Borgmästarspelet saboterade Helsingforsvalet
Det gick som befarat i Helsingfors. De två största partiernas bluff att kommunalvalet var ett borgmästarval gick tyvärr hem hos en del väljare.
Resultat: Samlingspartiet och De gröna fick bägge två tilläggsmandat och på tumanhand majoritet i stadsfullmäktige med 25 + 21 = 46 mandat av 85. Nästan alla andra partier förlorade eller höll ställningarna.
Värst drabbades Socialdemokraterna, som jämfört med det förra valet tappade hela tre mandat. Deras ”borgmästarkandidat” Tuula Haatainen hamnade snabbt i skuggan i tvekampen mellan Samlingspartiets Jan Vapaavuori och De grönas Anni Sinnemäki. SDP kan ha läckt röster till bägge …
Däremot är det svårare att veta om det var partiets allmänna nedförsbacke eller borgmästarvalet som kostade Sannfinländarna två mandat, av tidigare åtta. Samma osäkerhet gäller Kristdemokraternas förlust av sitt ena mandat till valförbundspartnern Paavo Väyrynen. Var det Vapaavuori som tog en del av KD:s tidigare röster, eller var det alliansen med Väyrynen och hans öppet antisemitiska medkandidat som betingade ett högt pris?
Att Centern förlorade ett mandat av tidigare tre, trots medvind tack vare kampen för Malms flygplats, kan förstås förklaras med statsministerpartiets dilemma, men nog spelade också borgmästarspelet in. Samma Malmmedvind hade SFP, som fick hundratals, rentav något tusental, nya finska röster. I gengäld röstade dock tydligen traditionella svenska väljare i högre grad än tidigare på de två ”borgmästarpartierna”, med resultatet att ett sjätte SFP-mandat förblev en dröm.
Det enda parti utöver Samlingspartiet och De gröna som lyckades gå framåt med ett mandat var Vänsterförbundet. Och så knep ju både feminister och pirater varsitt mandat, medan den enda kommunisten föll ut.
Samlingspartiet fick det man var ute efter, status som fortsatt största parti och därmed högst sannolikt borgmästarposten. De gröna blev däremot lurade på konfekten.
Till nästa val vore det skäl att tänka om. Ett kommunalval är trots allt primärt ett val av kommunens högsta beslutande organ, stadsfullmäktige. Det är stadsfullmäktige som sedan väljer borgmästare, inte tvärtom.
Det är kanske orealistiskt att tro att de två största partierna skulle följa Tammerforssossarnas exempel och avstå från att marknadsföra ”borgmästarkandidater”. Men kunde det finnas ett annat sätt att undvika borgmästarspelets snedvridande effekter?
Tanken har framkastats på ett direkt val av borgmästare, så där som vi väljer president. Men som i presidentval skulle det i allmänhet troligen krävas två omgångar, vilket vore besvärligt, och dessutom känner kommunallagen inte till ett sådant direktval.
Däremot vidkänns lagen nog rådgivande folkomröstningar också i kommuner – sådana har ju anordnats om kommunfusioner. Så hur vore det med en sådan rådgivande folkomröstning, i samband med kommunalvalet, om borgmästarposten?
Det vore förstås sedan alltjämt stadsfullmäktige som utser borgmästaren (och de fyra biträdande dito), men jag skulle vilja se den fullmäktigeförsamling som går emot kommuninvånarnas vilja.
