Ida Sulin: Nya kommuninvånare från Ukraina?
Snart har Rysslands anfallskrig mot Ukraina pågått i ett helt år. Tvärtemot vad många tänkte i början av kriget finns inget slut i sikte och terrorn mot civila ser ut att pågå under en lång tid framöver.
De första flyktingarna från Ukraina anlände till Finland under vårvintern 2022. I början av mars togs EU:s mekanism för tillfälligt skydd i bruk, vilket innebar att ukrainare som flytt kriget till Finland kunde söka om uppehållstillstånd till 4.3.2023 under sagda mekanism. Så gjorde också många, även om det också fanns ukrainare som valde att söka asyl, andra former av uppehållstillstånd eller återvända hem efter en kortare period i Finland.
I vår når vi i Finland en ny milstolpe i byråkratin när de ukrainare som haft uppehållstillstånd med grund i tillfälligt skydd och bott i Finland i minst ett år kan välja att söka om hemkommun, om deras uppehållstillstånd förlängs. Rätten till hemkommun gäller också familjemedlemmar till dessa personer. Hemkommunen är inte något som tilldelas de som uppfyller kriterierna automatiskt, utan det förutsätts att personerna själv aktivt söker om rätten till hemkommun i Finland och personen har rätt att själv välja i vilken kommun man söker om hemkommun.
Uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd har redan under det gångna året gett rätt omfattande rättigheter som medlem av det finska samhället. Med tillfälligt skydd har man haft rätt att arbeta och studera, rätt till grundläggande utbildning och viss socialvård. Hälsovårdstjänster har man fått ta del av på samma nivå som kommuninvånare, och man har också haft rätt att ta del av kommunernas öppna tjänster.
Nya rättigheter som uppkommer i och med rätten till hemkommun är bland annat rätten till småbarnspedagogik, som under det gångna året varit frivillig för kommunen att erbjuda. Dessutom får den med hemkommun i Finland full rätt till alla kommunens och välfärdsområdets tjänster, och också FPA:s serviceutbud ökar. Hemkommunsstatus ger också rätt till FPA:s förmåner i och med att man inte längre är en del av mottagningscentralernas ansvarsområde.
I vår når vi i Finland en ny milstolpe i byråkratin när de ukrainare som haft uppehållstillstånd med grund i tillfälligt skydd och bott i Finland i minst ett år kan välja att söka om hemkommun, om deras uppehållstillstånd förlängs.
Kanske mest intressant är dock inte rättigheterna som följer med hemkommunsstatus, utan skyldigheterna – exempelvis läroplikten och skattskyldigheten. Det är också dessa skyldigheter som kan avskräcka en del av de berättigade från att söka om hemkommun, utan hellre leva kvar inom ramen för mottagningscentralens verksamhet. I och med att läroplikten påförs kan det exempelvis bli svårt att följa med både den finska skolan och eventuell distansskola som ordnas från Ukraina, och då kan det vara lätt hänt att hemkommunen väljs bort.
Jag hoppas att de ukrainska flyktingarna ska få tillgång till saklig och tillräcklig information om vad hemkommunsstatus i Finland innebär och att de skall få överväga sin situation ordentligt. Visst kan det för vissa orter te sig lockande med en brant stigande kurva i invånarantal, men för- och nackdelar med hemkommunsstatusen kan variera mycket mellan olika personer och i det enskilda ärendet är det flyktingen själv som överväger sin situation. För kommunernas del skulle informationsbehovet kanske kunna mättas med gemensamma insatser?
