Är du pensionär - kom och bo i vår kommun!
Är det här något som vi får se och höra efter vårdreformen?
Har du tänkt på att vårdreformen kan svänga upp och ner på situationen i de mindre kommunerna? En utflyttningskommun kan bli en inflyttningskommun och pensionärerna bli en attraktiv befolkningsgrupp för kommunen.
Nu kanske du säger att jag blivit virrig men låt oss först titta lite på fakta. Under hela processen med vårdreformen har egentligen ingen velat diskutera socialomsorgen. Varför skall ansvaret även för den överföras från kommunerna till landskapet? Socialomsorg såsom äldreomsorgen är ju närservice. Det är alla ense om.
Men vad är det då egentligen fråga om? Förklaringen torde vara enkel – låt oss ta en titt på statistiken. Av de 18 nya tilltänkta landskapen har endast fyra över 400 000 invånare medan hela tio har ett mindre antal invånare än dagens Uleåborg. Mellersta Österbotten har under 70 000 fördelade på åtta kommuner. I samtliga åtta kommuner stiger andelen över 65 år till över 20 procent – högst i Halsua på över 30 procent. Samma sak i Kajanaland – åtta kommuner och i majoriteten av dem är andelen över 65 år över 30 procent. Ekonomiskt sett kommer dessa kommuner helt enkelt inte att klara sig ifall ingenting görs. Det krävs ett större befolkningsunderlag för att utjämna de ökande kostnaderna i form av vård och omsorg. Vi kommer inte undan – med stigande ålder blir vi sjukare och kräver mera vård.
Såväl i Mellersta Österbotten som i Kajanaland är det väl egentligen inte fråga om annat än en ”kommunreform”. När Salo bildades var t.ex. tio kommuner inblandade, i Mellersta Österbotten är det nio. Men jag tror att regeringen bedömde det som utopiskt att i hela landet få till stånd bredare axlar med frivilliga kommunsammanslagningar. Det hade ju redan prövats med dåligt resultat. Det enda som kunde ha lyckats är en tvångslag i likhet med den i Danmark men det vågade sig våra beslutsfattare inte på.
Alltså – för att lösa en problematik som nog måste lösas så skapas en ny nivå, landskapet. I Mellersta Österbotten, Kajanaland och Södra Karelen kan reformen komma att fungera riktigt bra. Det är ju bara fråga om organisationer i storleksordningen som nuvarande Björneborg. De stora problemen finns i Nyland med 1,6 miljoner invånare och regioner som har mycket lite gemensamt. Troligen blir det också problem i de tre övriga stora landskapen. Varför man måste pressa alla in i samma mall är för mig en total gåta men det är en alldeles annan problematik, som jag inte tänker dryfta här.
Däremot tycker jag vi kan ta oss en funderare. Kan vårdreformen betyda en intressant framtid för de mindre kommunerna och samtidigt en trevligare tillvaro för landets pensionärer? När problemet med ökande hälsovårdskostnader och omsorgskostnader lyfts från kommunernas axlar så kan det ju bli synnerligen attraktivt att locka till sig pensionärer. Kommunen har inte längre det ekonomiska ansvaret vare sig för hemvård, hälsovård eller dyra specialsjukvårdskostnader. Ingenting av det finansieras längre med kommunala medel. Pensionärerna kräver heller ingen utbildning på kommunens bekostnad. De vill kanske ha lite fritidsverksamhet såsom arbiskurser, kultur och hobbyverksamhet men i övrigt ingen speciell kostsam service.
Däremot hämtar vi som pensionärer skatteinkomster och kan skapa arbetsplatser med köpta tjänster. Många har kanske ett sparkapital så det kan ett tu tre bli attraktivt att ha en filialbank med kundservice på den mindre orten. Det kan ju till och med uppstå en win-win situation.
Enligt den gällande doktrinen skall du bo hemma så länge som du överhuvudtaget kan stå på dina ben och helst ännu längre. En plats på ett servicehem öppnas först ifall du är totalt dement. Så – istället för att sitta instängd i ett höghus i t.ex. Helsingfors kan du som pensionär bosätta dig i en enplansvilla i marknivå nära centrum på en mindre ort. Men kanske du säger – ”i stan har jag ju tillgång till läkare och sjukvård på nolltid”. Till det kan jag bara säga ”må det”. Hur ofta läser vi inte om äldre personer som dött ensamma i sitt höghus utan att en levande själ frågat efter dem. Större chans har du att få hjälp då grannarna märker att det inte lyser i ditt fönster. Har du därtill en lägenhet i tätorten så kan en försäljning ge dig nya möjligheter att sätta en guldkant på livet.
Så vem vet – kanske vi ser ett helt nytt Finland. Det pulserande hektiska livet i de stora tätorterna och ett mera fridsamt i de mindre kommunerna. En stressig tillvaro, som du med glädje lämnar, när du slutar jobba, för att flytta till någon av de otaliga kommuner som med glassiga reklamskyltar och inslag såväl på TV som i sociala media försöker locka dig att flytta just till sin kommun.
