Georg Henrik Wrede: Folkhälsofrågor i regeringsförhandlingarna

Oberoende av vem som bildar regering och tillsammans med vem, finns det alltid stora förväntningar inför förhandlingarna. I god tid före valkampanjerna börjar kör påverkan inför kommande regeringsprogram i gång. Hur väl budskapen når fram och genom vilka processer är något som inte helt går att överblicka. Det handlar om välförgrenade nätverk både direkt inom de politiska partierna och bland andra intressenter som kan ha inflytande på de slutliga förhandlarna. Min uppfattning är att mängden ”påverkansarbete” är som intensivast just inför att regeringsförhandlingarna börjar och då man vet vem som klarat sig väl i valet.

Förutom partier och personer så ramas diskussionen om det kommande regeringsprogrammet in av de frågor som regeringssonderaren ställer. Utgångsläget för påverkan i fråga om folkhälsofrågor verkar denna gång gott om man ser till de frågor som ställdes av Petteri Orpo. Flera av frågorna hade direkt koppling till folkhälsa. Därtill ställdes specifika frågor om social- och hälsovården.

I den värld jag lever i har frågan om att åtgärda bristen på vårdare diskuterats mest. Främst har den diskussionen haft fokus på en av flera nödvändiga åtgärder, att dramatiskt förbättra arbetsgivarnas möjligheter till rekrytering utanför EU, det vill säga arbetskraftsinvandringens omfattning under kommande regeringsperiod. Min förhoppning är att man i förhandlingarna kan enas om ett regeringsprogram som möjliggör att alla tillbudsstående medel för att underlätta vårdarbristen kan användas fullt ut. Ett krav på en månadslön över medianinkomsten för arbetskraftsinvandring skulle vara synnerligen olyckligt.

Det blir spännande att se hur svar på frågan ” hur ni skulle stödja en motionspräglad livsstil blir vanligare” skrivs in i regeringsprogrammet.

För äldreomsorgen borde man definitivt se över hur grunderna för hur personaldimensioneringen räknas. Min personliga uppfattning är att det grundläggande budskapet som Petteri Orpo hade inför senaste riksdagsval 2019, då sade att människan inte är en decimal är helt rätt, i den bästa av världar skall vårdbehovet avgörs av personligt behov. Den lagstiftning som vi nu fått visar att det är lätt att lägga lök på laxen med allt för detaljerade bestämmelser. Vilka yrkesgrupper som räknas in i personaldimensioneringen är en fråga som kopplar direkt till personalbristen inom vården.

Men ett folkhälsoperspektiv kan naturligtvis anläggas också på frågor som inte direkt gäller vård och omsorg. Då den stora övergripande frågan för regeringsbildningen gäller att få ekonomin i balans kan man vänta sig både nedskärningar och skattehöjningar. Det blir kanske mer av piska än morötter under de kommande fyra åren? Piskan brukar ju betyda skattehöjningar och morötterna olika slag av kostnader för staten. Vill man undvika skattehöjningar gäller det att ta ned kostnaderna, det vill säga skära morötterna i tunnare skivor så att den räcker till många fler. Här kan det arbete som den tredje sektorn utför inte underskattas. Mycket av det som gör att människor lever hälsosamt och mår bra förstärks av de insatser som medborgarsamhället frivilligt sluter upp till. Verksamhetsförutsättningarna för föreningsverksamhet borde därmed förstärkas. En förstärkning av frivilliga insatser kan göras på många olika sätt, att försvåra medelanskaffning, eller införa nya skatter för allmännyttiga föreningar, är aldrig klokt och speciellt inte nu.

Vilka skrivningar regeringsprogrammet får till exempel på basis av den fråga Orpo ställde om ”hur ni skulle stödja att en motionspräglad livsstil blir vanligare”, blir spännande att se. Föreningarna och det frivilliga arbetet inom motion och idrott är ovärderligt. Att få folk att röra på sig uppfattas ofta som svårare att styra med skatter än vad de äter och dricker. Morötter fungerar bättre än piskan i många fall, fastän det inte alltid är så. En högre skatt på soffor och länstolar är därför inte något man ofta hör om. Däremot diskuteras skatt på alkohol, tobak och socker ofta i förhållande till folkhälsa.

Med alkohol och tobak kommer vanligen också frågan om begränsandet av konsumtionen genom att inskränka på utbudet är vanligen in. Konsumtion av sådant som inte är hälsosamt kan man försöka styra på många sätt. Under den här våren har jag sett initiativ som talat om att återinföra punktskatten på sötsaker, men också sett argumentation för att försöka göra ”motionsrecepten” betydligt vanligare. I olika valtest inför valet var frågan om övervakade injektionsrum och inställningen till legaliseringen av ”lättare” droger (kannabis) också framme. Det skall bli spännande att se om och i så fall hur regeringsprogrammet konkret ställer sig till balansen mellan individens val och ansvar å ena sidan och samhällets styrning och skyldigheter å andra sidan.