Det förlorade året gav mera nedskärningar, inte skattehöjningar
”Det här är ett förlorat år”, sade en kommunal ekonomichef i början av hösten. Det var efter en studiedag där vi precis gått igenom kommunernas uppdaterade skatteinkomstprognoser. Prognoserna hade sjunkit avsevärt jämfört med de prognoser som gjordes före sommaren. Medan vårens kommunekonomiprogram (pdf) tytt på att skatteinkomsterna äntligen skulle börja stiga med rentav tre procent så visade de nya prognoserna nu det motsatta. En sådan prognosförändring innebär ett stort hål i den kommunala kassan. Och stor huvudvärk för de ekonomiansvariga i kommunen.
Orsaken till prognostiseringsmissen är inte känd men konkurrenskraftsavtalet antas ha något med saken att göra.
De exceptionellt stora förändringarna i skatteinkomstprognoserna har präglat hösten och de har också fått hård kritik. Bakgrunden till de justerade prognoserna är mycket vardaglig: de slutliga uppgifterna om förvärvs- och kapitalinkomster har färdigställts och förskottsskatterna som betalats för dem och skattetagargruppernas utdelning har rättats.
I vanliga fall leder inte justeringarna i skatteparametrarna till stor dramatik på nationell nivå, men denna gång är justeringarna ovanligt stora. Till råga på allt pekar justeringarna i nästan alla kommuner åt samma håll: neråt. Orsaken till prognostiseringsmissen är inte känd men konkurrenskraftsavtalet antas ha något med saken att göra.
De svagare skatteprognoserna beaktades naturligtvis i höstens kommunekonomiprogram, som offentliggjordes i september i samband med statens budgetproposition för 2019. Enligt programmet är kommunernas ekonomiska utsikter betydligt dystrare jämfört med utvecklingen i våras.
Ett eländigt resultat efter några ovanligt bra år.
De dystra utsikterna beror inte bara på den svaga inkomstbasen utan också på kommunernas ökade löneutgifter, som i sin tur beror på löneuppgörelsen, på att nedskärningarna i semesterpenningen upphör och på ökningen i efterfrågan på kommunal service. Mängden köpta tjänster förväntas också öka i rask takt i kommunerna. Vi får inte heller glömma den höga investeringsnivån som, i det fall att den realiseras, kan bringa en liten kommuns finansiella ställning helt ur balans.
Efter att kommunekonomiprogrammet publicerades har skatteprognoserna för innevarande år försvagats ytterligare i någon mån. Om man tar med de senaste prognoserna i uppskattningen av den kommunala ekonomins utveckling stannar räkenskapsperiodens resultat på 300–400 miljoner euro detta år. Det är en nivå som klart underskrider genomsnittet i den kommunekonomiska statistiken över tid. Det är helt enkelt ett eländigt resultat efter några ovanligt bra år.
Genomsnittet över tid kunde nås om vi leker med tanken att de ”överflödiga” förskotten, cirka 250 miljoner euro, som tillföll kommungruppen förra året kunde hänföras till innevarande år. Fjolårets resultat förskönades också av konkurrenskraftsavtalet, som gav kommunerna minskade kostnader i början medan nedskärningarna genomförs slutgiltigt först mot slutet av avtalsperioden.
Måndag 19 november fattade kommunerna de sista besluten om nästa års kommunalskattesatser. Månaderna före budgetprocessen och skattebesluten har varit ovanligt dystra. Man kunde tro att de dystra stämningarna skulle färga av sig på kommunfältet i form av häftiga skattehöjningsbeslut.
Mottot tycks vara att låta skatterna vara, dra åt svångremmen, spara och ta lån.
I fjol var det 53 kommuner som höjde skattesatsen. Men överraskande nog var det bara några kommuner som införde nya skatteåtstramningar denna gång. Mottot tycks vara att låta skatterna vara som de är, dra åt svångremmen, spara och ta lån.
Jag önskar verkligen att detta förlorade år med alla sina exceptionella faktorer snart är till ända. Samtidigt stiger kommunfältet än en gång fram i rampljuset som räddaren som genom sina beslut minskar trycket på den offentliga ekonomin.
Regeringen klarade inte av detta i slutet av valperioden och under beredningen av vårdreformen. Bravo kommunerna!
Relaterade artiklar
