Björn Månsson: Nyland får sin (sär?)julklapp
Regeringen Rinne/Marin klarade det! I enlighet med sina löften kunde den i går presentera en modell för en ”särlösning” för Nyland i vård- och landskapsreformen. Nu ska kommunerna säga sitt.
Jag har tidigare, bl.a. på denna plats, ifrågasatt beteckningen ”särlösning”. Bara genom att dela in Nyland i de föreslagna fem områdena blir dessa för befolkningsunderlagets del i samma storleksklass som de övriga landskapen i landet. Den enda särlösningen är att Helsingfors stad får ta hand också om landskapets uppgifter.
De nyländska kommunerna hade helst sett en särlösning i form av att områdena skulle ha byggt på samkommuner, men den lösningen hade stridit mot grundlagen. Den skulle ju ha inneburit att medan hela det övriga landet hade fått landskap med folkvalda organ, hade befolkningen i Nyland fått nöja sig med indirekta, av kommunerna valda organ.
I Helsingfors behövs ingen separat och parallell landskapsorganisation, utan det demokratiskt och direkt folkvalda stadsfullmäktige fyller samma funktion.
Däremot får de nyländska kommunerna igenom sin vilja då det gäller gränserna för de fem nyländska vårdområdena, av vilka fyra blir landskap: Västnyland, Mellersta Nyland (jag hade föredragit beteckningen Nordnyland), Vanda plus Kervo, samt Östra Nyland. Och Helsingfors får som staden själv vill bli ett eget område.
Det sistnämnda är bara rimligt, eftersom huvudstaden med dess 650 000 invånare med bred marginal har ett större befolkningsunderlag än alla landskap i hela landet. I Helsingfors behövs ingen separat och parallell landskapsorganisation, utan det demokratiskt och direkt folkvalda stadsfullmäktige fyller samma funktion.
Såsom jag också tidigare påpekat, är lösningen från svensk synpunkt sett tillfredsställande, ja optimal. Det östnyländska landskapet från Sibbo till Lovisa blir det mest tvåspråkiga, medan både det västnyländska och Helsingfors har tillräckligt stora absoluta antal svenskspråkiga för att erbjuda ett fortsatt starkt underlag för vård också på svenska.
Vandavenskarna får det inte sämre än nu, medan Kervosvenskarna faktiskt har en chans att få sina språkliga rättigheter stärkta! Mellersta Nylands landskap i norr omfattar inga tvåspråkiga kommuner.
Landskapen och Helsingfors får i princip ansvaret också för specialistsjukvården – precis som kommunerna i princip haft det nu. Men precis som kommunerna nu, kommer landskapen och Helsingfors att delegera största delen av det ansvaret till Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, numera marknadsfört som Helsingfors Universitetssjukhus HUS.
Den delegeringen kommer – liksom hittills – att regleras dels i lag, dels i avtal. Viktigt med tanke på HUS ställning är att man nu kommit överens om att HUS ska ansvara för ”brådskande specialiserad sjukvård, krävande specialiserad sjukvård och specialiserad sjukvård som hör till universitetssjukhuset samt för annan specialiserad sjukvård som behövs för att den vården ska kunna ordnas”.
De tre förstnämnda ansvarsområdena är självklara, men den av mig kursiverade formuleringen är ett nödvändigt tillägg. För att uttrycka det i facktermer: landskapen (och Helsingfors) svarar för primärvården, men för att HUS ska klara av att ansvara för tertiärvården (= den mest krävande) måste man också ha hand om sekundärvården där i mellanterrängen.
Men observera att HUS även i fortsättningen erbjuder den vården på sjukhus som är belägna förutom i Helsingfors också inom alla de fyra nyländska landskapen: Jorvs, Lojo och Raseborgs sjukhus i väster, Pejas sjukhus i Vanda, Hyvinge sjukhus norröver och Borgå sjukhus i öster. Mellan dessa HUS-sjukhus finns sedan en arbetsfördelning för att maximera vårdkvaliteten och optimera vårdproduktionen.
I mina egenskaper av kommunalpolitiker i Helsingfors och medlem i HUS styrelse har jag all orsak att vara tillfreds med denna julklapp till Nyland.
Dessutom erkänns i regeringens lösning HUS särskilda roll i två högst väsentliga avseenden: det riksomfattande ansvaret för den allra mest krävande specialistvården (t.ex. barnsjukhuset och organtransplantationer), och Helsingfors universitets roll som landets ledande säte för medicinsk forskning och utbildning.
I mina egenskaper av kommunalpolitiker i Helsingfors och medlem i HUS styrelse har jag all orsak att vara tillfreds med denna julklapp till Nyland.
Ännu återstår dock olösta problem innan vård- och landskapsreformen kan sjösättas, börjande med finansieringsmodellen. Men först har de nyländska kommunerna nu sin chans att i en remissrond med början den 10 januari ta ställning till organisationsmodellen. Hoppas de säger ja.
Relaterade artiklar
