Tommy Pohjola: Hälsningar från finansieringsforumet - en dag är pengarna slut
Stefan Ingves kan Ukraina också. - Om Europa bara vill så räcker resurserna bra, säger han. Foto: Tommy Pohjola
Allt låter genialt enkelt. Och det är hårresande sant. Förre riksbankschefen snackar på Sverigebåten som en annan hansrosling. Han påminner också om en ljusglimt.
Slutsatserna backas upp av siffror från brittiska, svenska och finska Institutioner som sedan länge är specialiserade på att samla in data från världens alla hörn. Svårt att tycka annorlunda, då. Dessutom är förändringarna som Stefan Ingves talar om sådana som vi alla kan se i vår vardag.
Vi blir äldre och vi är färre.
Vi har ingen Nokia längre.
Vill vi ut och fiska vid 50 års-åldern ska vi inte räkna med tysk levnadsstandard.
Och – klassikern – det finns inte gratisluncher utom då en politiker talar.
Publiken på finansierings- och ledarskapsforumet Rafo är kommuntoppar. De får mycket att packa ned i kappsäcken på hjul, kanske inte så många nya saker men saker serverade på lättbegriplig engelska. Allt är sådant som behöver beaktas i hemkommunens beslutsapparat. För, som Ingves säger, ingen annan gör det för er.
Att tänka på: Det bor många i Kina och snart ännu fler. Vart ska de när klimatet blir riktigt svårt? Sibirien ligger nära. Där är det dessutom ganska vackert, menar Stefan Ingves. OK, intressant tanke där. Förstås går flyktingströmmarna i en annan riktning redan nu. ”Det vi ser på Medelhavet är inte ett sk*t jämfört med vad det kommer att bli”. Till Europa, alltså. Hur ska vi tackla det? Ett förslag är att verkligen börja fundera nu. Vad betyder det, hur göra, finns det fördelar? Jo det gör det.
Stefan Ingves påminner att folk gärna vill till Norden. Man kan förstås tycka lite olika då han säger att ”klimatet är bra här”, men mest lockande är nog att denna världsknut är lugn och så gott som fri från korruption. ”Så är det inte på alla håll.”
Hans Rosling (1948-2017) var professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Han var även medgrundare av stiftelsen Gapminder, och en uppskattad föreläsare och folkbildare. Om man tagit del av Roslings rön, av vilka många tyder på att värden trots allt utvecklats bra, kan man uppfatta likheter med Stefan Ingves sätt att presentera utvecklingen. Hopplöshet hör inte hit.
Men ändå, vad ska vi göra nu? Hitta en häst och fly i nattens mörker? Stefan Ingves, som understryker att han talar utifrån egna erfarenheter och observationer, inte i egenskap av officiella Sveriges eller någon organisations sanningsapparat, föreslår att: Vi bygger mera vägar och järnvägar, bättre elnät och skärper utbildningen, att vi tar en seriös titt på folks pensionsålder, skapar en fiffig arbets- och bostadsmarknad och att vi har järnhård pejling på IT och cybersäkerhet.
På det kommer inflyttning. Enligt Stefan Ingves är förlorarna de som inte kan acceptera utlänningar.
Allt är inte åt helsike, inte ens om man stirrar sig blind på avgrundsmörka enkäter och pajdiagram. Det finns ju en som ändå sticker ut – finländarna är lyckligast i världen, vilket Ingves gärna påminner om. ”Det är fördel Finland.”
Det är ingredienserna! Vi kan ha hört dem tidigare.
Till slut. Finns det något som vi i Finland kan lära av Sverige? Stefan Ingves funderar knappt en sekund. ”Nej.”
