Gustaf Westerholm: Kan vi sluta ge namn åt allt?
Nätsidor behöver provköras av både användare och dem som skapar innehållet. En sak som irriterar många är namngivningsivern, menar Gustaf Westerholm som arbetar med webbtjänsterna vid Österbottens välfärdsområde.,
Det kan vara bra att ha namn på saker och ting, men någonstans måste gränsen dras. Om vi fortsätter namnge webbtjänster i denna takt, så gör vi det allt svårare för våra kunder att hänga med.
Under våren 2014 gjorde min grupp på Åbo Akademis medialinje i Vasa ett videoslutarbete om hur svårt det kan vara för en person med självmordstankar att få den hjälp man upplever att man behöver. ”Blöd så får du hjälp” hette den kortdokumentär som sedan sändes i Yle Spotlight.
I dokumentären nämner personen bland annat, svårigheter med att veta var han skulle söka information om sina problem och vart han skulle ta kontakt. Det här har stannat kvar i mitt huvud.
Sedan 2021 sitter jag på den andra sidan av bordet. Till jobbet som webbtjänstkoordinator vid Österbottens välfärdsområde hör bland annat att bygga upp och utveckla innehållet på webbsidorna.
Det var varken enkelt eller snabbt genomförbart att bygga en ny webbsida. Att innehållet dessutom grundade sig på flera olika webbsidor gjorde inte saken lättare. Men nu har sidorna varit i bruk en tid och utvecklingsarbetet är i full gång.
Så hur gör man något massivt till en överskådlig och lättillgänglig helhet? Hur hjälper man olika kunder med olika behov att hitta rätt? Man lyssnar på de som ska använda sidorna.
Genom att vi sedan dag ett har haft en öppen responskanal specifikt för webbsidan, där vem som helst har kunnat och fortfarande kan ge respons anonymt, så har vi fått in ovärderlig information. Information som fått oss att tänka om, se på helheter ur en annan synvinkel och mycket mer.
Men den här responsen är subjektiv. Den utgår oftast ifrån något som inte fungerat enligt användarens förväntningar. Man kanske ville komma till kontaktuppgifterna snabbare, man fick för många irrelevanta svar på en sökning eller så var det för många klick innan man kom fram.
Vi tenderar inte ge respons då vi är nöjda, så i denna responshelhet är inte alla de som gillar de nuvarande funktionerna representerade. Det är också omöjligt att veta till vilken åldersgrupp responsgivarna hör till, det kan vara så att de yngre hittar bättre än de äldre, eller helt tvärtom.
För att få en bättre helhetsbild gjorde vi en användartestning under våren 2023 där olika åldersgrupper var representerade. Dessa personer fick slumpmässigt utdelade uppgifter att utföra på vår webbplats under översikt av testarrangörerna.
Resultaten var delvis samma som lämnats in anonymt via webbsidan, men resultaten öppnade även våra ögon för helt nya saker. Saker som kommer få större vikt då utvecklingsarbetet fortsätter.
En sak som framkommit väldigt tydligt i responsen är irritationen och oförståelsen för den namngivningsiver som förekommer inom den offentliga sektorn.
Varför har en videohjälptjänst för seniorer namnet Alvar? Måste den nationella symptombedömningstjänsten heta OmaOlo, samt sakna svensk översättning? Behöver hjälptjänsten för ungdomsarbete heta Zoturi?
Ifall en ung vuxen idag har samma tankar och känslor som personen min grupp träffade 2014, så ska väl lösningen nästan 10 år senare inte vara att söka efter en tjänst med ett konstigt namn?
Ifall det är så, ja då håller vi på att misslyckats med vårt uppdrag.
