I slutet av 2020 ökar antalet kriskommuner i Finland då kriterierna ändras. Förutom mindre kommuner finns det också större städer som riskerar att genomgå kriskommunsförfarandet.

Den nya kommunlagen ålägger kommunerna att täcka det ackumulerade underskottet inom en period av fyra år. Under denna period får överskottet inte öka, men i slutet av den fyraåriga perioden måste kommunen ligga på noll eller gå på plus.

Skyldigheten att täcka underskotten infördes 2015 och för de första kommunerna kommer tidsfristen emot i slutet av detta år. Dessa kommuner är Akaa, Haapajärvi, Hankasalmi, Humppila, Kihniö, Muonio, Pielavesi, Raseborg och Vasa.

Under de kommande åren kommer också flera andra kommuner beröras. När den nya lagen trädde i kraft var underskotten i Kotka och Ähtäri redan så stora att de fick extra tid att balansera sina ekonomier.

Enligt Minna Punakallio, chefekonom vid Kommunförbundet, är det bra att definitionen för kriskommuner har skärpts. Detta gör att kommunerna inte kan skjuta upp problemen på framtiden.

Inte bara småkommuner krisar

Det har under en tid också varit känt att skyldigheten att täcka underskottet även kommer att gälla för vissa större kommuner.

– Krishanteringsförfarandet för stora kommuner är samma som för andra. Men medan små kommuner ibland har en kommunal sammanslagning som den ultimata lösningen, har städer mer interna lösningar för att balansera ekonomin.

Med utvärderingsprocessen försöker Finansministeriet och kommunerna utreda varför utgifterna överskrider intäkterna. Förra året, exempelvis, frustrerade skattekortsreformen den kommunala ekonomin. Finansdepartementet har dock meddelat att ingen kommun är med i kriskommunsförfarandet enbart på grund av detta.

Punakallio betonar att växlingen mellan bättre och sämre år är normalt. Hon anser att det ackumulerade underskottet i balansräkningen under fyra år fortfarande bör skaka om kommunerna.

— Det är ett tecken på långvariga problem. I allmänhet utkristalliseras problemen som för stora utgifter.

Att minska utgifterna under de kommande åren kommer att vara aktuellt för många kommuner. Enligt förra års bokslut var årsbidraget negativt för 56 kommuner under 2019. Samtidigt räknar flera kommuner med en både åldrande och minskande befolkning.

För stora städer är det lättare att minska kostnaderna än för mindre, eftersom det finns fler tjänster, säger Punakallio.

– I stora kommuner har servicenätverket ofta sökt sig vara tätt och kanske till och med för generöst.

Vasa balanserar

Vasa är den största kommunen som står inför tidsfristen för 2020. För att täcka underskottet och undvika att gå in i krisförfarande strävar Vasa efter ett överskott på 23,7 miljoner euro i år.

Enligt Miia Äkkinen, finansdirektör i Vasa, har staden försökt balansera ekonomin i flera år. 2015 inrättade man en ekonomisk balansgrupp och under de följande åren planerades och genomfördes omfattande besparingar.

— Vi tog oss an underskottet med alla medel. Utgifterna stramades åt och skolor stängdes. Staden vidtog många åtgärder för att avhjälpa situationen, men på grund av yttre faktorer kunde man inte ackumulera ett överskott.

Till exempel bidrog redovisningsreformen och felberäkningarna för kiky-timmarna till att Vasa inte kunde komma minska underskottet utan istället ökade det.

Planering av åtstramningsåtgärder kompliceras av det faktum att de nya kriterierna för kriskommuner inte alltid har varit tydliga, säger Äkkinen. Underskottet som ackumuleras från 2015 bör täckas på en gång i slutet av 2020. Emellertid har olika revisorer haft olika tolkningar av praxis, och vissa räknar tidsfristen på fyra år som rullande.

För att täcka hela underskottet som samlats sedan 2014 skulle Vaasa behöva cirka 33 miljoner euro, medan budgeten utgår ifrån att man täcker nästan 24 miljoner.

— I regeringens förslag är tidsfristen klar, men den har i praktiken inte klargjorts tillräckligt av staten och Kommunförbundet. Vi har bestämt om möten med finansministeriet för att klargöra vilka åtgärder som är tillåtna för att korrigera balansräkningen.

Underskottet i Vasa växte på grund av nettoinvesteringar gjorda 2011–2014. Investeringarna var för stora i förhåööande till stadens bärförmåga, med årliga avskrivningar större än årsbidraget.

Sedan dess har Vasa letat efter lösningar från olika håll för att uppnå ekonomisk balans. Totalt har 2.05% av utgifterna för de olika områdena dragits bort från innevarande års budget.

Men när åtstramningsåtgärder har vidtagits under flera år i rad, kommer gränsen emot på vissa områden. Till exempel i förskoleundervisningen är det inte längre möjligt att spara ytterligare när kommunen måste tillhandahålla lagstadgade tjänster och bemanning.

– Driftsekonomin är nu i en situation där vi inte längre kan använda osthyveln.

Vasas fördel gentemot mindre kommuner är att som stad har man mer handlingsutrymme i planeringen av ett servicenätverk för framtiden. Å andra sidan måste Vasa också finansiera tjänster som också gynnar invånare från andra kommuner.

Äkkinen lyfter fram skrivningar av riksdagsledamot Joakim Strand (SFP) om Vasas betydelse för finsk export inom energitekniksektorn.

– Om Vasa inte investerar kommer det att påverka konkurrensförmågan i hela Finland. Samtidigt är Vasa också ett historiskt kulturområde med muséer och konserter som betjänar resten av Finland. Vi vill behålla dessa funktioner, så som tillväxtcentra bör göra, säger Äkkinen.

Hittills har det inte förekommit någon situation där till exempel kultur och grundutbildning står mot varandra i ekonomiska diskussioner. En del investeringar görs dock långsamt under åtstramningen.

Besparingar genom att minska servicenätverket

För många städer innebär förnyande av servicenätverket å ena sidan att minska tjänsterna och men å andra sidan att uppdatera dem för att bättre återspegla den förändrade demografiska strukturen. Medan behovet av skol- och dagvårdsplatser minskar på många ställen så ökar användningen av tjänster för äldre.

I Vasa beaktar man i nya byggprojekt flexibiliteten i byggnadskonvertering så att syftet med lokalerna lätt kan ändras för att tillgodose servicens behov i framtiden. Många andra städer har också minskat sitt servicenätverk för att hålla ekonomin balanserad.

Artikeln baseras på en artikel i Kuntalehti av Matilda Jokinen.