Kommunernas kommunikationsläxa
Kommunernas ansträngningar att öka och förbättra sin kommunikation med omvärlden har väckt en viss diskussion och målsättningen eller uppsåtet har även ifrågasatts på sina håll. Exempelvis har röster inom dagspressen ventilerat åsikter om ovälkommen eller olämplig konkurrens.
Själva ambitionen torde väl ändå vara både rätt och välkommen. Över tid har den kommunala kommunikationen, eller för den delen myndighetskommunikationen i stort, haft mycket gemensamt med meddelanden från predikstolen. Alltså den kommunikationskanal som makten historiskt använde sig av i form av kungörelser och påbud.
Bakgrunden till det nymornade intresset för kommunikation i kommunerna finns självklart i den nya kommunallagens “inspirationsspö”, men också i den förändrade verklighet som de sociala mediernas genombrott inneburit för allas vårt sätt att kommunicera och även umgås. Den sammantagna, eller sammanfallande, effekten av de här har skjutit ut kommunerna i en ny verklighet där man är tvungen att långt förändra sitt sätt att se på informationsproduktion och kommunikation och samtidigt konkret satsa på att skapa ny och utökad verksamhet kring den.
Kommunikationen förändras
Många kommuner har anställt informatörer eller kommunikatörer som ett led i processen och flera är på väg. Större kommuner och städer har kommit längre i sin process, men samma utmaningar torde gälla för alla oberoende av storlek. Sättet att hantera kommunikationen förändras.
Det är ett ganska yrvaket kommunfält som försöker greppa situationen.
Från att ha genomfört en ganska statisk megafonkommunikation med kungörelser, meddelanden och tidningsannonsering, möjligen kryddad med ett informationsblad- eller en -tidning en eller ett par gånger per år och mer eller mindre glittrande men ändå envägskommunicerande hemsidor och pr-jippon, ska en ny kultur stampas fram. En kommunikationskultur som ska omfamna kommuninvånarna och främja deras möjligheter att snabbare, mer direkt och mer fokuserat få fram sina åsikter. Kommuninvånarna ska få svar på sina frågor och ges möjlighet till mer delaktighet i processerna.
Växelverkan och dialog
Kommunikationskulturen ska också främja växelverkan mellan politik och administration och förbättra kommunikationen internt i organisationen, nå hundra- eller tusentals anställda och skapa en bättre dialog, en bättre möjlighet att bli delaktig.
Och visst är det en spännande och ny värld full av möjligheter – och bekymmer. När jag valhänt hanterar mitt nya instagramkonto och andra verktyg, känns det ungefär som när jag började skolan och läraren försökte öva bort min vänsterhänthet genom att sätta pennan i höger hand. Bakvänt och ovant. Och nej, det hjälpte inte heller med högerhandsläxa. Motivationen var inte tillräckligt stark.
Däremot upptäcker jag att det känns motiverande och spännande för mig själv och bland medarbetarna att göra och skapa något nytt och fungerande i våra processer. Att utveckla vår dialog med omvärlden och inom organisationen. Processen att förändra sättet att kommunicera för oss in på långtgående diskussioner om strategier och strategiska vägval. Det skapar en bredare förståelse och ett bättre grepp om vår roll och vår uppgift i ett längre perspektiv. Och just den upptäckten och insikten ger mera bränsle att driva utvecklingen vidare.
