Vi behöver framtidstro
Hbl skrev för några dagar sedan om TE-byråns sysselsättningspengar, som tog slut. Det var Nylands TE-byrå som tidigare i somras sände ett meddelande till kommunerna om att medel för olika typer av stödsysselsättning inte finns längre. Situationen har inte förändrats under sommaren, vilket förundrade mig mer än att de tog slut. Att de tog slut är inte konstigt, men att man inte löst problemet känns märkligt.
Denna sommar har vi haft den största arbetslöshetstoppen på många, många år, kanske allt sedan den sk. laman på 90-talet. Nu borde vi mer än någonsin ha haft möjligheter att sätta in olika åtgärder för stödsysselsättning. Det hade varit en viktig investering för både samhälle och individer. Kommunerna hade kunnat göra en del, även om det inte är någon lätt uppgift. Kommunerna har fått ett allt större ansvar för sysselsättningen och det är också i kommunernas intresse att se till att kommuninvånarna i mån av möjlighet har jobb.
Jag följde noggrant, p.g.a. mitt dåvarande jobb, med sysselsättningssiffrorna under 90-talet. När det var som värst var en femtedel av arbetskraften arbetslös. I ett nationellt utvärderingsprojekt 1995 ansvarade jag för en studie som gällde utslagningsproblematiken bland unga. Då var det många 16-åringar som berättade att de inte sökt vidare efter grundskolan, eftersom ”jag ändå kommer att bli arbetslös som mina föräldrar”. Efter några år såg vi mycket riktigt att arbetslösheten ”gick i arv” och ärren syns fortfarande i vårt samhälle. Vissa som blev långtidsarbetslösa då och deras barn kom aldrig på allvar in på arbetsmarknaden. De saknade framtidstro, de saknade tro på att samhället hade en uppgift för dem.
Vi lever i tider då de ekonomiska ramarna krymper och prioriteringen är svårare än på länge. Jag tror ändå att det för vilket samhälle som helst är en viktig investering att ge sin befolkning, sina kommuninvånare, en meningsfull uppgift. Det ger samhället skatteinkomster, det minskar de sociala utgifterna och det upprätthåller människors kompetens tills tiderna blir bättre. Och det ger oss framtidstro och det är kanske det vi behöver mest av allt.
