Med nosen i marken, på utbyte i Norden

26.11.2018
Torgbloggen Kristina Wikberg

De nordiska länderna och deras kommuner påminner mycket om varandra. Läs Kristina Wikbergs blogg om jobbet på Kommunförbundets systerorganisationer i Sverige och Norge.

(3) Kommunkompassen till Finland?

Kommunkompassen är ett verktyg som SKL har arbetat med sedan 2002, i sexton år. Vi har funderat på att ta Kommunkompassen också till Finland. Kommunförbundet i Norge (KS) använder den också.

Ida Sulin och Gunnar Gidenstam diskuterar Kommunkompassen.

Det kändes därför skoj att Ida Sulin, teamledare för det svenska teamet i Finland, stämde träff här i Stockholm med Gunnar Gidenstam om Kommunkompassen. Gunnar har arbetat med utvärdering och kvalitet länge och det är han som är ”Mr Kommunkompassen i Sverige”.

Med hjälp av Kommunkompassen får kommunen en bra bild av sig själv i jämförelse med andra kommuner. Kommunkompassen ger en helhetsbild och belyser styrkor och förbättringsområden.

— Den är också ett spaningsredskap, som ska förmedla kunskap, säger Gunnar GIdenstam. Men den fungerar också för internt lärande i SKL, vi kommer mycket nära kommunernas vardag under de två dagar vi sitter tillsammans och benar ut de åtta olika områden som ska utvärderas i Kommunkompassen.

I Kommunkompassen går man igenom åtta områden:

  1. Offentlighet o demokrati
  2. Brukarfokus, tillgänglighet och bemötande
  3. Politisk styrning och kontroll
  4. Ledarskap, ansvar och delegation
  5. Resultat och effektivitet
  6. Kommunen som arbetsgivare, personalpolitik
  7. Ständiga förbättringar
  8. Kommunen som samhällsbyggare

Under den senaste kommundirektörskonferensen för de svensk- och tvåspråkiga kommunerna var det många kommundirektörer som var intresserade av att titta närmare på Kommunkompassen. Kanske kan en gammal dröm som Marianne Pekola-Sjöblom och Kaj Lindqvist haft nu gå i uppfyllelse?

På vägen hem från jobbet möter jag den här unga tjejen som bedriver ett hunddagis på Gärdet. Hon går ut med hundarna två gånger per dag, minst 45 minuter.

Regeringsförhandlingarna ett kaos

Jag träffar också KSF Medias och Hufvudstadsbladets Nordenkorrespondent Jan-Erik Andelin över kopp kaffe. Han berättar om hur det är att bo i Stockholm och om hur han och andra journalister bevakar de svenska regeringsförhandlingarna, som verkar vara ett enda kaos.

Här vid Kungsträdgården har man satt upp en fin skridskobana av is. Jan-Erik Andelin äe Nordenkorrespondent för Hufvudstadsbladet.
Kjell Skoglund jobbar för svensk-finskt näringsliv.

På kvällen träffar jag Kjell Skoglund som visar mig runt i en den finska ambassaden, där också Finsk-svenska handelskammaren har sina lokaler. Han bor precis som jag på Gärdet där också de utländska ambassaderna finns i långa rader.

I kvällens mörker ute på stora tysta Gärdet liknar byggnaderna långt borta Manhattans skyline. Vi pratar om skillnaderna mellan finsk och svensk kultur och konstaterar att det verkar som om man är lite nöjdare och gladare här i Sverige.

Intervjuerna om framtiden är klara

Mina sista dagar i Stockholm bara rusar iväg.

Jag intervjuar SKL:s ordförande Lena Micko och vd Vesna Jovic med ett frågebatteri om hur de ser på framtiden. Kommuntorget publicerar intervjuerna i februari. De har varit tankeväckande och jag hoppas att kunna ge en bild av hur kommunförbunden i Norden ser på omvärlden och sin egen roll.

Lena Micko har rötter i Finland.

Lena Micko har rötter i Finland. Hon är från Pajala och hennes pappa var finskspråkig. Ordförande har ett eget rum på SKL:s 12:e våning med vacker utsikt. Jag berättar att hennes kollega i Finland varken har eget rum eller politisk medarbetare. Och jag ser i hennes ögon tanken ”men det låter ju helt omöjligt”, fast det säger hon ju såklart inte.

Skillnaden mellan politikerns roll i Sverige och Finland är stor. Lena har aldrig träffat sin kollega från Finland och hon sparar bilden av Sirpa Paatero som jag printat ut på ett papper.

Vd Vesna Jovic har träffat sin kollega Jari Koskinen flera gånger, senast i somras i Tavastehus. Utbytet bland de nordiska tjänstemännen tycks vara naturligare. Vesna har varit VD bara ett och haft år, men låter förstå att tiden varit tuff. Hon har en bakgrund som kommundirektör i Huddinge, som är Vandas vänort, så hon känner Kommunförbundets tidigare vice vd och pensionerade stadsdirektören i Vanda – Kari Nenonen – mycket väl.

— Jag kommer gärna till Helsingfors igen och hälsar på er, ni är fantastiskt bra på att ta hand om era gäster, säger hon.

