Snöpligt slut för regeringen

Vi visste det nog. Att reformen igen en gång skulle falla på slutrakan. Bara några veckor innan valet. Med grundlagsutskottet som gemensam nämnare i riksdagsbehandlingen.

Under hela det senaste året har vi som jobbar i Kommunförbundet med större och större skepsis betraktat de politiska och juridiska piruetterna kring vård- och landskapsreformen. Vi har noggrant följt beredningen och som experter gett otaliga utlåtanden, där vi pekat på problemen.

När vår nya vd Minna Karhunen för några veckor sedan för första gången mötte Kommunförbundets anställda på personalmötet, som egentligen brukar handla om andra frågor, började hon med att ställa frågan ”Vem av er tror att vård- och landskapsreformen går igenom? Räck upp handen”.

Bland alla våra jurister, ekonomer, sakkunniga på social och hälsovård, på bildning, på markplanering sträcks inte en enda hand upp.

Tystnaden som är faller över församlingen talar sitt tydliga språk. När hon ställer den andra frågan: ”Vem av er tror att reformen inte går igenom?” sträcker alla upp handen.

Kommunerna som spelbricka

Det sorgliga är att denna politiska långdans med kommunernas personal som spelbricka har kunnat pågå i fjorton år. Alla som har lett förändringar vet att osäkerheten kring det som ska komma är det värsta. Osäkerhet tar effektivt kål på utvecklingsarbete, inspiration och förtroende. Och så har tyvärr också skett i skuggan av reformen. Vårdskandalerna är bara ett av många tecken.

Nu gäller det för nästa regering att ingjuta en tro på framtiden i kommunerna igen. Att ge ekonomisk stabilitet och genomföra en vårdreform som är mänskligare, mindre och mer fokuserad på medborgarna i stället för på makthavare och strukturer.

Jag har ibland skämtat om att vårdreformen är som en deckare, en bra bok med ett händelseförlopp som är oförutsägbart. För varenda kapitel öppnar sig en ännu mera osannolik händelse.

Under fyra riksdagsår har jag läst denna deckare. Ibland har jag trott på den, men oftast inte. Nu har vi läst det sista kapitlet i regeringen Sipiläs deckare. Den slutade snöpligt. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Ämnen