Den nyländska särlösningen ger hopp
Vårdreformen tog ett steg vidare denna vecka i och med att ett förslag för en nyländska särlösning nu är ”i paket”.
Jag har på nära håll följt beredningen under de senaste åren och vågar säga att sannolikheten för att komma vidare med reformen nationellt nu är större än under tidigare försök. Det betyder inte att fortsättningen blir enkel men det ger ändå hopp om att man kan komma vidare med ett reformarbete som krävt både tid och resurser.
Under den gångna veckan godkände styrgruppen som berett en särlösning för vårdreformen i Nyland sin slutrapport. På torsdagen presenterade minister Krista Kiuru rapporten för styrgruppen för den landsomfattande vårdreformen som för sin del ställde sig bakom förslaget som utgångspunkt för den fortsatta beredningen. Följande steg är att kommunerna under januari får ge sina utlåtanden om slutrapporten.
Förslaget är att skapa fem områden i Nyland för anordnandet och organiserandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Helsingfors bildar ett eget område och de övriga områdena är västra Nyland tillsammans med Grankulla och Esbo, Vanda tillsammans med Kervo, mellersta Nylands fem finskspråkiga kommuner och slutligen kommunerna i östra Nyland med Borgå som största stad. Områdena benämns landskap och kommer att ledas av ett landskapsfullmäktige och len andskapsstyrelse som väljs i landskapsval.
Ur ett språkligt perspektiv betyder förslaget att fyra områden blir tvåspråkiga.
En förutsättning för att invånarnas språkliga rättigheter uppfylls är att de tvåspråkiga landskapen organiserar och producerar sin service på både finska och svenska. Därför skulle jag önska att man i lagen stadgar att de tvåspråkiga landskapen bör inrätta en funktion med tillräckliga resurser för planeringen av de svenskspråkiga vårdkedjorna och servicen.
Därtill bör det finnas en minoritetsspråknämnd i de tvåspråkiga landskapen samt ett övergripande organ för de tvåspråkiga landskapen för koordineringen av den svenskspråkiga social- och hälsovårdsservice som kräver ett större befolkningsunderlag. Sådana behov finns t.ex. inom barn- och ungdomspsykiatrin, barnskyddet och specialgeriatrin.
Den svenskspråkiga befolkningen i landskapet Vanda-Kervo utgör en liten minoritet i landskapet och därför skulle de vara viktigt att redan i beredningsskedet fundera på möjligheten att ingå ett samarbetsavtal om den svenskspråkiga anordnar- och serviceproduktionen med östra Nylands landskap eller med Helsingfors.
Svag svensk service i huvudstadsregionen
De utredningar som gjordes under föregående regeringsperiod om den svenskspråkiga servicen visade att en stor del av den svensktalande befolkningen i Nyland i dagens läge inte får service på svenska. Läget är särskilt svagt i huvudstadsregionen medan situationen är bra i de väst- och östnyländska kommuner som har en hög andel svenskspråkiga.
Det har visat sig att servicen på svenska inte fungerat i de kommuner där den svenskspråkiga befolkningens andel är mindre än 30 procent om inte särskilda åtgärder vidtagits för planeringen av den svenskspråkiga servicen.
De närmaste åren är inte enbart avgörande för hur hela reformen utfaller utan också för hur den svenska servicen förverkligas. Därför är det viktigt att kommunerna betonar den språkliga aspekten i sina utlåtanden om den nyländska särlösningen.
