Äntligen kommer reformarbetet igång

Det behövs en vårdreform, det är alla överens om. Kostnaderna för hälso- och sjukvården stiger vilket blir ohållbart, eftersom befolkningen åldras i snabb takt och servicebehovet ökar jämsides. Nya dyra mediciner och tekniker kommer ut på marknaden. Basservicen har gått tillbaka och tyngdpunkten ligger nu på dyra reparerande åtgärder.

​Social- och hälsovårdsstrukturerna måste ses över. När alla tryggas en täckande basservice oberoende av var de bor, kan man genom tidigt ingripande minska anlitandet av dyra specialtjänster.  Detta får stöd av forskningen som säger att 10 procent av medborgarna använder 80 procent av hälso- och sjukvårdsresurserna. En stor del av denna tio procent är äldre med många sjukdomar, personer med mentala problem och alkoholister.

När alla tryggas en täckande basservice oberoende av var de bor, kan man genom tidigt ingripande minska anlitandet av dyra specialtjänster.

De behöver både socialvårdstjänster och hälsovårdstjänster. Patienter med många problem kan vårdas bättre och förmånligare tack vare s.k. integrering, alltså samordning av socialvårdstjänsterna och hälsovårdstjänsterna samt av basservicen och specialtjänsterna och tack vare obrutna vårdkedjor och tjänster som fås på ett och samma ställe. Praktiska exempel på detta finns bland annat  i Kajanaland och Södra Karelen.

Regeringen Sipilä visade vägen för vårdreformen i sitt regeringsprogram i våras. Där dras riktlinjerna upp för en organisering av social- och hälsovården i självstyrande vårdområden som är större än en kommun och där de förtroendevalda demokratiskt utses genom val. Områdena producerar vårdtjänsterna men också serviceproducenter inom den privata och den tredje sektorn kan komma i fråga. I första fasen av reformen integreras socialvårdstjänsterna och hälsovårdstjänsterna och organiseringsstrukturerna läggs om. I andra fasen sker en övergång till finansiering via en enda kanal, i tredje fasen utökas valfriheten och produktionssätten varieras.

För närvarande väntar vi på regeringens beslut om hur många vårdområdena kommer att bli. Antalet varierar från ”sammanlagt högst 19” enligt regeringsprogrammet till 5 enligt förslag från flera experter. Utredararbetsgruppen föreslår 9–12 områden.

Vårdområdena bör vara så stora att de har ekonomisk bärkraft och tillräckligt stort befolkningsunderlag. I stora delar av Finland är avstånden emellertid långa och befolkningen bor glest, och därför är det en diger uppgift att trygga närservice för alla.

Social- och hälsovårdsministeriet och Finansministeriet offentliggjorde för två veckor sedan beredningsorganisationen för vårdreformen. Kanslicheferna är styrgrupp och flera arbetsgrupper utgör den operativa projektgruppen. Arbetsgrupperna ska höra olika expertorganisationer, och Kommunförbundet medverkar via ständiga sakkunniga och fullvärdiga medlemmar. På det sättet vinner kommunernas och samkommunernas synvinklar gehör i arbetet.

Kommunförbundets medverkan är ytterst viktig när vårdreformen bereds. Reformen kommer att vara den största omorganiseringen av förvaltningen och den offentliga serviceverksamheten i Finland någonsin.  Det är inte enbart fråga om att reformen fråntar kommunerna ungefär hälften av deras uppgifter och finansiering, utan också om vilka uppgifter som blir kvar hos kommunerna och med vilka resurser de ska skötas.  Det gäller dessutom ställningen och pensionsansvaret för 200 000 kommunalt anställda samt överföring av stora egendomsmassor från en ägare till en annan. Efter en övergångsperiod står vi sannolikt inför en genomgripande skattereform som berör varje medborgare.

Arbetsgrupperna sammanträder första gången den 2 oktober. Då förestår fyra år av intensivt arbete med otaliga möten och förberedande diskussioner. Det viktigaste är ändå att äntligen gå från ord till handling.