Ulf Stenman: Svenskfinland har inte råd med dubbletter
För många bollar? För att vinna måste vi i Svenskfinland se över vårt eget spel och enas om en gemensam boll. (Foto: Pixabay)
Vi har i Svenskfinland en tendens att konkurrera framom att samarbeta. Men har vi råd med dubbel- och till och med trippelorganisationer, frågar Ulf Stenman.
En organisation är en struktur som verkar för gemensamma mål. Begreppet kan innefatta både frivilliga verksamheter inom tredje sektorn, offentlig verksamhet eller vinstbringande företagande.
En organisation har per definition i sig inget egenvärde. Den finns vare sig till för chefen eller medarbetarna utan dess existensberättigande ligger i det värde den skapar. En organisation kan ha både vision, mission, syfte, mål och värdegrund och därtill diverse olika styrdokument, strategier, filosofier, riktlinjer, principer, planer osv.
Till exempel Finlands Kommunförbund är kommunernas, sina medlemmars, gemensamma organ för intressebevakning och sakkunskap. Åbo Akademi är hela Finlands svenska mångvetenskapliga bildningsuniversitet med campus i Åbo och Vasa. Skatteförvaltningen igen samlar in skatteintäkter som den ställer till samhällets förfogande och genom handledning, bra service och skattekontroll säkerställer att skatteintäkterna flyter in till sitt fulla belopp. Finlands Svenska Idrott är de svenskspråkiga idrottsförbundens takorganisation med uppgift att stödja och företräda sina medlemmar samt att ge goda förutsättningar att idrotta på svenska i Finland.
Parallellorganisationer
Vi har ett rikt organisationsliv i Svenskfinland och ibland tenderar vi att konkurrera framom att samarbeta. Det här beror delvis på att våra organisationer glömmer bort sina roller eller så utvecklar de sina verksamheter i en riktning som betyder att det uppstår både dubblering och tripplering i lilla Svenskfinland. Konkurrens i sig är inte av ondo, ett visst mått av konkurrens och valmöjligheter säkerställer kvaliteten. Men när samma målgrupp bearbetas av flera aktörer uppstår lätt förvirring. Vem har egentligen ansvaret? Vem gör vad?
Finns det för mycket pengar när alltför många vill bygga upp parallellorganisationer utanför det etablerade samarbetet? Är organisationens roll för otydligt formulerad när flera organisationer försöker möta samma behov? Eller handlar det endast om sund konkurrens och en hälsosam omorganisering av arbetet? Behöver vi alltid ha en ”egen finlandssvensk modell”? Kan vi samarbeta nationellt?
Särlösningar
Faktum är att vi ibland bygger egna finlandssvenska lösningar som fjärmar oss från internationella och nationella trender. Vi jobbar inåt och tenderar att bli exkluderande. Klart är också att externa medel – fondpengar? – lätt stimulerar till att man bygger upp dubbla eller till och med tredubbla parallella organisationer i stället för att samarbeta och utveckla de befintliga strukturerna.
Det händer också är att paraplyorganisationer blir operativa och börjar agera aktivt på fältet i stället för att vara det paraply som samlar aktörerna. Det här händer till exempel när den intressebevakande organisationen eller den övervakande myndigheten, börjar agera utbildare.
För att tala i fotbollstermer: om vi som finlandssvenskar spelade i den nationella fotbollsserien skulle splittringen inte gynna vårt lag. För att vinna måste vi se över vårt eget spel, ha en uttalad spelplan och tydliga roller, en (enda) gemensam boll och en samsyn om vilket mål vi spelar mot.
Springer vi alla kors och tvärs med en egen boll blir vi snabbt utslagna. Såvida vi inte fortsätter i vår egen finlandssvenska serie förstås!
