Ellica Mildh: Det behövs fler finländare i Bryssel
EU-parlamentet i Bryssel. (Kommuntorgets arkiv)
Det finns många vägar till Bryssel. Oavsett hur länge och i vilken form EU-karriären engagerar en, tar man med sig hem värdefull kunskap som förhoppningsvis sprids vidare. På lång sikt gagnar dylika erfarenheter, samarbetet, förståelsen och dynamiken mellan Bryssel och hemlandet.
Ända sedan början av min praktik på Kommunförbundets kontor i Bryssel har jag följt med en alltmer högljudd diskussion gällande faktumet att det snart inte finns tillräckligt med finländare i EU-institutionerna. Ungefär en tredjedel av den finländska EU-tjänstemännen kommer att bli pensionerade tills år 2026. Det är viktigt att alla EU-medlemsstaters nationaliteter är representerade i EU-maskineriet, speciellt då det europeiska samarbetet växer sig allt tätare. Hur ska vi få en ny generation att bli nyfikna på en EU-karriär?
Dilemmat om det snabbt minskande antalet finländska EU-tjänstemän framkommer främst i EU-kommissionen. Det är inte endast finländare som ligger i risk för att vara underrepresenterade, även exempelvis Sverige och Danmark befinner sig i samma situation. Tjänstemännen i kommissionen arbetar bland annat med att framställa nya lagförslag. Det är essentiellt att alla 27 nationaliteter deltar i arbetet. Att ha finländare som är insatta i hur de nordiska samhällena ser ut i ärenden som påverkar Finland gynnar både EU och Finland, eftersom det nordiska perspektivet tas i hänsyn redan i tidigt skede av lagstiftningsarbetet.
Vem är det då som ska lösa situationen? Hur nås en ny generation av kunniga personer som är nyfikna på en EU-karriär? Det är i hela Finlands intresse att situationen åtgärdas, och det så snabbt som möjligt.
Finland har allt aktivare börjat fundera på hur vi ska få fler finländare att söka till EU-institutionerna. I Statsrådets EU-politiska redogörelse år 2021 uppmärksammades den kommande bristen på finländare i EU:s institutioner och ämbetsverk som ett strukturellt problem som bör åtgärdas. I och med detta har till exempel webbinarier arrangerats för att öka kännedomen om karriärmöjligheter inom EU.
Förhoppningsvis kommer problemet uppmärksammas även av nästa regering, helst i form av konkreta åtgärder, tillräckliga resurser och planmässighet. Samtidigt krävs ett fungerande samarbete även med universitet och andra organisationer.
En orsak för att finländarnas intresse för en EU-karriär har avtagit kan vara de så kallade EPSO-rekryteringstävlingarna. Det är allt färre finländare som deltar i dem, men också alltför få som är framgångsrika. EPSO-tävlingarna har nyligen genomgått en uppdatering och den nya proceduren lär vara kortare och något simplare. Något som framkommer i andra medlemsländer, men som i Finland hittills har lyst med sin frånvaro, är att staten ordnar specifik utbildning som stöd för förberedelsen inför de krävande rekryteringstävlingarna. Dylika utbildningar kunde främja finländarnas framgång i rekryteringsprocessen.
EU-kommissionen arbetar bland annat med att framställa nya lagförslag. Det är viktigt att alla 27 nationaliteter deltar i arbetet.
Dessutom skulle jag ta diskussionen om att engagera finländare i EU-arbetet ett steg längre: Det är också viktigt att öka medvetenheten om hur det är att jobba i Bryssel. Flera av dem jag träffat beskriver EU-arbetet först och främst som meningsfullt, då arbetet främjar européernas liv. Även den internationella och mångkulturella arbetsomgivningen är uppskattad. Av egen erfarenhet kan jag konstatera att den historiska storstaden också är trivsam med det bubblande kulturella livet och tidiga våren.
Genom att aktivt öka medvetenheten om EU-karriärmöjligheter, ett starkt samarbete mellan olika aktörer och tillräckligt stöd för dem som ger sig in på en EU-karriär, får vi förhoppningsvis allt fler kunniga finländare i Bryssel.
