Kommunerna är inte problemet utan lösningen
Frågor som berör kommunerna har diskuterats flitigt under de senaste veckorna, både i medierna och bland vanliga finländare. Diskussionsämnena har varit många, allt från äldreomsorg och kommunernas ekonomiska situation till befolkningsprognoser och vårdreformens framtid. Kommunfältet står inför många utmaningar, men kommunerna har också nycklar till lösningen.
Kommunernas och samkommunernas skuldsättning ökade i fjol med en miljard euro. Sammanlagt uppgår skuldsättningen inom den kommunala ekonomin till cirka 19 miljarder. I fjol var hela 38 kommuner tvungna att ta lån för löpande utgifter. Året innan var årsbidraget negativt i bara fyra kommuner.
Differentieringen bland kommunerna ser inte ut att avta. Konsultbyrån för regionutveckling MDI offentliggjorde förra veckan en tillväxtprognos, enligt vilken det om 20 år kommer att finnas bara tre genuina tillväxtregioner kvar i Finland, dvs. Helsingfors, Åbo och Tammerfors. Samtidigt avfolkas resten av Finland.
Ur den vanliga medborgarens synvinkel spelar det ingen roll vem som tillhandahåller tjänsterna, bara de är tillgängliga och fungerar.
Kommunernas ekonomiska situation och de demografiska förändringarna är en utmaning för hela Finland, inte bara för de växande stora städerna och kommunerna med det största flyttningsunderskottet. Det viktigaste ur invånarnas synvinkel är tillgången till fungerande tjänster. Oberoende av hur tjänsterna tillhandahålls krävs det ett tillräckligt befolkningsunderlag för att de ska fungera.
Om vårdreformen skjuts upp till följande valperiod befinner vi oss i en situation där vi återigen behöver en öppen och frimodig debatt om olika alternativ. Vi litar på kommunerna och det beredningsarbete de utfört. Det finns många olika alternativ, och alla kommuner behöver inte komma fram till samma lösningar.
Hittills har staten försökt genomföra en kommunreform ovanifrån och bygga upp en ny landskapsförvaltningsnivå. Ingendera reformen har framskridit enligt planerna, men båda försöken har varit förståeliga. Faktum är att alla kommuner inte har ett tillräckligt stort befolkningsunderlag för att kunna tillhandahålla nödvändiga tjänster för sina invånare.
Utmaningarna är stora, men kommunerna har också nycklarna till lösningen. Ibland är besluten smärtsamma, men det viktigaste är att de fattas med invånarnas bästa i åtanke. Ur den vanliga medborgarens synvinkel spelar det ingen roll vem som tillhandahåller tjänsterna, bara de är tillgängliga och fungerar. Besluten är inte nödvändigtvis lätta, men de kommunala beslutsfattarna har valts till sina uppdrag för att fatta dessa beslut. Ett som är säkert är att det inte ligger i kommunernas intresse att se tiden an och vänta på att staten fattar beslut för deras räkning.
