Skippa hetsiga torgmöten -- satsa på medborgardiskussioner istället
Förra veckan skrev Kommuntorget om de slutsatser som forskare vid Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi drog av den medborgardiskussion som ordnades i Korsholm 2016, med anledning av skolstängningar som var aktuella då.
Kortfattat kan man säga att när personer av olika åsikter diskuterar med varandra under ledda omständigheter och utgående från fakta så finns det en större chans till förståelse – även om själva åsikten förblir oförändrad.
Det här är viktigt eftersom förståelse ger politiska beslut legitimitet, säger akademiforskare Kim Strandberg. Han säger också att medborgardiskussioner är att föredra framför stora torgmöten.
Svenska Yles rapport från just ett sådant möte i Kaskö i torsdags verkar ge stöd till den bedömningen.
På mötet behandlades frågan om huruvida kommunen ska gå samman med Närpes, men av kommentarerna att döma tycks folk ha lämnat Bladhska gården med frågor obesvarade och en känsla av att mötet var till för att stödja sammanslagningsalternativet.
Jämför detta med deltagarnas åsikter om medborgardiskussionen i Korsholm för tre år sedan. Där var folk nöjda med diskussionen, och ÅA-forskarna togs också med när en sammanslagning av Vasa och Korsholm utreddes.
Närdemokrati har varit ett politiskt samtalsämne redan länge. Under regeringen Katainen skrev bland annat Siv Sandberg, forskare i offentlig förvaltning, en rapport om närdemokrati som togs med när kommunallagen revideras.
Men även om finländskt beslutsfattande berikats med möjligheter som medborgarinitiativ och medborgarbudgetar så är det klart att närdemokratin kan stärkas ytterligare.
Det finns ett behov av medborgardiskussioner och dialog under mer ordnade former än vad stora torgmöten kan erbjuda. Min egen erfarenhet av dessa möten är att kommuninvånare kommer till dem med avsikten att säga sin ståndpunkt, men är sällan mottagliga för motargument.
De som försvarar ett förslag – ofta politiker och tjänstemän – kommer i sin tur till mötena med just den inställningen: all energi läggs på att försvara, det blir lite tid över för att verkligen lyssna. Helt säkert finns det de som deltar för att ta intryck men de tenderar att sitta tysta, vilket i sin tur förstärker intrycket av en polariserad debatt.
Det här mönstret kan medborgardiskussioner bryta. Under ledda diskussionsformer får alla tid att säga sin åsikt och frågor kan få svar genom dialog och fakta.
Nej, man ska inte ha överdrivna förhoppningar på sådana diskussioner. Alla kommer inte att gå hem nöjda. Men allt som bidrar till en dialog i ordets verkliga mening är ett framsteg.
Realiteterna ute i kommuner talar för att det är hög tid att uppmuntra till medborgardiskussion. Kommunernas ekonomi krisar, och både kommunallagen och kommunernas tillstånd är under lupp. På sikt kan det bli tal om att olika kommuner får olika uppgifter, och det är troligt att under denna regeringsperiod blir kommunsammanslagningar igen ett hett samtalsämne.
I ett sådant läge är det vettigt att stödja kommunerna. Expertisen finns redan, bland annat på Åbo Akademi. Bra alltså om kommunerna, i dialog med berörda ministerier och med Kommunförbundet, försäkrar sig om att medborgardiskussioner är ett alternativ med tillräckliga resurser när känsliga frågor diskuteras.
