Lite färg och världen förändras ...
I min förra blogg skrev jag om pojken Mohammed som höll en fjäril i handen och varsamt placerade den på en skön och lämplig plats i solen.
Det är säkert lättare att placera en fjäril än en flykting!
De många flyktingpojkar jag ser vandra omkring är smala som ungbjörkar, svåra att åldersbestämma. Utan vidare finns det sådana bland dem som ljugit om sin ålder. De är kanske 22 istället för 16 år. Eller? Utan identitetspapper och med lång väntan på asylutredningar är det nästan omöjligt att fatta beslut om deras fortsatta öde. De har ”fastnat” på Kos för en lång tid framöver. Och sedan då? Skall de skickas tillbaka till Turkiet? Till sina forna hemländer som lever i totalt kaos, eller kan de hitta en framtid i Europa? Frågorna är många, men svaren saknas.
Ett engelskt universitet har utfört en undersökning för att få reda på vad flyktingarna vill. Förvånansvärt många säger att de önskar att de stannat kvar i Turkiet. Varför det? Kanske mest för att Europa inte motsvarar den drömbild de hade om lycka, arbete och vänlighet. Mest av allt har rasismen förvånat dem. De är skrämda för att möta den tilltagande rasismen och handskas med den. Pojkarna och deras familjer satsade mycket pengar på att få iväg den individ i familjen som kanske klarar sig, och som senare kan skicka hem understöd.
Nu är de strandade i en oviss väntan. Jag frågar mej hur länge det tar innan pojkarna avhumaniseras? De som inte vill lära sig språk, ta emot något nytt, motiveras till att forma sin framtid? Efter att ha sett så mycket våld, krig och dödade anförvanter är steget kort till att acceptera att våld är den enda lösningen. Här har fanatismen en grogrund och kriminaliteten likaså. Så går det inte för alla, jag vill inte ge ett negativt budskap, men det är en möjlighet likaväl som det finns andra möjligheter.
Frivilligorganisationerna i hotspot-lägren kämpar för att hitta meningsfull sysselsättning för de unga. Art – konst av olika slag är ett av sätten till nytt tänkande. Jag hör om pojkar som målar blomkrukor. Lägren är inga skönhetsupplevelser och detta var ett led i att pigga upp omgivningen med färg. Pojkarna fick blanda till nya färger av grundfärgerna. Förtjusningen var enorm när grönt eller lila uppstod. Det var magiskt att komma på en ny färg. Krukorna målades, fick torka och så skapades med decoupage nya bilder på krukytorna. Till sist planterades blommor och unga träd i krukorna. Och genast såg världen mera hoppfull och optimistisk ut. Så lite färg … kan ändra mycket.
