Marianne Pekola-Sjöblom: Strikt statlig styrning en utmaning också i övriga Norden

Internationella jämförelser visar att den kommunala självstyrelsen står på en stadig grund i alla de nordiska länderna. Jämförelserna och de i sig höga medelvärdena berättar dock inte allt, för det finns också tydliga gemensamma utmaningar och smärtpunkter.

I våra grannländer är den strikta statliga styrningen av kommunerna ett återkommande allmänt diskussionsämne och gemensamt orosmoment. Kommunsektorn efterlyser mer långsiktigt beslutsfattande samt större förtroende och frihet att agera genom flexiblare och friare lagstiftning som beaktar lokala förhållanden. Man hoppas att normstyrningen och den detaljerade lagstiftningen ska övergå till mjukare styrformer.

Förhållandet mellan kommun och stat är ett välkänt tema också hos oss i Finland. Liknande utmaningar, debatter och försök till lösningar har förekommit under varje regeringsperiod. Många olika undersökningar och utredningar – även de som gjorts vid Kommunförbundet i fjol och i år – visar att det i kommunerna finns en allmän misstro mot staten och dess agerande. Man har hört men inte lyssnat.

Frikommunsförsöken i medvind

När man talar om försök och frikommuner vänds blicken mot föregångarlandet Danmark, där man ända sedan 2012 haft frikommunsförsök som bland annat syftar till att minska byråkratin och öka kommunernas spelrum. I Danmark har man fattat ett politiskt beslut om att fortsätta försöken även under de kommande åren, och man har också diskuterat försök (välfärdsavtal) som skulle omfatta alla kommuner.

I Norge har de danska åtgärderna följts noga, särskilt när det gäller försöken med frikommuner. Som resultat av detta inledde den norska regeringen i början av maj (9.5.2023) ett frikommunsförsök genom att bjuda in kommuner och fylken att delta. Ansökningstiden går ut 8.9, dvs. strax före kommunal- och fylkesvalet i Norge. Till skillnad från de övriga nordiska länderna har Norge haft en permanent försökslag. ända sedan 1992. Lagen har dock tillämpats sällan under de senaste tio åren.

I Sverige utsåg regeringen i november 2021 en särskild utredareatt utreda förutsättningarna för försöksverksamhet i kommuner och regioner. Syftet med utredningen är att bedöma om och hur staten ska främja och stödja försöksverksamhet. Avsikten är också att analysera vilka hinder staten kan och bör undanröja för att försöksverksamhet ska bli möjlig. I ett delbetänkande som publicerades i november i fjol fokuserar man på försöksverksamhet som inte kräver konstitutionella ändringar i kommunsektorns verksamhet. Slutrapporten, som blir klar i december i år, ska fokusera på försök som kräver undantag från lagstiftningen. Utredaren har också besökt Norge och Finland för att höra om situationen och debatten kring försöksverksamhet.

Norge: Fortsatt tillämpning av modellen med enhetskommuner

Den norska regeringen tillsatte i slutet av 2020 en arbetsgrupp för att utreda nuläget för modellen med enhetskommuner (generalistkommuner). Arbetsgruppens slutrapport publicerades i slutet av mars i år. Det viktigaste resultatet är en rekommendation om en fortsättning på modellen.

Arbetsgruppen rekommenderar i sin rapport bland annat större kommuner, ökat mellankommunalt samarbete, mindre detaljstyrning från statens sida samt mer växelverkan, rådgivning och samarbete. Arbetsgruppen understöder däremot inte att kommunerna får olika uppgifter eller att uppgifter överförs från kommunerna till fylkena eller staten.

I vår har det förts en livlig offentlig debatt om arbetsgruppens slutsatser och rekommendationer. Kommunenes sentralforbund (KS), som också var representerat i arbetsgruppen, ansåg i ett pressmeddelande i slutet av mars att det är bra om kommunerna också i fortsättningen har samma uppgifter och ansvar. Särskilt viktigt anses det vara att minska den statliga detaljstyrningen och att beakta kommunernas egna demokratiska beslutsprocesser när man överväger behovet av kommunalt samarbete eller kommunsammanslagning.

Sverige: Följer aktivt hur den statliga styrningen utvecklas

Statskontoret i Sverige publicerade i april en utredning, där det framgår att den statliga styrningen är detaljerad och omfattande och har ökat inom de flesta sektorer. Det tar sig i uttryck bland annat i 36 nya eller rejält reviderade lagar och andra bestämmelser som väsentligt påverkar antingen kommunerna eller regionerna.

Samtidigt publicerades också en särskild utredning som granskar hur statens styrning utvecklats över tid. Enligt utredningen är små kommuners begränsade förmåga att ta emot styrsignaler från staten och bristen på kompetent arbetskraft särskilda utmaningar för den statliga styrningen. I värsta fall kan effekten bli raka motsatsen till vad man eftersträvat, dvs. att kvaliteten på den kommunala verksamheten och jämlikheten försämras.

Utredning om frivilliga kommunsammanslagningar

Sverige har färre och till invånarantalet större kommuner än Finland och Norge. Trots det har regeringen ansett det nödvändigt att inleda en utredning om kommunernas intresse för frivilliga kommunsammanslagningar. En utredare utsågs i slutet av mars och utredningen ska vara klar redan i december i år.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har tagit ställning till utredningen och framhållit att kommunsammanslagningar kan vara ett sätt att möta kommunernas framtida utmaningar. SKR betonar dock att sammanslagningar inte kan vara en universallösning och att det är kommunerna själva som ska få överväga och ta initiativ till en sammanslagning. Att möjliggöra försöksverksamhet genom att minska den statliga detaljstyrningen ses som ett bra sätt att förbättra kommunernas verksamhetsförutsättningar.

***

De ovan beskrivna färska rapporterna och de nya utredningar som inletts i Danmark, och i synnerhet i Norge och Sverige, visar tydligt på de nordiska kommunernas gemensamma utmaningar, ”eviga” smärtpunkter i relationen kommun-stat och mycket enhetliga lösningsförslag och önskemål gentemot staten. Också Kommunförbundet har förmedlat motsvarande budskap till staten och även till regeringsförhandlingarna.