Förändrade förutsättningar
”Förutsättningar för fortlevnad som kommun saknas”, sägs det från landskapsregeringen. Ålands och hela Finlands minsta kommun Sottunga har på 100 år minskat från 400 till 100 invånare. Man har nu bara ett enda barn i skolan men desto fler äldre inom omsorgen. Och underskottet ökar.
Vid de finländska kommunernas tillkomst för 150 år sedan utgick man från de gamla kyrksocknarna. På Åland hade dessa då ungefär 1 000 invånare vardera. Under 1900-talet har urbaniseringen gjort att befolkningen i skärgård och periferi mer än halverats, medan kringliggande städers invånarantal mångdubblats. Samtidigt har kommunernas lagstadgade uppgifter hela tiden ökat. Förutsättningarna har försämrats där befolknings- och skatteunderlag minskat medan ansvar och kostnader ökat. Därför finns finansiella utjämningssystem.
”De små kommunerna har ofta drabbats allra värst av avvikelser från gällande finansieringssystem”
Även de senaste åren har skillnaderna mellan kommunerna på Åland ändå fortsatt att öka. De små kommunerna har ofta drabbats allra värst av beslutade avvikelser från gällande finansieringssystem. Just Sottungas verksamhetskostnader har ökat markant medan deras landskapsandelar de facto minskar till belopp lägre än för tio år sedan. Utöver befolkningssituationen har därmed även åtgärder från landskapshåll kraftigt påverkat de nu omtalade förutsättningarna för den enskilda kommunen.
”Samgång kan ge möjlighet till effektiviseringar och förbättringar”
Kanske kan somliga kommuner anses ha blivit alltför små och sårbara sett till sitt växande uppdrag. Samgång kan förstås ge möjlighet till effektiviseringar och förbättringar – om än på eventuell bekostnad av närdemokrati och fysisk närhet till service. Både för- och nackdelar kan dessutom antas bli som mest betydande respektive kännbara i perifer glesbygd och skärgård.
”Minskade stöd eller slopande av kommuner innebär inte lösningen för samhällsekonomin som helhet”
Utmaningen för den offentliga ekonomin består som bekant främst i den demografiska strukturen med ökande försörjningskvot. Utvecklingen är som allra tydligast i glesbygden. Men varken minskade stöd till eller slopande av enskilda kommuner innebär i sig lösningen för samhällets ekonomi som helhet, då det sammanlagda servicebehovet ju ändå kvarstår. En målsättning torde därför även vara förutsättningar för inflyttning till landskapets olika delar, parallellt med effektiviserade strukturer.
Vi är många som med spänning följer pågående utveckling och utredningar i fråga om den åländska kommunstrukturen. Låt oss hoppas och tro att det i slutänden ska bli någonting bra utav det hela.
