Juntrenässansen online -civilisationens kollaps?
Länge fanns det en grupp vars mediala synlighet var begränsad närmast till Spede-sketcher på grund av medialt förmyndarskap – juntarna.
Juntismen kan väl beskrivas som en kompott av ignorans, direkt motvilja mot bildning och kultur, samt ohämmad smaklöshet. Utövandet av denna antikultur var strax före de sociala mediernas tidevarv undanträngt till närmast bastukvällar, skvallersessioner och några jordnära ögonblick kring fickpluntan bakom festlokalen – tissfnissets och negervitsernas vagga.
Som portväktare för det mediala rummet stod redaktionerna som sållade och redigerade i insändare och bidrag. Bort föll sådant som smaklöshet eller rent dravel utan betydelse för allmänheten.
Sen kom de personliga datorernas nätverk med den första strimman av ljus för bekvämt utövande av enögdhet och nyhetens behag av vida spridd skymfning. Juntrenässansen online började dels med litet trevande primitiva hjärnfjärtar, dels med beräknade påhopp som bara nästan överskred lagens gränser. Och nu efter att denna trend spridit sig ända upp till regeringsnivå uppfattas dylikt allt mer som ett acceptabelt och normalt beteende som alla har rätt till om man så önskar. Följden har blivit ett jubelrus ut ur juntgarderoben. Att inte tolerera intolerans påstås vara intolerans det också, och alla ord och åsikter sägs ha lika rätt och värde oberoende av följder. Den ultimata friheten och jämlikheten nådd.
Det är ännu för tidigt att säga vilken sida som kommer att vinna. Den som fortsättningsvis tror på att humanismens antika ideal står som en god grund för sund kollektiv utveckling, eller den som använder samma filosofers demokratiska arv. Att åberopa varje individs rätt till även enfald och själslig barbari.
Folket har nu via fria val haft makten en god tid, men en allt större del känner sig ändå överkörda och tilldelade förlorarens kort. Politiken uppfattas som en lekhage där talande huvuden ur en annan dimension tacklar varandra med endast sitt eget bästa i tanke. Så varför inte satsa sina pengar på den största och starkaste tölpen i hagen? Donald Trumps taktik att förlöjliga till och med ämbetet han själv söker till har varit tämligen framgångsrik. Han framstår som den bästa på att vara värst. Vilket tydligen får en stor del röstare att inte känna sig lurade eftersom de själva är med på noterna. De har tappat hoppet och blivit politiskt självdestruktiva.
Utmynnar detta kanske i en blomstring för alternativa system? I historien finns ju nationalsocialismen som baserar sig på att man antas uppnå snabbare och bättre resultat genom att låta den mest kompetenta bestämma allt. Eller kanske en nyanarkism börjar locka, där man utgår ifrån att inget styre uppifrån behövs, eftersom individens vilja till det goda räcker till för att undvika en samhällsoordning där varuanskaffning är det samma som rövarstråk med klubba.
Själv skulle jag hellre se ett ordentligt ideologiskt steg tillbaka mot antikens ädla syften – både i slott och koja. Annars kommer vi ännu att få beskåda civilisationens kollaps.
