Finanser med fokus
Varje person har i sitt liv hållpunkter. Det finns lukter, ställen, tidpunkter, medmänniskor, färdigheter, filmer, låtar och smaker och mycket annat som för just den personen varit avgörande och format livet till vad det är. En del minns man med värme och andra vill man
helst inte minnas alls.
En bok som damp ner i min tillvaro kring år 2005 och sedan dess följt mig som en vägvisare är L. Jonathan Cohens The Probable and the Provable från 1977. Cohen för i boken ett teoretiskt resonemang om sannolikhetslära och bevisföring i rättegångar. Vad är sannolikt och vad kan bevisas, och hur förhåller sig bevisning och sannolikhet till varandra.
Med inspiration i boken har också finska vetenskapsmän senare analyserat bland annat Olof Palmes mord (Hannu Tapani Klami: Mordet på Olof Palme, 1990).
Boken var en aha-upplevelse för mig eftersom den suddade ut det svartvita mellan säkert och osäkert, och mellan sannolikt och bevisat. Att man med hjälp av medvetet valda sannolikhetsmodeller faktiskt kan forma utgången av bevisföringen i en rättegång är ett faktum som ännu ger mig gåshud. Känslan av gungning håller alltså i sig och också när jag senare fördjupat mig i ekonomisk rapportering känns gråskalan omslutande.
Även om siffror och nummer i sig är neutrala kan budgetering, ekonomisk rapportering och kalkyler vinklas och presenteras och förstås på olika sätt. Vid budgeteringen kan särskild vikt fästas vid exempelvis implikationer för barn eller för jämställdhet, eller så kan processen göras öppen för vissa intressen att påverka.
Exempelvis Helsingfors öppna budgering har visat att öppenhet inte är det samma som neutralitet – processen är alltid formad så att någons intressen gynnas.
Den ekonomiska rapporteringen är heller aldrig neutral, så till vida att det före presenterbara siffror alltid finns avvägningar om hur rapporteringen byggs upp. Den ekonomiska rapportering som allmänheten får ta del av är slutresultatet av en förädlingsprocess som visserligen ger nyckeltal, men som också medvetet är utformad precis som den är.
”The probable and the provable” i ekonomiska sammanhang är en svår kalkyl. Vad gömmer sig bakom siffrorna? Varför ser jag just det jag ser och i vems intresse är det att jag bildar mig den uppfattning som ligger närmast?
Det är snart valår igen på kommunfältet i Finland. Jag kommer under upptakten till valet särskilt att följa med vilka grupper och till vem kommuner och städer riktar sig när man inbjuder till deltagande i budgeteringen och vem som alltså ges makt att påverka hur pengarna används, samt hur den ekonomiska rapporteringen vinklas – vem är det man ställer främst och ger mest uppmärksamhet?
