koldioxidneutral år 2035 och budgeten är ett led i det klimatarbetet.

Christina Båssar, kommundirektör i Korsnäs, säger att regeringen inte får vidta åtgärder som drabbar en viss yrkesgrupp, i det här fallet jordbrukare, oskäligt.

Korsnäs avviker från andra österbottniska kommuner på så sätt, att kommunen inte sett ett uppsving i skatteintäkterna. Båssar säger att de allt strängare kraven på jordbruken kan i värsta fall leda till konkurser, avveckling av näringen och ökad arbetslöshet.

I Korsnäs, som Båssar kallar för en typisk småbruks- och primärproduktionskommun, betyder det här att kommunens skattebas minskar.

– Regeringen måste fundera på vad den vill med klimatåtgärderna? Är det att ta kål på små inhemska jordbruk och börja importera produkter från länder som inte vidtar klimatåtgärder?

Båssar säger att de många klimat- och djurskyddsrelaterade kraven gör att småbruk får det svårt att överleva, vilket är ett hårt slag mot en kommun där invånarna ofta av tradition kombinerat jordbruk med fiskenäring och annan anställning.

– Om man drar åt tumskruvarna för klimatets skull så kommer vi att se en ökad arbetslöshet. Vi ser det redan bland våra företagare. Att klara sig med olika sysslor går inte mera.

De företagare som inte får inkomster från sina företag har möjlighet att söka sysselsättningsstöd och anmäla sig som arbetssökande. Men de är inte tillgängliga på arbetsmarknaden trots det, vilket i sin tur på sikt belastar Korsnäs ekonomi, säger Båssar.

Fastigheter tynger ekonomin

Korsnäs hör också till de kommuner som, efter tre underskottsår i följd, har sökt om en förhöjning av statsandelen. Utöver de ovan nämnda faktorerna dras Korsnäs med fastighetsproblem.

Ett effektiverat serviceboende rivs efter inomhusluftproblem. Eftersom fastigheten grundrenoverades så sent som 2009 har det lett till extra avskrivningar för kommunen på 1,5 miljoner euro.

Ett annat fastighetsproblem är arvet efter Korsnäs kurscentral. När vuxenutbildningen centraliserades och finansieringen för den gjordes om, blev kommunen stående med två stora fastighetsmassor. Den ena fastigheten finns i Karis, och trots att hyressituationen i den har förbättrats så lägger Korsnäs 30–40 000 euro årligen på fastigheten.

Söker man om en förhöjning av statsandelen så förbinder man sig också att åtgärda sin ekonomi. Båssar säger att Korsnäs har en bra handlingsplan som kommer att ge önskad effekt. Bland annat ska fastigheterna säljas.

– Men det statliga stödet måste vara tillräckligt. Historien visar att när staten ska skära så tar man bort från kommunernas inkomster men behåller deras uppgifter och ansvar. Det behövs en viss skälighet i resonemanget, i det här fallet anvisningar om vilken service kommunerna kan sluta producera.

– Dessutom, fortsätter Båssar, så går kommunerna in i en tid av stor osäkerhet, på grund av social- och hälsovårdsreformen. Vi har beräkningar som svajar vilt. När vi nu går in i vad som kommer att vara finansieringsbasen framöver så måste vi kunna lita på statlig stabilitet i statsandelarna, för den här omställningen kommer att ta många år.