Skolvägen är en viktig del av barnens och de ungas dag

När skolan börjar igen tar sig mer än 120 000 elever till skolan med skolskjuts. Det är mer än en femtedel av grundskoleeleverna. Antalet elever som använder skolskjuts ökar varje år. Mängden kommer sannolikt att växa i takt med att skolorna i kommunerna blir färre. I den nya situationen gäller det att se över skolskjutsarna; kommunerna använder mer än 180 miljoner euro per år på skolskjutsar. De genomsnittliga kostnaderna per elev för skoltransport har under de senaste 10 åren nästan fördubblats och ligger nu på över 1600 euro per elev.

Rätten till fri transport gäller enligt lagen elever i grundläggande utbildning, påbyggnadsundervisning och förskoleundervisning, om elevens skolväg är längre än fem kilometer eller om skolvägen med tanke på elevens ålder eller övriga omständigheter är för svår, ansträngande eller farlig. Om eleven skrivits in i en annan skola än sin närskola kan kommunen ålägga föräldrarna att ordna transporten till skolan och att stå för kostnaderna.

Viktigt att garantera likabehandling av eleverna

Flera kommuner har i sina regler om skolskjuts gått in för lindrigare grunder än i lagen för skolskjutsförmånen. På flera orter har gränsen för rätt till skolskjuts för de yngsta eleverna fastställts till tre kilometer. När man fattar beslut om lindrigare skolskjutsregler än lagen kräver är det viktigt att se till att regeln gäller alla elever i kommunen på lika villkor. En fråga som ställs ofta gäller barn till föräldrar med gemensam vårdnad, där barnet bor växelvis i två hem. Kommunen är inte skyldig att ordna skolskjuts från båda hemmen, endast från elevens primära adress.

Elevens dag börjar vid ytterdörren. Vägen till skolan med alla väntetider får enligt lagen ta i anspråk högst två och en halv timme, eller högst tre timmar om barnet fyllt 13 i början av läsåret. Utöver tidsgränserna lönar det sig att tänka på hur barnets dag gestaltar sig i sin helhet. Det verkar som om en längre skolskjuts ökar barnets skärmtid: barnet sitter och stirrar på sin smarttelefons lilla skärm hela vägen.  Det kan antas inverka på såväl barnets syn som hållning.

En rimlig del av skolvägen kunde avläggas till fots. Lagen definierar inte längden på en ”en rimlig väg” men den kunde till och med vara flera kilometer lång (under 5 km) om det låter sig göras inom tidsgränserna för skolvägen. Som mått på den tid det tar att gå en sträcka använder flera kommuner Tavastlands länsstyrelses anvisning. Anvisningen grundar sig på vetenskapliga resultat om hur lång tid det tar för barn i olika åldrar att gå en kilometer. Det är fråga om en statlig myndighetsanvisning och den har legat till grund för beslut också i rättspraxis. Den kan därmed antas vara tillförlitlig.

Kostnadsfrihet eller bidrag?

En detalj i lagen om grundläggande utbildning som väcker många frågor är den punkt där det sägs att en elev i förskoleundervisning, vars skolväg är längre än fem kilometer, har rätt till fri transport hemifrån direkt till förskoleundervisningen eller från dagvården till förskoleundervisningen och från förskoleundervisningen hem eller till dagvården.

Ordet direkt betyder inte i detta sammanhang att förskoleeleven alltid ska avhämtas utanför hemmet; också elever i förskoleundervisning kan gå en rimlig del av sin skolväg. Ordet direkt avser här att elevens skolskjutsförmån gäller både till förskoleundervisningen och därifrån. Om eleven utöver förskoleundervisning behöver kompletterande småbarnspedagogik har kommunen ingen skyldighet att ersätta resorna till och från den.

Lagen fastställer inte på vilket sätt skolskjutsen ordnas. I rättspraxis har man konstaterat att i lagen inte bestäms att utbildningsanordnaren måste tillhandahålla transporten, utan att anordnaren har rätt att välja mellan att ordna fri transport eller att betala understöd för transport eller ledsagande. Ett alternativ till fri transport är alltså ett tillräckligt understöd för transport eller ledsagande.

Om tillräckligheten av stödet sägs att det ska motsvara vårdnadshavarens nödvändiga och direkta utgifter för transport eller ledsagande. Ledsagande har använts allt oftare i de fall transporten eller en del av den är särskilt svår att ordna. Beslutet om hur transporten ordnas fattas av utbildningsanordnaren.

Barnen uppmuntras att gå eller cykla

Besluten om skolvägen är inte bara en fråga om lagar och paragrafer, det handlar också om folkhälsoperspektiv. Regeringens målsättning är att barn och unga ska röra på sig minst en timme per dag. Skolvägen ger en utmärkt möjlighet till detta. Därför är det lovvärt att i skolvägen inkludera en rimlig sträcka som kan avläggas till fots. I flera städer ordnas t.ex. vandrande skolbussar för att lära de yngre eleverna att gå till fots på en trygg skolväg.

Också de elever som använder sig av skolskjuts kunde sporras att cykla när vädret tillåter. Därför är mitt råd till föräldrar nu när skolan börjar att, uppmuntra barnen att gå eller cykla åtminstone en del av skolvägen. Erbjud inte skjuts till alla ställen. När barnet promenerar lär det sig att orientera sig i sin omgivning på ett tryggt sätt och vardagsmotion blir en naturlig del av skoldagen, vilket i sin tur ökar kapaciteten och piggar upp.