Karin Ihalainen: Vi går igenom en kris - tillsammans

Jag kommer gång på gång på mig själv med att försöka hitta en parallell till den tid vi nu genomlever, ett sätt att greppa vad det är som händer. Något att jämföra med.

Men jag hittar inget. Ingen farsot. Inget krig. Ingen katastrof. Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare. Jag är totalt ställd.

Men jag handlar. Med bultande hjärta och tomt huvud tar jag del av direktiv som i allt tätare takt dinglar ned från ovan. Stora beslut fattas snabbt och strategin är tydlig. Inget solospelande. Nu dansar alla efter samma pipa.

Eleverna packar med sig skolböckerna i ryggsäcken hem. Några dagar i förväg, för säkerhets skull. Vi håller krismöten med personalen. Fortfarande pratar vi om det som ska hända som ett möjligt men ganska otroligt scenario.

På måndag eftermiddag, strax innan regeringens presskonferens, plingar det till i mobilen. Det är ett meddelande i FSL-appen och jag vet exakt vad där står. Skolan stänger men skolgången fortsätter.

Det kommunala maskineriet går för fullt. Beslut fattas, dras tillbaka och fattas på nytt.

Vi får fyrtio timmar på oss. I verkligheten stannar en stor del av eleverna hemma redan följande dag. Rädslan slår rot i oss men vi fokuserar på att smida planer. I all hast och utan att veta exakt vad det är vi planerar för.

Det kommunala maskineriet går för fullt. Beslut fattas, dras tillbaka och fattas på nytt. Vi informerar vidare, tar tillbaka och ändrar oss gång på gång. I all hast författas blanketter som saknar namnunderskrifter. Vi lånar ut datorer och skickar hem lärare. Vi kartlägger behovet av skolmat och några dagar senare är utdelningen igång. Det blir lite fel någonstans, någon blir utan mat medan andra kastar bort sin mat längs skolvägen.

Men ingen använder tiden till att gräla. Vi registrerar och suckar men håller inne vår egen frustration. Nu är inte tid för den.

Istället samspelar vi, uppifrån ned och på bredden. Vi tackar varandra för väl utfört arbete och vi önskar varandra kraft och mod inför kommande utmaningar. Veckorna börjar och slutar med Teams-möten där lagledarna hejar på sina trupper.

Och vi delar med oss!

Det tar inte länge förrän nätet översållas av utmärkta pedagogiska lösningar för fungerande distansundervisning. Nya Facebook-grupper bildas där tröskeln att be om hjälp är väldigt låg. En enkel fråga får genast tjugotalet svar i kommentarsfältet. Att kunna använda datorer är plötsligt viktigt och tillsammans tar vi det efterlängtade digi-skuttet.

I avsaknaden av mänskliga kontakter finner vi varandra på nätet.

Digitala läromedel och skolbibliotek blir gratis. Teatrar och konserthus inbjuder till digitala konserter, museer till digitala museivandringar. Det ordnas gratis webbinarier och TV sänder dagliga motionspass och skolteveprogram. Elevvården ringer upp och erbjuder nya lösningar. Skolprästen tar kontakt och nya kristelefoner öppnar sina linjer. Vi har föräldramöten i Zoom.

I avsaknaden av mänskliga kontakter finner vi varandra på nätet.

Vi går igenom en kris.

Ämnen