Annat än Instagram
Till mina rutiner hör morgonsim i Berghälls simhall, som ligger ungefär mitt mellan mitt hem och arbete. Kring 7-8 på morgonen samlas där en brokig skara kvinnor. Några simmar, en del går på vattengymnastik och någon vattenlöper. Ofta finns det också någon som överhuvudtaget inte rör bassängen, utan kommer för att gå i bastu och prata bort en stund – kanske be om hjälp med att tvätta ryggen.
Medelåldern är hög och ärren många. I morse kom en riktigt gammal dam senare än vanligt. Hon sade att hon känt sig konstig i hjärtat på morgonen, och behövde tid för att komma utanför dörren. Men i stället för att oja sig över krämporna möttes hon av glada miner för att ha tagit sig dit och en försynt fråga om hon ska ta den litet mindre varma bastun idag.
En så otroligt skön motvikt till glansbilderna på Instagram.
Jag har simmat där i många år och hört många historier om avsked, elände och kamp. Om att resa från andra sidan världen tillbaks till Finland efter ett misslyckat äktenskap och om hur det känns när krafterna tryter så att barnen placeras utanför familjen. Om hur plötslig sjukdom stulit alla planer för blomrabatten den sommaren.
Likväl träffas tanterna så gott som varje dag. Likväl viftar de bort sina ärr, sina bekymmer och väntande operationer för en stund. Likväl är det där omklädningsrummet kanske det mest livsbejakande och levande stället jag vistas i. Och en så otroligt skön motvikt till glansbilderna på Instagram.
