Det lilla ordet Tack

Jag har en tid förundrats över att människor i Helsingfors som arbetar med kundservice på ett demonstrativt sätt börjat tilltala mig på engelska. Det händer när de märker att jag sagt något på svenska. Det handlar bara om några sekunder och det lilla ordet Tack.

Detta har hänt för ofta för att vara en tillfällighet, och på ställen man minst av allt skulle förvänta sig.

Exempel: På en känd restaurang i Helsingfors ordnas julmiddag. Alla gäster är finlandssvenskar som högt och ljudligt diskuterar på svenska. Men då ytterrockarna ska lämnas till garderoben händer det. Jag säger God kväll till den unga damen som tar emot oss. Med aningen besvärad min svarar hon Hyvää iltaa. När jag får kvittot säger jag Tack, hon svarar Thanks.

Jag förstår att det kan vara svårt att diskutera på ett språk som inte är ens modersmål. Nu handlar det dock om enkla fraser; ett så litet och enkelt ord som Tack. Om du är i Tyskland så säger du Danke Schön, du säger Merci i Frankrike, Grazias i Spanen och Spaziba i Ryssland. Kan man inte då också säga Tack i Finland?

Exempel: Helsingfors internationella flygfält. Efter incheckning vill jag köpa en pocketbok. Den unga manliga försäljaren frågar – på finska – om jag behöver hjälp, jag svarar spontant på svenska att tack, jag hittade redan min bok. Vid kassan säger jag glatt på svenska att vad bra att jag hittade boken. Då händer samma sak igen. Litet besvärat frågar försäljaren ”Do you need a recipe ?” Efter att jag nickar nej fortsätter han med flera på fraser som ”Thanks, have a nice flight”, ”Happy Holidays and a Happy New Year”. Jag ler tillbaka, men undrar igen i mitt stilla sinne att varför just så här?  Varför kunde han inte säga det lilla enkla ordet Tack ? Vi talar ju fortsättningsvis bara om fraser. Varför är ordet Tack på svenska så svårt att uttala?

I båda fallen känns det som att nedvärderas för att man talar svenska. Gränsen är fin och jag vet att man inte får vara överkänslig. Uppfattade jag den sociala situationen fel? Jag tror inte det. I stället för att bara fortsätta och tala finska som jag ju uppenbart förstår, byter personen till engelska. Det är här det stöter, det litet demonstrativa sättet som det görs på i den mycket enkla situationen vi befinner oss i.

Jag vill ge några goda råd till dig som arbetar med att möta människor. Oberoende av hur osäker du är: Se kunden i ögonen och var vänlig. Riv ner dina interna (språk)murar. Så visar du respekt och så föds ömsesidig trovärdighet. Tala absolut hellre finska än engelska om du känner på dig att personen är från Finland.

Visst är det bra att du kan engelska, men tro inte att det är något speciellt i dag och att det räddar dig i alla situationer. Lär dig i stället de enklaste fraserna på de vanligaste språken du möter i ditt jobb. Lär dig att vänligt säga Spaziba, Grazias, Danke Schön – eller Tack. Visa aldrig dina personliga attityder mot någon folkgrupp eller något språk. Du kommer att upptäcka hur du växer med ny självsäkerhet och glädje. Du kommer helt enkelt att bli bättre i ditt jobb!

Kristina Wikberg