Björn Månsson: En välkommen ljusbärare
Julhälsning hos presidentparet. Bild: Matti Porre, Republikens presidents kansli.
Finlands första mörkhyade Lucia har som känt blivit utsatt för rasistiska påhopp och hot, som nu med rätta utreds av polisen. Det misstänks rentav att den sjuka kampanjen är koordinerad och organiserad.
De allra flesta har däremot säkert välkomnat det senaste tecknet på att Finland som bäst kan vara inkluderande. Det har också påpekats att den ursprungliga Sankta Lucia, född i Syrakusa på Sicilien av en grekisk mor och romersk far, knappast var den blonda stereotyp av lucior som tycks vara förhärskande på våra breddgrader. Finlands Lucia 2024 är född av en finländsk mor och en far från Ghana, och bor i Kyrkslätt.
Men så finns det alltså de som ser rött, eller snarare svart, och ger utlopp för sitt rasistiska hat. Det är nedrigt, skamligt, ja adjektiven räcker inte till.
På dessa människor biter tydligen inga sakargument. Att försöka övertyga dem om alla människors lika värde är säkert hopplöst, eftersom de tror på den vita ”rasens” överlägsenhet. Och det trots att det bara är hudfärgen som varierar. Under huden ser vi alla lika ut. Raslärorna är förlegade.
Att upplysa dem om att vi både i vår nationella lagstiftning och i internationella avtal som vi förbundit oss till utgår från alla människors lika värde är säkert lika hopplöst. Lagarna och konventionerna är väl enligt dem skrivna av verklighetsfrämmande ”liberaler” som är veka.
Lite märkligare är att inte heller de krassa, ekonomiska argumenten biter. Både näringslivet och den offentliga sektorn formligen skriker efter arbetskraft och den enda möjliga lösningen är ökad invandring. Vi är i skriande behov av både fler händer och fler hjärnor då de purfinska inte räcker till. Annars förtvinar både vår ekonomi och vårt välfärdssamhälle.
I huvudstadsregionen skulle t.ex. bussarna stå om vi inte hade invandrare och gästarbetare som kör dem. Och särskilt förorterna skulle knappt ha några barer och restauranger alls. För att inte tala om att våra storföretag och många startup-företag är helt beroende av utländska experter.
I den offentliga sektorn är det främst vården som är beroende av invandrad arbetskraft, såsom både läkare, sjukvårdare och närvårdare. Och det gäller alldeles särskilt äldrevården, där behoven ju bara växer.
Det är ingen slump att länder som är ekonomiskt framgångsrika i allmänhet också har en hög andel invandrare. USA är förstås det klassiska exemplet, men i Europa har vi länder som Storbritannien, Schweiz, Frankrike, Tyskland, Italien etc. Och i Norden alla länder utom ett – vårt.
Det hjälper tydligen föga att de flesta av våra politiska ledare, med presidenten och statsministern i spetsen, tagit avstånd från rasismen, sådan den nu tagit sig uttryck också i samband med Luciafirandet. De rasistiskt relaterade våldsbrotten har tyvärr också blivit vardagliga.
Tyvärr finns det nämligen ”alternativa” politiker som inte säger ifrån, utan tvärtom i både ord och gärningar legitimerar rasisternas framfart. Och dem låter de förstnämnda hållas.
För att citera HBL:s ledare 18.12: ”För Samlingspartiet och SFP blir upprepade fördömanden av rasism ett sätt att hålla sig på rätt sida i ”debatten” – och samtidigt hålla ihop regeringen. Är det att föregå med exempel?”
Ännu mer rakt på sak var Helsingin Sanomats ledare 17.12, under rubriken ”Rasismen har i Finland blivit ett grymt nöje”. Den utmynnar i detta:
”Lucia är för finlandssvenskarna en av årets viktiga kulturtraditioner. Det som inträffat underlättar åtminstone knappast SFP:s redan från tidigare så uppenbara vånda av vilket slags samhällelig atmosfär partiet stannat för att stödja i regeringskoalitionen. Hur mörka är inte de människor, som i ljusets, hoppets och vänlighetens fest hittar en orsak till aggression och hat.”
Den modiga hjälten i denna tragik heter Daniela Owusu, Finlands Lucia anno 2024. Måtte hon bli en katalysator och en förebild.
Med önskan om en Fridfull Jul och ett bättre nytt, rasismfritt år!
Relaterade artiklar
