Svenskt från dagis till arbis

Nu har SFP sin modell klar, förankrad också hos andra partier, för att mota försöken att skrota den svenska utbildningsförvaltningen i Helsingfors. Vi föreslår att också svenska Arbis överförs till den kommande utbildningssektorn, och tillsammans med den nuvarande svenska linjen vid utbildningsverket bildar en stark enhet för den svenska utbildningen, med allt från dagis till arbis.

Också Arbis direktion skulle därmed sammanslås med utbildningsnämndens svenska sektion. Den här modellen bäddar i stadens nya ledningssystem för fortsatt svensk autonomi, i stället för den eutanasi för det svenska som tjänstemannaberedningen hade inneburit.

Enligt beredningen skulle tjänstemännen vid utbildningsverkets nuvarande svenska linje splittras upp och placeras inom respektive enhet för dagvård, grundutbildning och andra stadiets utbildning. De nu 13 tjänstemännen skulle därmed bli bara ett fåtal per enhet, och det vore i själva verket redan svårt att alls ”öronmärka” dem för respektive enhet, eftersom de nu har uppgifter som ansluter sig till olika stadier.

I det avseendet har den svenska linjen varit en föregångare. Först nu ska också den finska dagvården kopplas till skolförvaltningen. Det räcker med att nämna förskolan som argument för att det inte finns någon skarp gräns mellan dagis och skola.

Vad Arbis beträffar, har den likt sin finska motsvarighet i beredningen hänförts till sektorn för kultur och fritid. SFP lyckades redan i initialskedet få in en skrivning i stadsfullmäktiges riktlinjer om att Arbis ställning som en självständig svensk enhet tryggas, inklusive en egen direktion. Det här har väckt vissa reaktioner på finskt håll, eftersom det finska arbetarinstitutet inte skulle ges motsvarande självständiga ställning.

Med SFP:s nya modell elimineras också det dilemmat. I stället för att Arbis hade blivit en mycket liten enhet inom kultur- och fritidssektorn, kan hela den svenska utbildningen bli en enhet som till sin omfattning då det gäller budget och fältpersonal väl står sig i jämförelse med den för andra stadiets utbildning på finskt håll. Den svenska enheten behöver alltså inte heller i det avseendet be om ursäkt för sin existens. Inga privilegier här, utan bara en jämställd behandling.

Den lilla nackdelen är förstås att Arbis och dess finska motsvarighet skulle tillhöra olika förvaltningssektorer, men eftersom det transsektoriella samarbetet i varje händelse ska intensifieras, bör detta inte vara något oöverstigligt problem.

Till vår modell hör också en liten men desto viktigare detalj. Nu har utbildningsnämnden 11 medlemmar, av vilka minst två ska företräda den svenska befolkningsdelen. De nio finska medlemmarna bildar nu den finska sektionen, medan den svenska består av de två svenska nämndmedlemmarna och sju övriga medlemmar.

Den nya ”supernämnden” för utbildningssektorn föreslås få 13 medlemmar. I stället för att sektionerna alltjämt skulle bestå av bara 9 medlemmar var, föreslår vi att antalet höjs till 11. Då skulle inga finska medlemmar behöva visas på porten då nämndmötet övergår i finskt sektionsmöte. Dessutom skulle man trygga representativiteten och sakkunskapen med hänsyn till att nämnden och den finska sektionen i fortsättningen får sitt område vidgat till dagvården, och den svenska till Arbis.

Esbo har, som många vet, en särskild nämnd för svenska utbildnings- och kulturärenden, kallad ”Svenska rum”. Vår modell går inte så långt, eftersom vi anser att det är svårt att avskilja svensk kultur och t.ex. svensk ungdomsverksamhet från den finska. Däremot är alla daghem och skolor, inklusive Arbis, enspråkigt svenska enheter som är lätta att förvaltningsmässigt sammanföra under en svensk hatt.

Såsom nu, alltså, med den skillnaden att de nu sorterar under två separata hattar, och att det kunde vara klokare att ha en enda. Som är större och starkare, och klarar även snålblåstar.