Förebyggande i efterhand
Att följa med balansgången mellan förebyggande arbete och reparation av skador i efterhand är något av det mest frustrerande jag kan tänka mig inom den kommunala sektorn.
I Sibbo har man nu efter konstaterad rotlöshet och skadegörelse beslutat att satsa på förebyggande ungdomsverksamhet. Vilket ju är bra.
Men om man rotade litet i arkiven kunde man säkert också hitta besluten vilka resulterade i nedskärningen av de samma.
En bekant som jobbade med att granska fastigheters tekniska skick, beskrev samma fenomen inom den tekniska sektorn: det är så gott som omöjligt att hitta hundratusingen för att åtgärda en punkt som håller på att rasera, men miljonen för att städa upp bräckaget med sina vattenskador, måste alltid hittas på något sätt.
Rubriken lyder: Oroligheterna går i vågor. Vilket ju inte är att förundra sig över, eftersom budgeteringen bäddar för det.
