Jämställdhet och likabehandling är mänskliga rättigheter
Vi lever i två olika världar. Å ena sidan bor vi i ett av världens mest jämställda och likvärdiga länder. Å andra sidan upplever många ständig hatretorik i sin vardag, könsrelaterat våld eller diskriminering i skolan och på arbetsmarknaden. #Metoo-kampanjen har visat det som stängda dörrar döljer. Trakasserier sker ofta också på öppen gata. Då är det sårande med alla passiva åskådare som blundar och håller käft.
Också kommunen kan, ibland av ren ouppmärksamhet, blunda för diskriminering som kommuninvånarna möter. Diskrimineringen är i många fall strukturell eller indirekt. Den kräver då extra uppmärksamhet för att bli upptäckt och för att tas upp till diskussion. Exempel på indirekt diskriminering är en skola som i sin ordningsstadga förbjuder slöjor som täcker ansiktet. Förebyggande av diskriminering är viktigt, men det räcker inte. För att uppnå verklig likabehandling behövs mer än lika mycket av allt till alla kommuninvånare. Vissa av oss kan behöva positiv särbehandling för att nå startlinjen.
Alla kommuninvånare har rätt till ett liv utan diskriminering och en vardag som präglas av medinflytande och likabehandling. Kommunerna som myndighet är de som har ansvaret och som ska garantera att dessa rättigheter respekteras. Kommunernas uppgift att främja jämställdheten och likabehandlingen grundar sig på gällande lagstiftning, så som grundlagen, diskrimineringslagen, jämställdhetslagen och internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter och etik.
Diskrimineringslagen förutsätter att varje kommun har en plan för hur jämställdheten främjas såväl inom kommunens verksamhet som i personalpolitiken. Kommunens läroanstalter förutsätts också ha sina planer. Planerna ska innehålla en bedömning av likabehandlingssituationen i nuläget samt konkreta åtgärder för att främja likabehandlingen. Som en del av Justitieministeriets projekt Rainbow Rights stöder Kommunförbundet kommunernas praktiska arbete med likabehandlingsplanerna. En handbok om god praxis riktad till kommunerna kommer att ges ut hösten 2018.
Ett av målen för främjandet av likabehandling är att vidga synen på vad som är en normal kommuninvånare. Den trånga lådan vi alla antas passa in i behöver utvidgas. Redan en försiktig bedömning av alla finländska familjer visar att sammansättningen i mer än en tredjedel varierar på olika sätt från normen. Varför då fortsätta att planera kommunal verksamhet endast kring den traditionella kärnfamiljen?
Några tjänsteinnehavare i en stad har berättat att de fått ta emot kritik för att stadens tidning visade upp för mycket mångfald i förhållande till det verkliga befolkningsunderlaget. En sådan ”överrepresentation av mångfalden” är ett exempel på hur likabehandlingen kan främjas. Det är ett exempel på hur man redan nu kan måla upp en framtida bild av kommunen som mer mångfaldig och där kommuninvånarna är mindre rädda och fördomsfulla.
Projektet Rainbow Rights har fått finansiering från EU:s program för rättigheter, jämlikhet och medborgarskap.
