Björn Månsson: Ärlighet varar längst

Tåget ska vara snabbt men nu var namnförslaget en belastning. Foto: Tommy Pohjola

Bolaget bakom planen på det s.k. Entimmeståget till Åbo medger sent omsider att det inte blir något entimmeståg.

Nu vill bolaget byta namn till Länsirata (Västbanan). Det motiveras bland annat med att det inte är ”ändamålsenligt” att ta fasta på restiden.

Nej, minsann inte – särskilt som det där med en timme från början har varit en PR-bluff av stora mått. Restiden skulle bli 1 h 18 min – om tåget mellan Helsingfors och Åbo stannar bara i Böle och Kuppis. Och det var ju inte meningen, utan hållplatser på vägen skulle förstås behövas också i åtminstone Esbo, Kyrkslätt och/eller Vichtis, Lojo och Salo.

Då blir restiden lätt minst en och en halv timme, och jag har därför för egen del genomgående börjat tala om enochenhalvtimmeståget.

Samtidigt vill västbanan banta ned sin budget, bland annat genom att på vissa avsnitt bygga bara ett spår. Det skulle närmast vara frågan om det längsta enskilda avsnittet, det mellan Lojo och Salo.

Man skulle alltså göra just det som är den nuvarande kustbanans och över huvud taget det finländska järnvägsnätets svaghet: om ett tåg är lite försenat på ett enspårsavsnitt, påverkar det också tåg i den motsatta riktningen, med ackumulerade förseningar som följd.

Nej, det är hög tid att begrava hela projektet – precis som i tiderna den s.k. Elsa-banan (Esbo-Lojo-Salo). Banan skulle förstöra mycket orörd natur och kräva astronomiska resurser. Nu talas det om tre miljarder – med en nedbantad budget!

Om bara en del av de pengarna skulle satsas på dubbla spår längs hela kustbanan och en allmän upprustning av den skulle mer eller mindre samma restid uppnås mellan den (enligt Åboborna) forna och nuvarande huvudstaden. Och då skulle västra Nylands tågförbindelser räddas.

Men en eloge bör ges till Västbanan-bolaget: Ärlighet varar längst!

Ämnen