Nu ska mina intervjuer skrivas ut och fotona redigeras. Sedan ska bilen packas. Turnén i Norden fortsätter, nu med nosen mot Oslo.

Utsikten från styrelseordförandes rum på SKL i Stockholm.

 

(2) Stenhård satsning på kommunikation

Jag blir väldigt väl omhändertagen på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Märit Melbe, som jobbar på avdelningen för ekonomi och styrning har ordnat ett arbetsbord åt mig och hon visar mig runt och det är idel glada miner och hjärtliga välkomnande jag möter.

Min lokala värd Märit Melbe (till vänster) i diskussion med Anna Eklöf.

Märit och Jerker Stattin, som leder den internationella verksamheten, är mina ”lokala värdar”. De har ordnat med ett digert program med många möten med intressanta personer.

Mitt första möte är med Monica Aksnes Björklund, som leder kommunikationen inom SKL. Hon berättar att SKL:s kommunikationsavdelning har ett nätverk på ca 30 personer där alla de största städerna är med. Därtill har man handplockat geografiskt intressanta kommuner, men också olika slags  kommuner. Nätverket möts fysiskt två gånger per år.

Monica Aksnes Björklund, som leder kommunikationen inom SKL

SKL administrerar också en stor Facebook-grupp för alla som jobbar med kommunikation i kommunerna. Den är livlig med kommentarer, frågor och svar samt tips och råd. Kurser och konferenser ordnas ca 4-5 st per år.

Är medlemmarna nöjda?

— Kommunsidan är supernöjd, landstingen varierar lite. De stora landstingen är mera kritiska.

Monica berättar om en helt ny verksamhet: ett kontaktcenter där alla telefonsamtal och mejl kommer in via en gemensam kanal för att sedan hitta rätt väg och person i huset.

Många av hennes medarbetare jobbar på det nya kontaktcentret. Under de fyra veckor kontaktcentret har verkat har det hanterat ca 6000 frågor.

Sveriges kommuner- och landsting.

SKL satsar verkligen på kommunikation. Monica har omkring 50 medarbetare på kommunikationsavdelningen. Av dem arbetar visserligen 10 i kontaktcentret, 15 med yttre finansiering av tidsbundna projekt där främst regeringen stöder olika projekt.  De ordinarie medarbetarna är 25. Dessa jobbar med samma frågor som kommunikationsavdelningen på Kommunförbundet dvs. presstjänst, media, sociala kanaler, webb och opinionsbildning (att ta fram budskap och skriva debattartiklar). Kommunikationsenheten stöder de olika avdelningarna på SKL och man jobbar också med olika evenemang som till exempel Almedalsveckans program. 

Vad har förändrats de 13 åren Monica jobbat med kommunikation?  

— Vi har blivit mycket professionellare. Både vi och kommunerna. Nu sitter till exempel kommunikationschefen med i alla ledningsgrupper. Behovet av kommunikation bara växer och kraven på att den ska vara lättförståelig ökar.

Vi måste satsa på digitalisering 

Lena Dahl svarar för all administration inom SKL. Jag är nästan finlandssvensk, säger hon skrattande.

— Min man kommer från Österbotten, ursprungligen från Kovjoki, men numera hörs inte hans muminsvenska lika bra som din. 

Vi reder ut att också min man kommer från Österbotten och konstaterar att världen är liten.

Digitalisering är det viktigaste som SKL arbetar med just nu, säger Lena Dahl. Man kan inte höja kommunalskatten mera och det finns inte nytt folk att rekrytera till skola, vård och omsorg. Därför måste man ta tillvara det nya som digitaliseringen erbjuder för att klara välfärdsuppdraget. Och cheferna måste bli bättre på att tillvarata ny teknik.

— Vi på SKL möter olika kommuners förväntningar genom att ge olika service. Särskilt de små kommunerna behöver hjälp.

Lena Dahl på SKL säger att hon är ”nästan finlandssvensk”.

Jag ber Lena ge konkreta exempel. Hon berättar om Stockholms stad som har tagit fram ett nytt it-system som gör det lätt att snabbt hitta de barn som har läs- och skrivsvårigheter. Det går till så att datorns skärm läser av elevens ögonrörelser och hjälper till att screena dem som behöver hjälp. SKL har nu tagit in systemet och förmedlar det till alla kommuner i landet.

Alla kommuner är med i upphandlingscentralen. Det går till så att SKL har tillsammans med kommuner och landsting (alla är medlemmar) satsat på ett it-bolag, Inera, som jobbar med infrastruktur och som skapat en tjänsteplatform. Inera kan sälja utan att det krävs upphandling.

Ett annat exempel är socialsekreterarna i Trelleborg. Med hjälp av artificiell intelligens (AI) vill man digitalisera de områden där det råder brist på arbetskraft.

Ett annat exempel är är vårdguiden, som drivs av Inera. Det är fråga om vårdupplysning, man loggar in med sina bankkoder och får personlig vårdupplysning genom att ringa 1177. Man får också svar på nätet på olika frågor. Svaren kan fås på många olika språk.

