För några veckor sedan deltog jag i en diskussion i Yles program politiikkaradio med temat: Tickar en skuldbomb i kommunerna? I studiodiskussionen deltog också Mika Kuismanen, chef för konjunkturenheten vid Finansministeriets ekonomiska avdelning.

Stämningen var överraskande avspänd trots att den talföra journalisten fort ledde in samtalet på krassa fakta kring skuldspiralen. Medan kommunernas och samkommunernas skulder år 2000 uppgick till 4 miljarder euro hade skulderna i slutet av fjolåret vuxit till rentav 16,5 miljarder euro. Det kan inte förnekas att skuldsättningstakten har varit hög de senaste åren.

Diskussionen tangerade också flera orsaker till skuldsättningen: den långsamma ekonomiska tillväxten, strukturförändringarna som drabbat kommunerna, nedskärningarna i statsandelarna, kommunernas utökade uppgifter och investeringar som har hållits kvar på en hög nivå har de senaste åren sugit pengar ur driftsekonomin. Särskilt bekymmersamt med tanke på framtiden är befolkningens stigande ålder och dess inverkan på kommunernas skuldsättning.

I fråga om dessa grundläggande frågor kan man med gott samvete vara av samma åsikt. Däremot delar jag inte åsikten att kommunernas skuld kommer att öka från 16,5 miljarder euro till 25 miljarder år 2019.

En sådan ökning förutspås i Finansministeriets hållbarhetsberäkning för den kommunala ekonomin som också används som uppskattad utveckling i planen för de offentliga finanserna och programmet för kommunernas ekonomi. Bedömningen bygger på en bred prognos för ekonomin som helhet där utvecklingen av den kommunala ekonomin påverkas av den förmodade ekonomiska tillväxten under de närmaste åren, befolkningsutvecklingen och de beslut om den kommunala ekonomin som ingår i regeringens ramar.

Utgångspunkterna är välmotiverade men de enskilda elementen i prognosen överbetonas. Hållbarhetsberäkningens tillförlitlighet minskar senast inom ett par år, för inkomst- och utgiftsströmmarna påverkas också av många andra fenomen än de som ingår i prognosen. Ett exempel är kommunernas egna åtgärder för att balansera ekonomin.

Förra veckan visade flera städer och kommuner exempel på balanseringsåtgärder när de publicerade sina budgetar och sina ekonomiplaner för de närmaste åren.

Naturligtvis förekommer det regionala och årliga variationer men typiskt försöker man i många presentationer uppnå ett resultat som är balanserat eller visar överskott. Ofta siktar städernas prognoser på jämvikt genom verksamhetens och investeringarnas kassaflöde som också beaktar investeringarna. Och även om man inte alltid uppnår jämvikt med detta mått så låter man ändå inte skuldsättningen öka okontrollerat.

Det finns ändå många utmaningar i skuggan av den svaga ekonomiska tillväxten och den åldrande befolkningen. Liksom Antti Rantakokko, stadsdirektör i Salo sade per telefon i samma program: I den här situationen måste nya arbetsplatser skapas så att kommunerna får större inkomstbas och utgifterna inom driftsekonomin måste skäras ner.

Med beaktande av allt detta tickar ingen skuldbomb i kommunerna.

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *