Ursula von Der Leyen och Nicolas Schmit i tv-debatt. Foto: EU, Philippe Buissin.

I EU-valet 2019 gick det bra för de europeiska gröna, trots spekulationer om möjliga framgångar för ytterhögern.

Valet till Europaparlamentet äger rum i juni, och den här gången kommer totalt 720 ledamöter att väljas. Det blir naturligtvis intressant att se hur enskilda EU-mandat fördelas mellan de nationella partierna (lyckas till exempel SFP förnya sitt mandat?), men på europeisk nivå kretsar debatten främst kring den framtida maktbalansen i parlamentet, som förväntas förskjutas ideologiskt åt höger.

För fyra år sedan blev det ingen skrällseger för ytterhögerns partier då. I stället har den största och kristdemokratiska partigruppen EPP, dit Samlingspartiets ledamöter hör, under den gångna mandatperioden kunnat driva igenom kommissionens initiativ med hjälp av stöd från den liberala partigruppen Renew (Centern och SFP hör hit) och Europas gröna.

I fem år har en av kommissionens högsta prioriteringar varit EU:s gröna giv, och det är nog ingen överdrift att säga att kommissionens president Ursula von der Leyen har blivit dess ansikte utåt. EU:s gröna giv är en färdplan och en samling åtgärder för att ta itu med klimat- och miljöutmaningar, uppnå EU:s mål om klimatneutralitet 2050 och främja ekonomisk tillväxt.

Ursula von der Leyen, EPP:s toppkandidat till posten som kommissionens ordförande, ställer nu upp för en andra mandatperiod och förväntas bli omvald. Men även om EPP vinner valet kommer hon att behöva få tillräckligt stöd i parlamentet för att bli vald och framgångsrikt leda kommissionen. Det som gör hennes situation svår är att hon inte kan förlita sig på samma stöd som tidigare. 

Hittills har kommissionen lagt fram en enorm mängd klimatlagstiftning, men på senare tid har stödet för de mest ambitiösa åtgärderna minskat, inte minst inom EPP. Många, särskilt på den ideologiska högerkanten, hävdar att EU:s klimatpolitik har gått för långt. Nästa kommission förväntas svara på detta genom att flytta fokus till implementering och göra den gröna omställningen mer industriledd, men det är också möjligt att helheten hamnar i skymundan.

Enligt en undersökning av Kommunförbundet bor 90 procent av finländarna i en kommun med ett klimatmål, och 80 procent av kommunerna har redan en klimatplan eller planerar en sådan. Ambitionsnivån för klimatåtgärder är alltså hög i kommunerna, men de behöver verktyg och stöd från EU för att genomföra den gröna omställningen. Att flytta fokus till implementering skulle gynna kommunerna, som också behöver tid för att verkställa redan befintlig lagstiftning.

EU-lagstiftningen skapar tillsammans med den nationella lagstiftningen ramar för de självstyrande kommunernas verksamhet, men öppnar också nya möjligheter att utveckla den lokala verksamheten. Finlands kommuner har tagit den gröna omställningen på allvar och nu efterlyses en stabil regleringsmiljö och tillräckliga verktyg. En vacklande klimatpolitik från EU:s håll är knappast till kommunernas fördel. Detta och mycket annat står på spel i EU-valet 2024.

Relaterade artiklar

Läste du redan?