—  Vet du vilket språk som är populärast bland ungdomar? Jo, persiska. Vi har mängder av iranska ungdomar som frågar om sin kropp, sin hälsa och sex.

 

Utsikt från takterrassen på SKL.

 

(1) Stockholm nästa station

Den här bloggen heter ”Med nosen i marken” för att jag beslöt att ta med mig mina två labradorer till Stockholm och Oslo. Andra har ju tagit med sig både barn och maka, så varför skulle inte jag kunna ta Mårran och Misan, tänkte jag. Och man ska ju leva lokalt om man är en äkta kommunalare. Då gäller det stå med fötterna på jorden och utforska jordmånen. Det visade sig vara en bra tanke.

Packat för hundar och matte.

Kommunförbundets utbytesprogram ger en möjlighet för en anställd att åka till ett annat nordiskt land eller till vår Brysselbyrå för att arbeta 1–3 månader. Meningen är att lära känna sina nordiska kolleger, få nya nätverk och lära sig av hur andra jobbar.

Mitt första mål är vår systerorganisation SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, som finns på Hornsgatan i centrala Stockholm. Jag ska träffa folk i organisationen, men det viktigaste är att jag stämt  en träff med SKL:s styrelseordförande och verkställande direktör för intervjuer om de nordiska kommunernas och kommunförbundens framtida utmaningar.

Intervjuerna kommer att publiceras på Kommuntorget i februari. Jag har också intervjuat vår styrelseordförande Sirpa Paatero och vd Jari Koskinen och de har fått möjlighet att ställa en egen fråga till sina kolleger. Men detta återkommer jag till.

Jag anländer med Viking Line till Stockholm på fredag kväll. Från Åbo för att resan med hundarna ska vara så kort som möjlig. Det mest spännande momentet – för mig – blir att köra rätt med min bil genom Stockholms centrum till lägenhetshotellet på Gärdet, som jag lyckats boka. Det är mörkt på fredag kväll, jag kör fel några gånger och gör ett antal sannolikt olagliga u-svängar, men lyckas till sist hitta till Gärdet. Efter det går allt bra.

Promenad på Gärdet. Tillsammans med mina hundar testar jag hur det känns att vara Stockholmare.

Hur vänliga är inte människorna i Stockholm? Alla säger alltid glatt hej i hissen och man småler och tittar i ögonen. Inga buttra miner som hos oss där vissa personer tenderar att anonymt sjunka in i sin egen värld för att undvika ögonkontakt. I bussen säger chauffören också hej till alla som stiger på – och småler dessutom.

Första veckoslutet promenerar jag tillsammans med två som har nosen i marken, genom halva stan för att, som jag tror det, uppleva lite av hur det riktigt känns att vara Stockholmare. Det känns faktiskt konstigt då folk i grillkön kommenterar mitt uttal med ”Är du finlandssvensk?”, ”Kommer du från Finland?”, ”Förstår du Närpesdialekt?” och ”Varför kallas vi för rikssvenskar?”.

SKL ger service åt alla medlemmar

Från SKLs takterrass ser man långt över Stockholm. I bakgrunden ligger ett av de hus som man har en option på att flytta till, ifall man vill. Jerker Stattin och Kristina Wikberg.

Jag träffar Jerker Stattin som jobbar med internationella frågor. Vi pratar om organisationen, det svenska valet och regeringsbildningen. Men också om hur kommuner av olika storlek och olika behov samsas med landsting i SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.

På min fråga om ingen på allvar någonsin hotat med att lämna SKL, medlemskapet är ju frivilligt, svarar Jerker.

– Stockholm läns landsting har ifrågasatt om de får tillräckligt av SKL mot den medlemsavgift de betalar. SKL räknade ut att de får mera än vad de betalar. Efter det har ingen velat lämna SKL, tvärtom verkar vi ha lyckats bra med att ge olika service åt olika typer av medlemmar.

Han säger också att det är viktigt rent principiellt att alla landets kommuner och landsting är medlemmar i förbundet. Man måste gentemot regeringen, statsmakten och också EU trovärdigt kunna föra kommunernas och regionernas talan och det kan man göra bara ifall man representerar hela kommun- och regionsektorn.

Jag berättar om att det ibland funnits kommuner som önskat lämna Kommunförbundet i Finland. Senast var det Kittilä, den skandalomsusade kommunen i Lappland, där nästan halva fullmäktige står under åtal. Men de återtog beslutet. Jag berättar också om C21-rörelsen som leds av Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori. Och att Vapaavuori i offentligheten sagt att det kan tänkas att Helsingfors inte behöver Kommunförbundet.

Både SKL:s och Kommunförbundets Brysselkontor har en rätt likadan verksamhet: båda baserar sig på lobbying om lagar som rör kommunsektorn, medan de regionala kontorens verksamhet främst riktar sig på att få stöd från EUs strukturfonder, något som vi inte alls gör.

”Kompetenslunch” på SKL. Internationella sektion bjuder ibland en extern eller intern gäst till en lunch för att berätta om en intressant fråga som höjer kompetensen. Med är Victor Olsson, Dominique Faymonville och Jerker Stattin.