Arkivbild: Helsingfors stad, Pertti Nisonen.

Antalet fullmäktigeledamöter fortsätter att minska i kommunerna i Fastlandsfinland. Vår analys som publicerades tidigare i januari visade att beslutet att ändra storleken på fullmäktige i 62 kommuner har lett till en minskning med 273 platser.

Även om vi har varit medvetna om att denna fråga åtminstone har diskuterats i många kommuner och städer under 2024, var antalet överraskande. Som jämförelse kan nämnas att för den nuvarande fullmäktigeperioden 2021-2025 ändrade totalt 34 kommuner sin fullmäktigestorlek – varav 28 beslutade att minska och 6 att öka antalet ledamöter.

Den föregående, till och med rekordstora förändringen skedde under fullmäktigeperioden 2017-2021, då hela 94 kommuner minskade sin fullmäktigegrupp och 2 kommuner utökade den. Förändringen förklarades inte bara av de tidigare kommunsammanslagningarna, utan också av ändringarna i 16 § i kommunallagen, som ökade kommunernas handlingsutrymme. Det skedde en övergång från ett exakt antal fullmäktigeledamöter kopplade till en storlekskategori till ett minsta antal fullmäktigeledamöter per storlekskategori, och samtidigt ändrades och minskades de storlekskategorier som bestämmer fullmäktiges storlek.

Med tanke på de ständiga förändringarna i kommunerna och deras verksamhetsmiljö är det bra att kommunerna diskuterar den institutionella organisationen som ett ramverk för den representativa demokratin – vilka och hur stora representativa organ som utgör den mest effektiva beslutsstrukturen för kommunen. Vi har inga exakta uppgifter om i vilken utsträckning kommunerna faktiskt förde en sådan debatt, men baserat på vår analys av fullmäktiges storlek vet vi att var fjärde kommun till slut röstade om antalet fullmäktigeledamöter. Drygt hälften av de kommuner som röstade beslutade att ändra storleken på sina fullmäktige, men å andra sidan beslutade många kommuner att ändra storleken på sina fullmäktige genom enhälliga beslut.

Tre av fyra kommuner som minskar sina fullmäktige är kommuner med färre än 10 000 invånare, och vanligast är kommuner med färre än 5 000 invånare. Dessa kommuner är också nästan undantagslöst kommuner med en minskande befolkning. En minskning av befolkningen är vanligtvis orsaken till en minskning av fullmäktiges storlek. I många kommuner har minskningen av antalet fullmäktigeledamöter också motiverats av behovet av att spara och balansera kommunens ekonomi. I vissa kommuner har man också beslutat eller åtminstone diskuterat behovet av förändringar i andra institutioner. Mitt intryck är att ekonomiska skäl inte har legat till grund för särskilt många av besluten om kommunfullmäktiges storlek under tidigare perioder.

Det finns många åsikter om vilket antal fullmäktigeledamöter som är lämpligt, men personligen anser jag att det är motiverat att reagera på förändringar i kommunens invånarantal. Naturligtvis kan ett mindre fullmäktige till exempel försvaga små politiska gruppers representation, men å andra sidan kan det öka konkurrensen om platserna i fullmäktige och därmed öka kommuninvånarnas intresse och vilja att rösta. Jag anser också att ett mindre antal valda fullmäktigeledamöter är motiverat om det under en längre tid har funnits tecken på svårigheter att rekrytera kandidater och till och med risk för sämjoval.

Att anpassa fullmäktiges storlek till befolkningsförändringar är också en smart anpassning i mindre och krympande kommuner.  I den meningen skulle det fortfarande finnas utrymme för anpassning i och med att nästan tre av fyra kommuner under den kommande fullmäktigeperioden kommer att ha ett fullmäktige som är större än minimistorleken.

PS. Om alla kommuner hade beslutat att gå över till minimistorleken för fullmäktige under nästa mandatperiod, skulle 7 226 fullmäktigeledamöter väljas i aprilvalet i stället för 8 586. Med andra ord 1 600 färre fullmäktigeledamöter än i dag!