Stefan Holmström: Bevaka det som händer bara en gång
För ett knappt år sedan. Thomas Blomqvist, minister för nordiskt samarbete och jämställdhet, och stadsdirektören i Lovisa Jan D. Oker-Blom granskade byggplatsen. Bostadsmässan i Lovisa är 7.7–6.8. (Foto: Tommy Pohjola)
Går det att göra nyhetsjournalistik om bostadsmässan på en ort där alla känner alla? Uppdraget är faktiskt sannolikt lättare för Loviisan Sanomat i Lovisa än om jag hade fortsatt jobba på Åbo Underättelser och det hade blivit en bostadsmässa i Åbo, skriver Stefan Holmström.
Hur så? Jo, för att tröskeln att tipsa Lovaris redaktion är obefintligt låg. Det finns alltid någon som ser eller hör något – och vill berätta det för oss. I Åbo var både ÅU och jag så gott som okända för de flesta. Till Lovaris redaktion kommer ofta människor som vill kritiskt men sakligt diskutera om hur allt står till i staden.
Mässan engagerar, ger oss nyheter. Det har redan blivit en hel del om sådant som blivit fel eller inte alls blir av. När den här kolumnen skrevs hade vi precis publicerat en artikel om ett strandras vid mässområdet. När raset inträffade fick vi många tips. Själv hade vi inte sett något ens genom att titta med kikare mot mässområdet från andra sidan Lovisaviken.
Det knepiga är att analysera mässans effekter. Vad ska vi jämföra med?
Drottningstrandens infrastruktur har såklart ett offentligt pris. Priset steg faktiskt nyligen, men summan (9 975 000 e) är ändå snäppet lägre än det som fullmäktige godkände 2018. Och det allra första förslaget var hela 13 miljoner. Senare gick staden in för en snålare vision, bara 8,6 miljoner. Vilket pris är relevant? Och hur beakta yttre faktorer, som de prisstegringar som följde pandemin och Ukrainakriget?
Det verkligt knepiga är alla indirekta kostnader. Många på Lovisa stad har investerat tid i form av extraarbete, kompletterande arbete och så kallat metaarbete. Den verkliga investerade tiden förblir dold.
Det talas också om det hemliga avtalet mellan bostadsmässans andelslag och Lovisa stad. I och för sig inget underligt, eftersom bostadsmässor är business och affärsdetaljer är hemliga. Fullmäktigeledamöterna såg avtalet och godkände det. Om villkoren hade varit oskäliga, kunde Lovisa ha backat – det gjorde Kervo. Ändå vill Kervo samarbeta med bostadsmässans organisation då det nu istället blir en ”boendefestival”. Direkt osams är de inte. Allt är inte konspirationer eller konflikter.
Vi kan inte glömma att det är entydigt bra för stadens invånare om mässan lyckas. Vi granskar allt kritiskt men det som blir bra ska också rapporteras.
Efterfrågan är en variabel. Enfamiljshusen har såklart lockat, platsen är strålande. En viktigare indikator är områdets rad- och höghus. Fylls de? I höst får vi se om bostäder ännu står tomma.
Befolkningsutvecklingen, då? Kanske Lovisa slutar krympa! Det är här som jag är mest skeptisk. Men hur räkna ut mässans eventuella effekt?
Jag tror själv att företagarna är den bästa framgångsindikatorn. Det är de som nu satsar stort på att ta fram sådant som lockar besökare att uppleva mer än själva mässan. Om företagarna är missnöjda med mässan eller staden, får vi nog veta det. Det samma gäller fusk och felaktigheter. Någon kommer nog i så fall till oss. På så vis ser jag det mer som en fördel att alla känner alla.
