Björn Månsson: För tidigt för SFP att dra suckar av lättnad

HBL-enkäten publicerades måndagen den 26 juni. (Foto: Kommuntorget)

Kan Anna-Maja Henriksson och den övriga SFP-ledningen dra en suck av lättnad efter HBL:s enkät, som publicerades i måndags?

För sin egen del ja. Två tredjedelar av de svarande anser att hon är en bra (50 procent) eller rentav mycket bra (16 procent) partiledare.

HBL-enkät: Sådant betyg ger Svenskfinland åt Anna-Maja Henriksson och SFP:s sits i regeringen

För partiets del är resultatet inte riktigt lika smickrande. Bara knappt hälften anser att det är bra att SFP är med i regeringen Orpo, medan en tredjedel är av annan åsikt. Resten ”vet inte”.

Nu gäller det ändå att ta resultatet med inte en, utan flera nypor salt.

För det första är enkäten ingen regelrätt gallup, utan som namnet säger en enkät, närmare bestämt en webbenkät. Av en i och för sig representativ panel på 8 000 personer med svenska som modersmål har bara drygt 1 400 svarat. Hur representativ denna femtedel är vet vi inte.

För det andra vet vi heller inte hur många av de 1 400 som är SFP-väljare. Rimligen cirka två tredjedelar, om den politiska fördelningen är någotsånär den samma som bland finlandssvenskarna i gemen. Men en tredjedel kan mycket väl snedvrida resultatet, om man utgår från att resultatet borde återspegla opinionerna inom SFP.

För det tredje är den fråga som ställdes föremål för möjligheter till tolkning: ”Tycker du det är bra att SFP bildar regering med Samlingspartiet, Sannfinländarna och Kristdemokraterna”. Det kan lätt uppfattas som en fråga om det är bra att SFP är med i regeringen över huvud taget – i den bas som primärt stod till buds. De flesta anser väl att det är bättre att vara med där besluten fattas än att stå utanför i kylan.

Och för det fjärde kunde svarsfördelningen ha varit en helt annan om frågan hade begränsats till om det är bra att SFP samarbetar med Sannfinländarna, vilket trots allt har varit kärnfrågan i debatten. Få har ju efter årets valresultat ifrågasatt samarbetet med Samlingspartiet! Och Kristdemokraterna är i varje händelse en statist i koalitionen.

Med alla dessa reservationer kan man utläsa vissa tydliga trender då man, såsom HBL gjorde, granskar resultatet i avseende å kön, ålder och region.

Att kvinnor är klart mer kritiska än män till regeringssamarbetet, att en majoritet i de yngre ålderskategorierna inte gillar samarbetet och att man i södra Finland är mer kritisk än i Österbotten bör rimligen dämpa SFP-ledningens lättnadssuckar.

Det är trots allt de yngre generationerna som avgör SFP:s framtid, och det är i södra Finland SFP har hårdare konkurrens än i svenska Österbotten. Partiets rykte har skadats i de väljarkategorier som är mest avgörande för dess välgång. Och då avhoppen från partiet nu nått den egna tjänstemannakåren är det en varningssignal av högsta rang.

Att två tredjedelar av män över 70 år gillar SFP:s beslut att gå med i regeringen måtte vara en föga tröstande motvikt för partiledningen. Själv avviker jag förresten från det mönstret, så man som fyllt 70 jag är.

Det är klart att SFP:s regeringsmedverkan kan ha en modererande, dämpande effekt på regeringens politik. Men den stora frågan är ändå om regeringen trots det kommer att föra en sådan sannfinländsk politik som Anna-Maja Henriksson före regeringsförhandlingarna fastslog att SFP aldrig skulle kunna medverka till.

Sannfinländare som justitie-, inrikes- och biståndsministrar lovar inte gott.

Ämnen