George Henrik Wrede: Kris i befolkningsfrågan

Kom och jobba hos oss, alla dina kompisar bor ju här i huvudstadsregionen! Tackar, tackar men de är faktiskt alla här i Stockholm. – En bekant till mig berättade om hur hen önskade rekrytera en tidigare praktikant. Praktikanten visade sig vara anställd i Stockholm, och helt uppenbart inte ensam där.

Den som kan svenska kan röra sig på en arbetsmarknad som är större än enbart Finlands. Det här är av stor betydelse i Svenskfinland. Helheten är överlag komplicerad, det handlar om löner, utbildning, bostäder och befolkningsrörelser bara för att nämna ett par faktorer.

Hur samhällspolitikens olika delar skall sammanjämkas visar på vikten av att planerat för framtiden, om långsiktigheten i de åtgärder man nu vidtar. Vi kan till en del se på statistik, men bara till en del.

De nationella talen är viktiga, men de döljer regionala, lokala och språkliga skillnader.

Statistiken om befolkningen ger en fingervisning om behoven i samhället. Trots att folkmängden i Finland ökar något, då antalet som flyttar in är större än de som flyttar ut, är det slående att antalet födda under fjolåret var knappa 8 000 färre än antalet döda.

Det preliminära summerade fruktsamhetstalet var det lägsta (1,35) i hela mätningshistorien som Statistikcentralen har. De nationella talen är viktiga, men de döljer regionala, lokala och språkliga skillnader.

De interna flyttningsrörelserna gör att det finns ett tryck på några få tillväxtcentra. Enligt prognoserna finns det om 20 år (år 2040) enbart 16 kommuner där det föds fler barn än nu, då det alltså föddes väldigt få barn. Ur ett svenskt i Finland perspektiv, ser vi bara två områden bland dessa 16 kommuner, det är i huvudstadsregionen (Esbo, Grankulla, Helsingfors, Sibbo och Vanda) och på Åland (Finström, Jomala, Mariehamn).

Det här ser inte bra ut, vad kan man göra?

Den akuta bristen på svenska daghemsplatser i Helsingfors är mot den här bakgrunden etter värre.

I den välkända boken Kris i befolkningsfrågan av paret Myrdal från 1934, var en av grundtankarna att två faktorer inverkar starkt på familjernas vilja att ha barn: ekonomi och boende. Det här ledde bland annat till utveckling av bostadspolitiken, till barnbidrag och utbyggnad av service till familjer, så som barndagvård.

Tankeramen har varit långt den samma sedan dess för samhällspolitiken, men det har uppstått luckor. Barnbidragens realvärde har minskat. Den akuta bristen på svenska daghemsplatser i Helsingfors är mot den här bakgrunden etter värre.

Det är dyrt att bo i huvudstadsregionen. Utöver att åtgärda uppenbara brister så behövs nytt tänkande. Mycket har ändra på en ganska kort tid. Förr var pojkarna högre utbildade än flickorna, idag är det kvinnorna som befolkar universiteten. Uppfattningar om bland annat rättvisa, jämställdhet och jämlikhet inom familjen, mellan generationerna och globalt har ändrat.

Vill vi hitta svar på frågorna om varför det föds förre barn idag, måste vi tydligare och klarare höra dem som är i den åldern att de är i skedet av att bilda familj och ha barn. Svaren är knappast enbart ekonomi och bostad. Statistiken ger oss en del, men vi behöver också annan kunskap.

Ämnen