Socialvården gemensam för allt fler kommuner
Målet med social- och hälsovårdsreformen är att minska hälso- och välfärdsskillnaderna mellan människorna, förbättra tillgången till tjänster på lika villkor och bromsa kostnadsökningen. Social- och hälsovårdstjänster sammanslås på alla nivåer till kundvänliga helheter.
Servicemodeller som uppfyller reformens mål och omfattar hela landskapet inom primärvård, social service, specialomsorg och den specialiserade sjukvården finns redan i Kajanaland, Mellersta Österbotten, Norra Karelen och Södra Karelen. I Päijänne-Tavastland och Södra Savolax finns det lösningar som omfattar nästan hela landskapet. Och flera nya är på väg: I Kymmenedalen ska en samkommun ta över hela landskapets social- och hälsovårdstjänster år 2019. Dessutom har sex kommuner i Mellersta Nyland bildat en samkommun som från början av år 2019 ska ansvara för de kommunala social- och hälsovårdstjänsterna. I början av år 2019 kommer mer än 900 000 invånare att omfattas av integrerade social- och hälsovårdstjänster i samkommuner på landskapsnivå. Mellersta Nylands samkommun kommer att vara den avgjort största av sådana som inte omfattar hela landskapet. Området har sammanlagt 200 000 invånare och samkommunen sörjer för de social- och hälsovårdstjänster som är på kommunernas ansvar.
De fall där tjänsterna lagts ut helt och hållet har fått mycket uppmärksamhet i offentligheten. Det är fråga om kommuner och samkommuner som lagt ut hela social- och hälsovården till en privat tjänsteproducent. Men kommunen eller samkommunen har också i dessa fall ansvaret utövandet av offentlig makt. Dessutom måste alla kommuner enligt lagen höra till ett sjukvårdsdistrikt och ett specialomsorgsdistrikt. Social- och hälsovårdstjänster har lagts ut i stor skala i 26 kommuner, de flesta små. I två kommuner har kontraktet redan överförts till en samkommun på landskapsnivå när kommunen blivit medlem i en social- och hälsovårdssamkommun. Det sammanlagda antalet invånare i de kommuner som lagt ut tjänsterna helt och hållet är cirka 160 000.
Kommun- och servicestrukturreformen hade i tiderna som mål att skapa en mindre splittrad kommunstruktur och att kommunala tjänster produceras ekonomiskt effektivt i enheter som är tillräckligt starka, både strukturellt och ekonomiskt. Reformen resulterade i att antalet kommuner minskade och tiotals samarbetsområden för social- och hälsovårdstjänster grundades. Reformen genomfördes emellertid inte i sin helhet och ett femtiotal kommuner nådde inte upp till det befolkningsunderlag på minst 20 000 invånare, som ansågs vara tillräcklig för att sköta primärvården och socialvården.
Samarbetsområdena utvecklade och fortsätter att utveckla tjänster och tjänsteprocesser utgående från regionens förhållanden och förutsättningar. Även om samarbetsområdena är små i dagens värld och inte så bärkraftiga ska man inte underskatta det arbete de gjort. De har lagt en grund för beredningen av vårdreformen.
Ingen återvändo
Social- och hälsovårdsreformen har beretts i åratal av tusentals professionella. Arbetsgrupperna har bestått av kommunernas representanter från olika delar av landskapen. Man har studerat förhållanden i andra kommuner, lärt känna kolleger, kartlagt nuläget och utarbetat nya, mer fungerande, integrerade servicehelheter. Samtidigt har man byggt ett starkare ömsesidigt förtroende, utan vilket inget nytt kan byggas och som man inte har råd att förlora när reformen drar ut på tiden.
Nu när reformen stött på motstånd i riksdagen och utgången är osäker är det viktigt att man går framåt i landskapen. Bland de sakkunniga i beredningen ute på fältet har man flera gånger hört att nu börjar det hända saker och att det inte finns någon återvändo till tidigare system. I så fall är samkommunen, när det finns förutsättningar för en sådan, ett bra och genomförbart sätt att gå vidare mot målet.
Det gäller att smida medan järnet är varmt.
